gjord beväringsskyldighet. Om biskops ordination se Kyrkolagen kap. 21. J. P. Ordinera (lat. ordinare), förordna, föreskrifva (läkemedel, hälsomedel); inviga till präst eller biskop. Se Ordination. Ordines, lat. Se Ordo. Ordine supremo dell' annunziata, it. Se Annunciater. Ording [år-], Johannes, norsk teolog, f. 19 jan. 1869 i Drammen, teol. kandidat 1893, var personell kaplan i Kristiania till 1900, hvarefter han helt egnade sig åt studiet af vetenskaplig teologi. 1903 täflade han om en teol. professur. Hans prof-föreläsning framkallade långvarig och bitter strid mellan den af O. representerade nyare teol. riktningen och den konservativa, representerad i synnerhet af professor S. Odland (se d. o.), som lämnade sin professur, då O. 1906 utnämndes. En annan följd af striden var upprättandet af en prästskola, Det teologiske menighetsfakultet, utanför universitetet, öppnad 1908. O. har författat bl. a. Den religiöse erkjendelse, dens art og vishet (täflingsskrift, 1903), som 1904 förskaffade honom teol. doktorsgrad, Dogmatikens opgave og betydning (1905), Om forskjellen mellem den lutherske og den reformerte kristendom (1906) och de i "Samtiden" (1908) införda uppsatserna Det religiöse spörsmaal och Religionen. K. V. H. Ordinär (af lat. ordinarius, se d. o.), vanlig, alldaglig, medelstor, medelgod, medelfin o. s. v. -- Ordinärt bruten (ljusstråle). Se Dubbelbrytning. Ordjur, Or, Tyroglyphidæ, zool. Se Spindeldjur. Ordlek (eg. "jonglering med ord"), en form af det komiska (jfr Komisk), som på ett ännu outredt sätt åstadkommer det befriande löjet (ev. skrattet) genom att använda samma ord eller nära liknande ord (stundom rimmande) eller uttryck i dubbel eller flerfaldig bemärkelse. Ex.: "I begynnelsen skapade Gud världen af intet, och af det intet, som blef öfver, skapade filosoferna sina system"; där begagnas ordet intet först i sin egentliga betydelse och sedan liksom vore "intet" något materiellt. Många definitioner på "ordlek" ha försökts, men ingen af dessa täcker helt begreppet eller bestämmer helt dess plats inom det komiska eller förklarar dettas utlösning i löjet eller skrattet. Uppgifter på hithörande litteratur lämnas bl. a. hos S. Freud, "Der witz und seine beziehung zum unbewussten" (2:a uppl. 1912), och H. Bergson, "Le rire" (10:e uppl. 1913, i "Le comique de mots"), samt G. Cederschiöld, "Om ordlekar m. m." (1910). Ordlek begagnas i svenskan ofta nästan alldeles likbetydande med calembour (se d. o.) och vits (se d. o.), särskildt ljudvits. J. C. Ordlista är en förteckning öfver orden i ett språk, en dialekt o. s. v., vanligen blott med angifvande af ordens grammatiska karaktär, på sin höjd därjämte med summariskt angifvande af betydelsen. Den vanligaste formen af ordlista är rättskrifningsordlista till ledning för ordens stafning, t. ex. svenska ordlistor af Svenska akademien (7:e uppl. 1900), J. A. Lundell (1893), E. Philip (7:e uppl. 1913), dansk af Grundtvig, tysk af Duden o. a. Vanliga äro äfven ordlistor för dialekter; en sådan är ett inventarium i kortaste form öfver ett eller flera måls ordförråd. "Vokabulär" är vanligen en för undervisningens tjänst upprättad ordlista för ords inlärande. Jfr Ordbok. Lll. Ordlära. Se Morfem. Ordmetoden, pedag. Se Ljudmetoden. Ordnar. 1. Slutna samfund, hvilkas medlemmar förenas af en gemensam sträfvan och ett högtidligt löfte att efterlefva vissa regler l. ordningsstadgar (lat. ordines). -- 2. Samfund, af hvilka man blir medlem genom att af landets regent få sig tilldelad en värdighet med åtföljande utmärkelsetecken, hvars bärande utgör samfundets enda sammanhållningspunkt. -- 3. Utmärkelsetecken, insignier, dekorationer (band, stjärnor, kors, kedjor o. s. v.), som tillhöra en modern riddarorden. -- Titeln orden tillägges sådana verkliga samfund som munkordnar (se d. o.) och andliga och världsliga riddarordnar (se d. o.) samt hvarjehanda i nyare tider för olika ändamål verkande s. k. ordenssamfund (se d. o.). Medeltidens världsliga riddarordnar egde statut, innehållande bestämmelser om villkoren för att bli intagen i orden, och medlemmarna buro särskilda utmärkelsetecken (ett insydt kors, kedjor o. s. v.). Med tiden upphörde dessa ordnar att vara verkliga riddarassociationer med däraf härflytande plikter jämte rättigheter, och medlemskapet vardt ett medel att belöna förtjänster om fursten eller staten. På detta sätt öfverflyttades benämningen riddarorden på de af regenten förlänade utmärkelsetecknen. Rättigheten att stifta nya ordnar förbehöllo sig de suveräne regenterna, och de utöfvade denna rätt hufvudsakligen i monarkiskt intresse. Den förnämsta dekorationen blef fortfarande korset, som fick mera utsirade former; stjärnor och band i lysande färger tillkommo, och ofta är ordenstecknet försedt med ett valspråk (ordensdevis). Ordensstatut utfärdades äfven för de nystiftade ordnarna. Man plägar skilja mellan s. k. stora ordnar, som föräras endast åt furstar och högadel (af detta slag äro Strumpebandsorden, Gyllene skinnet, Annunziataorden, ryska Andreasorden, danska Elefantorden m. fl.), husordnar, som äro förbehållna någon furstlig familjs medlemmar, tjänare och vänner, samt förtjänstordnar, som delas i civila och militära, de förra hufvudsakligen afsedda för ämbetsmän, industriidkare, vetenskapsmän, konstnärer och uppoffrande medborgare. Ett lands samtliga ordnar stå i ett visst rangförhållande inbördes. Äfven bland olika länders ordnar stå vissa högre än alla andra, såsom Gyllene skinnet, Strumpebandsorden, Serafimerorden, Elefantorden, Svarta örnsorden, Alexander Nevskijorden och Maria Teresiaorden. Med somliga ordnar äro inkomster förknippade, andra medföra (personligt eller ärftligt) adelskap. Ärelösa handlingar ha ordens mistning till följd. Utländsk orden får emottagas och bäras endast efter samtycke af landets regent. Den sistnämnde är alltid stormästare för de inhemska ordnarna. För flertalet af ett lands ordnar är en gemensam årlig festdag (ordensdagen) bestämd, på hvilken ordens angelägenheter afhandlas i ordenskapitel. Dettas ledamöter uppträda då iklädda ordensdräkt, i fall sådan ingår i insignierna. För upprättande af rang emellan medlemmarna alltefter betydenheten af deras förtjänster om det allmänna delas en orden