857 Orfévrerie-Organisationskaraktär 858 derjorden och lyckades beveka dess dystre härskare, så att Eurydike fick tillstånd att följa honom tillbaka med villkor, att han ej under vägen skulle få se sig om efter henne. Han bröt emellertid mot denna föreskrift, och Eurydike måste för alltid kvarstanna i underjorden. 0. deltog äfven i argo-nauternas färd till Kolchis och säges ha blifvit dödad af Bakchosfirande traciska kvinnor (menader), emedan han ville hindra deras vilda orgier eller, enligt en annan saga, emedan han efter Eurydikes död hyste ovilja mot alla kvinnor. - Yngre sagor ha förvandlat 0. till en prästerlig siare och hufvudman för den omkr. år 600 f. Kr. uppkomna mystiskt religiösa sekt, som efter honom kallades den o r f i-ska 1. orfikernas sekt och hvars läror (o r f i s m) blifvit satta i system af Onomakritos (se denne). De fragment af denna orfiska skolas dikter (de s. k. orfiska sångerna), som kommit till vår tid, äro samlade af Lobeck i "Aglaophamus" (1829). Under 0:s namn finnas f. ö. en längre episk dikt med titeln Argonautika, en samling hymner och en lärodikt (Lithika') om vissa stenars magiska egenskaper. Numera har dock den filologiska kritiken ådagalagt, att dessa dikter samt och synnerligen äro understuckna och tillkomna först under den kristna tiden. De äro utgifna af Hermann, "Orphica" (1805), och Abel (1885). Jfr Kem, "De Orphei, Epimenidis, Pherecydis theogoniis" (1888), Suhsemihl, "De theogonise Orphei forma antiquissima" (1890), och Maass, "Orpheus" (1895). - 0. förekommer i Korns katakomber som en tidig kristen symbol för evangeliets makt öfver naturens vildhet (jfr Kristusbilder, sp. 1462 och fig. 2). 0. har gett stoff till en berömd opera af Gluck. A. M. A. Orfévrerie [-r9ri], fr., guldsmedskonst; ordet användes stundom äfven i svensk konsthistoria och konstkritik. 0'rfiker. Se O rf e u s. Orf ila', Mateo José Bonaventura, fransk rättsläkare, f. 1787 på Menorca, d. 1853 i Paris, blef 1811 med. doktor i Paris och 1819 professor i rättsmedicin där. Efter fakultetens omorganisation öfverlämnades åt honom 1823 lärostolen i kemi, som han innehade till 1848. 0:s första mera betydande arbete är hans på egna undersökningar grundade Traité de toxicolo-gie générale (1813- 15; 5:e uppl. 1852), som med rätta kan betecknas som grundläggande för den experimentella och rättsmedicinska giftläran. Vidare märkes hans Traité de médecine legale (1821-23; 4:e uppl. i 4 bd 1847), som inom rättsmedicinen anses vara lika betydelsefullt som det nyssnämnda inom sitt område. Som dekanus för medicinska fakulteten i Paris (sedan 1831) inlade han stora förtjänster om dennas utbildning. 1848 afsattes han af den provisoriska regeringen från dekanatet och afsade sig i anledning däraf alla sina andra ämbeten. &. T-dt. 0'rfisk (grek. orfikofs), som har afseende på O r-feus (se denne). - Orfiska mysterierna. Se Eleusinska mysterierna, sp. 382, och Mysterier. - Orfiska sånger. Se Or f e us. Orfi'sm, orfikernas lära. Se Eleusinska mysterierna, Helig 6, och O r f e u s. Orford [å'f9d], earl af. Se Walpole. Organ (grek. ofrganon, verktyg, redskap). 1. Hos djur och växter ("organiska" varelser) hvarje del, som bildar ett för sig afslutadt helt med en bestämd lifsförrättning, på samma gång som dess lif och verksamhet äro beroende af dess sammanhang med det hela ("organismen"). Så äro öga och öra särskilda sinnesorgan, hjärnan och nervsystemet själens organ, hjärta och blodkärl cirkulationsorgan; mage, tarmar, lefver, magspottkörtel m. fl. höra till matsmältningsorganen; könslifvet förmedlas genom könsorgan o. s. v. Växtens organ äro celler, blad, rot, pistill o. s. v. I allmänhet betecknas cellerna som elementära organ. - 2. Röst, sångröst, talstämma. - 3. Person, som man låter verkställa eller förkunna någonting, "verktyg", "redskap" (t. ex. statsmaktens), "språkrör". - 4. Tidning (tidskrift), som förfäktar en bestämd riktning i åsikter eller intressen (regeringsorgan, partiorgan o. s. v.). - Organisk, med lif begåfvad, lefvande, utrustad med redskap för lifsförrättningarna; egendomlig för lefvande varelser ; som hänför sig till eller frambringas af lifs-organ; som har sitt säte inom något lifsorgan (t. ex. organiskt fel); som härstammar från djur- eller växtriket; bildande ett i sig sammanslutet, ord-nadt helt af lefvande delar; som eger inre sammanhang. Ortjandin 1. Organdy (fr. organdi, af okänd härledning), en sorts fin, lös bomullsväfnad, som liknar muslin. Det väfdes urspr, i Indien. Organisation (af organ, se d. o.), organisering, bildandet eller ordnandet af delar på sådant sätt, att de kunna utöfva inbördes växelverkan; tillståndet hos någonting organiskt eller organiseradt, inre daning eller anordning, invärtes byggnad, inrättning; hvarje af olikartade delar bestående förening af mänskliga väsen för ett enhetligt ändamål, ordning (t. ex. samhällsordning, härordning 1. arméorganisation) ; planmässig och praktisk arbetsfördelning. - Organisationshöghet. Se Höghetsrättigheter. - Organisatorisk, som åstadkommer organisation. - Organisatör, person, som eger förmåga att ordna, organisera. - Organisera, utrusta med organ 1. redskap för lifsförrättningarna; skapa ett lefvande helt af samverkande delar, dana, ändamålsenligt bilda eller ordna, inrätta; ordna ett företag till dess olika delar och anförtro detaljerna af dess utförande åt därtill lämpliga personer. Organisationsafdelningen, en af afdelningarna i Marinstaben (se d. o.). Organisationskaraktär, bot., en karaktär, som ej beror på tillpassning till yttre bildningsfaktorer, utan är resultatet af inre krafter, t. ex. blommans talförhållanden. Motsats tillpassningskaraktär, som uppkommit under inflytande af yttre lifsbetingelser, t. ex. blommans symmetri-förhållanden, som ofta betingas af tyngdkraften. G- L~m-