863 Organsensationer-Orgel 864 af giftiga ormar. Vetenskapliga experiment ha ådagalagt verksamheten af detta medel; äfven galla af ogiftiga djur (kanin, oxe) besitter en viss grad af motgiftverkan mot ormgift. Om fiskare vid svenska västkusten sticka sig på fjärsingens giftiga ryggfena, förtära de djurets lefver, som uppges motverka förgiftningssymtomen. - Af djur eller djurorgan och produkter från sådana, som sedan äldre tider haft och ännu ha en viss användning som läkemedel, må erinras om blodiglar, spanska flugor, fisklefverolja, hvalraf (cetaceum), husbloss 1. fisklim, castoreum, mysk, lim, pepsin (se dessa ord). - Medan den gamla djurdrogterapien till stor del saknade vetenskapligt underlag och i det hela råkat i misskredit, har sedan några årtionden tillbaka utbildats en modern organoterapi, som delvis är fullt vetenskapligt grundad och erbjuder synnerligen stort intresse. Denna terapi grundar sig på fysiologiska rön ang. många organs "inre sekretion" (se d. o.), d. v. s. afgifvande till blod och väfnadssaft af karakteristiska ämnen, genom hvilka organen inverka på hvarandra och därigenom bidraga att underhålla kroppens normala förrättningar. Om genom aflägs-nande af organ med sådan "inre sekretion" eller genom sjukliga förändringar i sådana deras för kroppen viktiga funktion fallit bort, blifvit för svag eller abnorm och på grund däraf sjukliga rubbningar inställt sig, så kan man, åtminstone i en del fall, råda bot på det onda genom organoterapi, d. v. s. genom tillförsel af preparat, framställda af det organ, hvars inre sekretion rubbats. De hittills viktigaste slagen af organoterapi äro de, som utöfvas med preparat på sköldkörtel (se M y x-ö d e m och Sköldkörtel) och på binjurar (se Adrenalin och Binjure). - Många andra organoterapeutiska medel ha försökts, utan att ännu ha fått större betydelse eller tillvunnit sig allmännare förtroende. Bruket af somliga bland dessa medel synes tillsvidare hvila på osäkra grunder, ja på rena spekulationer. Bland sådana preparat må nämnas djurhjärna (cerebrum, torkad eller extraherad med olivolja, cefalopin) vid nervsjukdomar; avarter och ovarialpreparat vid gynekologiska lidanden, för svag eller abnorm menstrualverksam-het o. d. Äfven den gulfärgade ärrväfnaden i ovarierna efter ett aflöst ägg (corpus luteum) uppges kunna verka i samma riktning. Preparat på djurtestes sägas ha verkat allmänt stärkande samt förbättrande på prostatahypertrofi (sjuklig förstoring af blåskörteln). Närmast till behandlingen med sköldkörtelpreparat ansluter sig användning af tymuskörtel vid Basedowska sjukdomen. Vidare har man försökt lymfkörtelväfnad (glandulen) vid en del infektionssjukdomar, t. ex. tuberkulos, då lymfkörtlarna ofta i sig upptaga och i gynnsamma fall förstöra sjukdomsalstrande mikroorganismer; därjämte uppges tarmkäxkörtlar (glandulce mesen-terii) ha verkat gynnsamt vid s. k. sklerodermi, en sjukdom, som kännetecknas af en abnorm styf-het, blekhet och glatthet i huden. Intagning af binjuresubstans skall ha fördelaktigt påverkat Ad-disons sjukdom (se d. o.), äfvenså tuberkulos. - Extrakt på mjälte eller tarm af djur, s. k. hormonal (af hormon, en gemensam benämning på ännu ej kända, i organen förekommande ämnen, som verka retande på någon funktion i kroppen), uppges af somliga kunna efter insprutning i blodet hafva förstoppning, både akut och kronisk, då den beror på svaghet i eller förlamning af tarmen (osäkert och farligt). - Extrakt eller andra preparat af hjärnbihang (hypophysis cerebri, hvars bakre del särskildt kommit till användning) ha under namn af pituitrin, pituglandol m. m. användts för att förstärka värkarna vid förlossningar och vid diverse med dessa sammanhängande sjukdomstillstånd; medlen ha insprutats i musklerna eller direkt i blodet. - Preparat på bröstkörtel, t. ex. mammin, ett extrakt på kojufver, ha försökts mot lifmoderblödningar under växlande förhållanden. Insprutning af mammin på honor af kanin och marsvin uppges ha framkallat dels blodöfverfyll-nad och retningstillstånd i binjurarna, dels, genom verkan på dessa, i andra hand ett inflytande på lifmodern, hvarigenom fosterafgång följer. - Pan-kreaspreparat, t. ex. pankreatin, pankreon, ha getts vid symtom af bristande pankreasverkan. - Om, som man förmodat, anemier (blodbrist) uppkomma i samband med en bristande verksamhet hos den röda benmärgen, har man vid dylika sjukdomar försökt preparat, framställda af röd benmärg (medulladen) o. s. v. C. G. S. Organsensatiöner, psyk.y förnimmelser, som ej hänföra sig till våra yttre sinnen, utan till tillstånd i kroppens inre organ. Hit höra sensationer af hunger, törst, vällust o. s. v. S-e. Organsin, fr. organsin [årgasä7], silke, som är sammantvinnadt af två trådar grége- eller poil-silke. Då detta silke användes hufvudsakligen till varp i fina sidenväfnader, snos det jämförelsevis starkt och tillverkas af det bästa råsilket. G- A. W. Organtvång, vet er., innebär att vid föreläggande till besiktning af kött i vanlig bemärkelse lungor, hjärta och lefver, samt, beträffande kött af kor, äfven jufver jämte till dessa organ hörande lymfkörtlar skola åtfölja köttet, organiskt förenade med detsamma, samt att därjämte kött af svin och häst skall åtföljas af hufvud och kött af större nötkreatur än kalf af underkäkar och tuggmuskler. Organtvång kan på framställning af stadsfullmäktige eller däremot svarande kommunalmyndighet af IL M:t fastställas för samhälle, där köttbesiktnings-tvånj? är gällande. E. T. N. 0'rganum (lat.; grek. ofrganon). 1. Redskap, verktyg, speciellt musikinstrument; slutligen "instrumentens instrument": orgeln. - 2. Den mest primitiva art af flerstämmig musik under medeltiden, urspr, bestående däri, att 2 stämmor ömsevis gingo åtskils från enklang ända till kvart samt vid alla melodiens delslut åter löpte ihop i enklang. Motstämman låg därvid alltid under can-tus firmus. Af teoretikern Hucbald (d. omkr. 930) förändrades organum till en stämmornas schematiskt fortlöpande parallellrörelse, slutligen t. o. m. i kvinter med oktavfördubbling. Kvintparallellerna bekämpades i det följ. årh. af Guido Aretino och förbjödos sedermera uttryckligen af kontrapunkti-sterna. E. F-t. Orgel (lat. ofrganum, fr. orgue, orgues, eng. organ), det största och mäktigaste af alla musikaliska instrument, i grunden utgörande en förening af många blåsinstrument. Dessa representeras af pipor, i hvilka tonen alstras genom luft, som medelst bälgar inblåses i luft-(väder-)lådan och åt