Orlando [årla'ndå], italiensk form af
Roland.
Orlando, Capo d'O. [kāpå dårla'ndå]. 1. Udde på
norra kusten af Sicilien, nära staden Naso. Uddens
yttersta spets (93 m. hög) sträcker sig långt ut i
hafvet. -- 2. Udde mellan Sorrento och Castellammare,
med härlig utsikt.
Orlando [årla'ndå], påfven Alexander III:s
ursprungliga namn.
Orlando [årla'ndå], Vittorio Emanuel e, italiensk
rättslärd, f. 1860 i Palermo, blef professor 1885 i
Modena, 1886 i Messina och 1888 i Palermo. 1897 valdes
han af vänstern till led. af deputeradekammaren och
var i Giolittis ministär kultusminister 1903-05 samt
därefter professor i offentlig rätt vid universitetet
i Eom. 0. har ut-gett åtskilliga kända arbeten i
statsrätt, bl. a. Principii di diritto costituzionale
(3:e uppl. 1890), Di diritto amministrativo (2:a
uppl. 1892). 1890 började 0. utge "Archivio di
diritto pubblico".
Orlando furioso [årla'ndå foriåså], it., "Den rasande
Roland", titel på en episk dikt af Ariosto (se
denne). --
O. innamorato ("Den förälskade Roland"),
titel på en riddardikt af Bojardo (se denne).
Orla'ndus Lassus. Se
Lasso, O.
Orleana, bot., detsamma som anatto (se
Bixaceæ).
Orléanais [årleanä], fordom provins i
mellersta Frankrike, på ömse sidor om den stora
Loirekröken, omfattande landskapen O. (det
egentliga O.), Gâtinais, Blaisois, Vendômois,
Dunois, Beauce, Pithiverais och Puisaye, med
hufvudstaden Orléans. Den bildar nu större delen
af dep. Loiret, Loir-et-Cher och Eure-et-Loir.
(J. F. N.)
Orleanist. Se
Orléans, sp. 909.
Orleans [årleaŋ] l.
Orlin (fr.
orléans), en sorts
glatt halfylletyg, väfdt som lärft, med varp af
tvinnadt bomullsgarn och inslag af kamgarn. Användes
till damklänningar samt ännu oftare till foder och
skoningar i dylika.
(G. A. W.)
Orléans [årleã'], hufvudstad i franska dep. Loiret,
ligger på en bördig slätt på högra stranden af
Loire, vid järnvägen till Paris, som strax n. om
staden delar sig i två hufvudlinjer: en västlig
till Nantes och Bordeaux och en sydlig till Bourges
och Toulouse, hvarjämte linjer utgå mot ö. till
Pithiviers, Châlons-sur-Marne och Gien samt mot
n. till Rouen. Med förstaden S:t Marceau, på vänstra
flodstranden, är O. förenadt genom en stenbro och,
högre upp, en järnvägsbro. Den närmast floden belägna
delen af staden är tätt sammanträngd, hvaremot de
nya stadsdelarna utanför bulevarderna (de forna
vallarna) ha modernare utseende. Place du Martroi i
midten af staden prydes sedan 1855 af Jungfruns af
O. ryttarstaty (af Foyatier, med 16 haut-reliefer
af Dubray), hvaremot den där 1804 uppställda statyn
flyttades till södra ändan af Loirebron, nära platsen
för Les tourelles, som genom Jeanne d'Arc intogs 7
maj 1429. Från Place du Martroi leder Rue Jeanne d'Arc
till katedralen S:te Croix, som påbörjades 1287, men,
sedan den 1567 förstörts af hugenotterna, ombyggdes
1601--1829 "i gotisk katedralstil och utgör en af de
sällsammaste arkitektoniska anakronismer". Västra
fasaden (se fig.), som flankeras af två egendomliga
torn, är gotisk, men byggdes på 1700-talet och företer
alla periodens brister,
ehuru dess proportioner äro tilltalande. Andra
mera framstående kyrkor äro S:t Aignan (ombyggd på
1300-talet), S:t Euverte (från 1100- och 1400-talen),
S:t Pierre-le-Puellier (som i sina äldsta delar härrör
från 900-talet) och
Katedralen (S:te Croix) i Orléans.
Notre-Dame-de-Recouvrance (ombyggd 1517--19 i renässansstil och
helgad åt minnet af stadens befrielse) samt den nya
Église S:t Paterne, i gotisk stil. Hôtel-de-ville
(byggdt 1530, om- och tillbyggdt 1850--54) var fordom
residens för guvernörerna i O. och beboddes af franska
konungar och drottningar från Frans II (som dog
där) till Henrik IV samt fick sin nuv. bestämmelse
först 1790. Framför ingången står en bronsstaty af
Jeanne d'Arc (en kopia af den af prinsessan Marias
af Orléans modellerade marmorstatyn i Versailles),
och byggnadens inre förvarar konstverk, framställande
tilldragelser ur hennes historia. Stadens historiska
museum (i ett hus från 1500-talet, som med orätt
kallas Dianas af Poitiers) är en af de intressantaste
provinssamlingarna i Frankrike. Staden har därjämte
tafvel- och skulpturgalleri och naturhistoriskt
museum (båda i det gamla stadshuset) samt offentligt
bibliotek (omkr. 85,000 bd). Vid Rue du Tabour ligga
flera intressanta gamla hus, bl. a. Jeanne d'Arcs (som
hon bebodde under stadens belägring) och Agnes Sorels
föregifna, som nu är Jeanne d'Arc-museum (bildadt
1894). O. hade (som kommun) 72,096 inv. 1911, är säte
för en biskop, generalkommandot för 5:e armékåren,
appellationsdomstol, lycée, prästseminarium,
lärar- och lärarinneseminarium, reformert skola
m. fl. läroanstalter. Hôpital général
