Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orléans (Bourbon-), 1. Gaston Johan Baptist - Orléans (Bourbon-), 2. Filip - Orléans (Bourbon-), 3. Filip (II) - Orléans (Bourbon-), 4. Ludvig - Orléans (Bourbon-), 5. Ludvig Filip - Orléans (Bourbon-), 6. Ludvig Filip - Orléans (Bourbon-), 7. Ludvig Filip - Orléans (Bourbon-), 8. Anton Filip af - Orléans (Bourbon-), 9. Ferdinand - Orléans (Bourbon-), 10. Ludvig Karl Filip Rafael af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
905
Orleans
906
Marie-Louise (se Montpensier 2), i sitt andra,
med Margareta af Lothringen, 3 döttrar. Hertigdömet
O. hemföll således vid Gastons död till kronan. -
2. Filip, kallad "Monsieur", den föregåendes brorson,
fick af sin broder Ludvig XIV i förläning hertigdömet
O. och är stamfader för det ännu lefvande huset
O. Om honom se Filip, franska prinsar 1. - 3. Filip
(II), hertig af O., förut hertig af Chartres, kallad
Regenten, den föregåendes andre son i hans äktenskap
med Elisabet Charlotta af Pfalz. Om honom se Filip,
franska prinsar 2. - 4. Ludvig, hertig af O.,
den föregåendes son, f. 1703, d. 1752, egnade sig
åt lärda studier. - 5. Ludvig Filip, hertig af O.,
före faderns död hertig af Chartres, den föregåendes
son, f. 1725, d. 1785, deltog 1742-44 i fälttåget i
Nederländerna, var en tid efter sin fader guvernör
i Dauphiné, men lefde sedermera på slottet Bagnolet
i umgänge med lärde och konstnärer. I sitt första
äktenskap, med Lovisa Henrietta af Bourbon-Conti
(d. 1759), hade han en son (se O. 6) och dottern
Louise (se C o n d é 7). 1773 förmälde han sig med
M:me de Montesson. - 6. Ludvig Filip, hertig af O.,
den föregåendes son, före faderns död hertig af
Chartres, f. 13 april 1747 i S:t Cloud, förmälde sig
1769 med Lovisa Maria Adelaide af Bourbon-Penthiévre,
som medförde en enorm hemgift. Han var utrustad med
godt hufvud och vackert yttre, men var ärelysten,
karaktärslös och utsväfvande. Med hofvet, särskildt
med Marie-Antoinette, kom han tidigt på spänd fot
och sällade sig till oppositionen mot Ludvig XVI:s
regering. Han begagnade alla tillfällen att bereda
denna svårigheter och bana sig själf väg till
makten. Vid den "séance royale", som Ludvig XVI
19 nov. 1787 höll i det motsträfviga parlamentet,
protesterade han mot den påbjudna inregistreringen
af regeringsbeslutet i statslånefrågan. Med
anledning däraf blef han till april 1788 förvisad
från hufvudstaden, hvilket beredde honom tillfälle
att framstå som en martyr för folkfriheten, och han
ökade sin popularitet genom lejda lofprisare och -
trots sin snikenhet - penningutdelningar bland massorna
samt genom upplåtandet åt allmänheten af trädgården i
Palais Royal, hans bostad i Paris. Af adeln i Crespy
1789 vald till medlem af "états généraux" (riksdagen),
blef han genast en af ledarna bland oppositionen
mot regeringen. När tredje ståndet förklarat sig
för nationalförsamling, tog han 25 juni i spetsen
för 47 medlemmar af adeln plats inom densamma, trots
konungens förbud. Genom sina hemliga bearbetningar
underhöll han ständig jäsning i Paris och bidrog att
upphetsa pöbeln till juliupproret 1789 -, hvarvid hans
och Neckers byster buros i procession kring gatorna -
och till det beryktade kvinnotåget till Versailles
5-6 okt. (s. å.). Hans för-
hoppningar på dynastiens fall och på regentskapet,
hvartill själfve Mirabeau ett ögonblick lär ansett
honom lämplig, slogo fel. Han fann nu rådligt
att under formen af en beskickning till England
undvika inblandning i undersökningen rörande det
senare upploppet. I juli 1790 återkom han och började
genast drifva sitt gamla spel. Han slöt sig helt till
jakobinerna och lät pressen yrka på ett regentskap
med honom som "modérateur". En tid drog han sig
från klubblifvet och idkade grosshandel. Men sedan
uppträdde han med större häftighet än någonsin bland
jakobinerna, lade bort sin furstetitel och kallade sig
’’medborgaren Philippe É g a l i t é". Han invaldes
jämte Robespierre, Marat o. a. som representant
för Paris i nationalkonventet (1792), där han
röstade för Ludvig XVI:s afrätt-ning (1793). Af
girondisterna anklagad för att eftersträfva
diktaturen, togs han till en början i försvar
af jakobinerna, men när hans äldste son, Ludvig
Filip, hertig af Chartres, 1793 flydde öfver till
österrikarna efter slaget vid Neerwinden, fängslades
han själf i april s. å. och fördes med de sina till
en fästning vid Marseille. 6 nov. 1793 drogs han
inför Revolutionstribu-nalet i Paris, försvarade
sig med talang, men giljotinerades s. d. Han dog
ångerfull. Hans egendom konfiskerades. Af hans 4
efterlämnade barn må nämnas Ludvig Filip, hertig
af O. (se O. 7), Anton Filip, hertig af Montpensier
(se O. 8) och Adelaide (se denna). - 7. Ludvig Filip,
hertig af O., den föregåendes äldste son, före faderns
död hertig af Chartres, f. 1773, d. 1850, var 1830-48
fransmännens konung (se Ludvig, franska konungar
19). - 8. Anton Filip af O., hertig af Montpensier,
den föregåendes broder, f. 3 juli 1775, d. 18 maj 1807
i Twicken-ham, England, deltog i striderna vid Valmy
(1792), som sin broders adjutant, och vid Jemappes
(s. å.), hölls 1793-96 arresterad i Marseille af
den republikanska regeringen, emigrerade därefter
till Amerika, men återvände 1800 till Europa. -
9. Ferdinand, äldste son till konung Ludvig Filip
(se O. 7), hertig af C h a r t re s, f. 3 sept. 1810 i
Palermo, d. 13 juli 1842 i Neuilly (till följd af ett
hopp från vagnen, då hans hästar skenade), blef efter
sin faders tronbestigning i aug. 1830 hertig af O. och
kronprins af Frankrike (prince royal). Ferdinand
förde en brigad i belgiska kriget (1832), deltog
1835 och 1839-40 i expeditionerna till Algeriet och
uppsatte 1841 de efter honom uppkallade jägartrupperna
(chasseurs d’Orleans). Han var en frikostig gynnare
af konst och vetenskap. I sitt äktenskap med Helena
af Mecklenburg-Schwerin efterlämnade han sönerna
Ludvig Filip, grefve af Paris (se Ludvig Filip,
franska furstar 2), och Robert, hertig af Chartres (se
O. 15). Hertigens syster var den för sina konstnärliga
anlag bekanta Marie d’Orléans, f. 1813 (1837 förmäld
med hertig Fredr. Vilh. Alex. af Würt-temberg),
d. 1839. Hennes mest kända arbete är Jeanne d’Arcs
marmorstaty i Versailles - 10. Ludvig Karl Filip
Rafael af O., hertig af Nemours, den föregåendes
broder, f. 25 okt. 1814 i Paris, d. 26 juni 1896 i
Versailles, egnade sig åt militäryrket. Han valdes
3 febr. 1831 till belgernas konung, men hans fader,
konung Ludvig Filip, afgaf ett vägrande svar. Prinsen
deltog emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
