från 1895 bonapartistorganet "Petit caporal". Bland hans skrifter märkas La république de Napoléon (1894) och Gambetta plébiscitaire (1895). Ornat (lat. ornatus, utstyrsel, prydnad), ämbetsdräkt, högtidlig prästdräkt; festlig skrud. Orne [å'rn]. 1. Flod i Normandie, uppstår omkr. 7 km. ö. om Sées i det efter den uppkallade dep., rinner genom detta och dep. Calvados, blir segelbar vid Caen (18 km.) och faller ut på södra sidan af Seinebukten. Längd 152 km. - 2. Departement i västra Frankrike, bildadt af en del af den forna prov. Normandie, till hälften af hertigdömet Alençon och det till prov. Maine hörande landskapet Perche. 6,144 kvkm. 307,433 inv. (1911), minskning med 16,3 proc. på de sista 25 åren. Landet bildar en högslätt, som i hela sin längd från ö. till v. genomdrages af en vattendelare med olika namn (högst 417 m.) mellan Kanalens och Loires flodområde. De största vattendragen äro 0., Dives och Risle till Kanalen samt Sarthe med Huisne till Loire. Ekskogar, ängar, strömmar och djupa dalgångar göra 0. till ett af Frankrikes vackraste områden. Jordbruket är föga utveckladt, men dess mer boskapsskötseln, i synnerhet hästafveln. En myckenhet mager boskap uppköpes i angränsande dep. för att gödas. Mycket äpplen och päron skördas. Mineralriket lämnar järnmalm, granit, mycket ren kvarts (Alençon-diamanter) och kalksten. Af de många mineralkällorna äro svafvel- och järnkällorna vid Bagnolles de mest bekanta. Industrien är synnerligen liflig. De mest framstående grenarna äro: textilindustrien (i Flers, La Ferté-Macé, Alençon och Vimoutiers), järn- och glasindustrien samt tillverkningen af papper. Dep. är indeladt i 4 arrondissemang: Alençon, Argentan, Domfront och Mortagne. Hufvudstad Alençon. l o. 2. (J-F. N.) Orneodes, zool. Se Fjädermott. Ornera (lat. ornare), utstyra, pryda, sira, smycka. Ornithichnites (af grek. o'rnis, fågel, och i'chnos, spår), paleont., eg. intryck eller spår af fåglars fötter. Som sådana har man ansett alla tretåiga spår efter djur gående på två ben. Dylika spår, säkerligen efter många olika, ofta kolossala former finnas massvis, t. ex. i en till trias hänförd sandsten i Connecticut. Numera anser man

Sandsten med spår af Brontozoum jämte intryck, som anses härröra från regndroppar.

dock i allmänhet dessa spår ej härröra af fåglar (hvadan således namnet O. är oegentligt), utan snarare af dinosaurier, som antagligen i vanliga fall stödde endast på bakbenen och blott undantagsvis berörde marken med framfötterna. Af dessa djur, bland hvilka det allmännaste fått namnet Brontozoum (se fig.), det största Otozoum (fotspåret öfver 1/2 m. långt), känner man intet annat än de nu omtalta spåren. B. L-n.* Ornithin, kem., α-δ diaminovaleriansyra, hvars byggnad framgår af formeln C H₂. C H₂. C H₂. N H₂ . CH (N H₂). COOH, bildas genom kokning af arginin (se d. o.) med barytvatten. H. E. Ornithodelphia, zool., benämning på Monotremata. Se Kloakdjur. Ornithogaum L., bot., släkte inom fam. Liliaceæ, underfam. Lilioideæ, som har blommorna i klase eller kvast, kalkbladen stora, oftast hvita och grönaktiga, nästan stjärnlikt utbredda, utan honungsgömme. Två arter af detta släkte, O. nutans, aftonstjärnor (med lutande blommor), och O. umbellalum, morgonstjärnor (med upprättstående blommor), träffas förvildade i och vid gamla trädgårdar här och där i södra och mellersta Sverige. Som krukväxter odlas ofta O. longibracteatum med mycket stor lök och grönaktiga blommor i långskaftad klase och O. arabicum med hvita blommor i kvast. O. T. S. (G. L-m.) Ornithomimus,(af grek. o'rnis, fågel, och mi'mesis, härmning), paleont., ett släkte, hörande till kräldjursgruppen Dinosauria, hvilket lefde under den äldre kritperioden i norra Amerika; i flera organisationsförhållanden företer det mycket vidtgående öfverensstämmelser med fåglarna. Särskildt anmärkningsvärd är denna likhet med afseende på

Fig. 1. Mellanfotsben af en skräcködla (Ornithomimus).

Fig. 2. Mellanfotsben (tars) af en fågel (kalkon).

mellanfotsbenen: liksom hos fåglarna sammanväxa de, och vid sammanväxningen återfinnes det för den utbildade fågelfoten karakteristiska ömsesidiga läget af de tre sammanväxta mellanfotsbenen (se fig.). L-c. Ornithomyia, zool. Se Lusflugor. Ornithopolis (grek., "Fågelstaden"), en af Strabon omtalad stad i Fenicien, mellan Tyrus och Sidon, förmodligen vid nuv. byn Adlun. Kvar finnas en nekropol, antagligen tillkommen först under tiden e. Kr., samt andra forntidslämningar. Ornithorptera, zool. Se Papilionidæ. Ornithopus L., Klovicker, bot., en liten, späd, i sydöstra Skåne växande ört, O. perpusillus, hörande till fam. Leguminosæ, afd. Papilionatæ,