Habitusbild af Orobanche alba underart rubra. (1/2 nat. storl.) endast i kontakt med värdväxtens rötter, i hvilka haustorier intränga och hämta näring ur kärlsträngarna. Den uppväxande stjälken af O. får basen knölformigt uppsvälld, och från denna utskjuta nya rötter, som äfvenledes växa fast vid värdens rötter. I den vanligen gul- eller rödbruna, aldrig gröna stjälkens spets äro de 2-läppiga blommorna samlade i ett mer eller mindre utdraget ax. Frukten är en enrummig kapsel med många, mycket små frön med rudimentärt embryo. Släktet omfattar omkr. 90 arter, af hvilka flertalet finnes i Medelhafstrakterna; flera af dem göra mycken skada på kulturväxter, såsom klöfver, hampa, tobak, ärtväxter, meloner m. fl. Som prydnadsväxt odlas (på bondböna) den lilafärgade O. speciosa. I Sverige finnas blott 3 arter, alla sällsynta, växande på Centaurea, Thymus (jfr fig.) och Cirsium. Vid Hejdeby hällar på Gottland anträffades 1907 i talrik förekomst O. alba underart rubra (se fig.), växande på Thymus. O. T. S. (G. L-m.) Orobena, zool., en mottfjäril. Se 2:a illustrationssidan i art. Fjärilar. Orobus L., bot., en afdelning af släktet Lathyrus, utmärkt genom saknaden af klänge. Småbladen äro helbräddade, större än stiplerna. Blommorna äro röda eller violetta i ofta långskaftade klasar från bladvecken. I Sverige finnas 3 arter: O. tuberosus, "gökmat" (se Lathyrus och fig. 2 däri), O. vernus och O. niger, af hvilka den förstnämnda är tämligen allmän i lundar. O. T. S. (G. L-m.) Orod, stad. Se Glogovács. Orodes, konung. Se Arsaciderna och Partien. Orognosi (af grek. o'ros, berg, och gnosis, kunskap), kännedomen om bergen, om deras närvarande beskaffenhet, utsträckning, form o. s. v. Adj. Orogno'stisk. Jfr Geognosi. Orografi (af grek. o'ros, berg, och gra'fein, skrifva), bergbeskrifning (se Geografi, sp. 963, och Orometri). Adj. Orografisk. Orolaunum Vicus. Se Arlon. Oroma, språk. Se Hamitiska språk, sp. 1232. Orometri (af grek. o'ros, berg, och me'tron, mått), läran om beräkningen af bergens dimensioner, af den absoluta och relativa höjden på bergtoppar, pass, högslätter o. s. v., med ändamål att utforska hela bergs volym och olika trakters medelhöjd. Orometrien utgör en afdelning af orografien. Adj. Orometrisk. (J. F. N.) Orono [åu'rənåu], kommun (township) i nordamerikanska staten Maine, vid Penobscot. 3,257 inv. (1900). Statsuniversitet, inrättadt 1865 som landtbruks- och teknisk skola; nuv. organisation gjordes 1897; den juridiska afdelningen är förlagd till Bangor (105 lärare och 1,100 stud. 1913). J. F. N. Oronsay [å'rånsei], ö bland Hebriderna. Se Colonsay. Orontes. Se El-Asi. Oropa [årå'pa], by och vallfartsort. Se Biella. Oropos (grek. 'Ωρωπος, lat. Oropus), i forntiden grekisk hamnstad vid Euripos, midt emot Eretria, på gränsen mellan Beotien och Attika. Den togs, sannolikt 506, i besittning af atenarna. Den egentliga hamnen, Delfinion, öfverfartsort till Eubea, låg vid Asopos' mynning, något n. om O. I närheten låg Amfiareion, Amfiaraos' tempel och drömorakel. Af grekiska arkeologiska sällskapet företagna gräfningar ha blottat ett tempel, en helig offerkälla, altaren, portiker och en liten teater. (J. F. N.) Oros, grek., berg, särskildt den högsta punkten på ön Egina (äfven Hagios Elias, efter ett kapell), 540 m. Nyare utgräfningar på 1900-talet under Furtwängler och Curtius ha ådagalagt, att helgedomen vid bergets fot var tillegnad Zeus Panhellenios. 1905 anträffades på toppen en vidsträckt förhistorisk stad. Oroshaza [å'rå∫hasa], storkommun i ungerska komitatet Békés, omkr. 50 km. n. ö. om Szeged. 21,385 inv. (1900), mest ungrare. Trädgårdsskola. J. F. N. Orosius, presbyter, troligen från Bracara (nuv. Braga i Portugal), lefde i slutet af 300- och början af 400-talet. Han slöt sig till Augustinus och uppträdde på synoden i Jerusalem 415 mot Pelagius. Mest bekant bland hans skrifter är den i apologetiskt syfte författade Historiarum adversus paganos libri VII, en världshistoria i sammandrag, omfattande tiden från världens skapelse till 417 e. Kr., där han söker uppvisa ohållbarheten af hedningarnas påstående, att affallet från fädernas tro och kristendomens antagande medfört svåra lidanden och olyckor, då fastmer kristendomen visat sig vara en bärande kraft i nöden. Historiskt värde har arbetet egentligen blott i de partier, där hans källor (Livius, Justinus, Eusebius-Hieronymus m. fl.) numera saknas eller där han behandlar sin egen samtid; det är af intresse som det första försöket att betrakta världshistorien från synpunkten af Guds ledning af människosläktet. Arbetet användes under medeltiden flitigt som lärobok. H. Sgn. Orotava [årå-], stad på nordvästra kusten af ön Tenerife, vid foten af Pico del Teyde. 9,192 inv. (1900). Om drakblodsträdet där se Dracæna. (J. F. N.) Orotjer, Orotjoner. Se Tunguser. Oroya [åra'ja], ort i peruanska dep. Junin, 3,740 m. ö. h., vid Rio Jauja l. Mantaro (biflod till Apurimac) och vid de där mötande järnvägarna till Lima, Cerro de Pasco och Huancayo. Omkr. 3,000 inv. Ingenjör- och artilleriskola. J. F. N. Orozco [årå'tskå], M. Y. B. d'. Se Gyllenhaal 4. Orpen [å'pen], William, irländsk målare, f. 1878 i Dublin, student där, kom till London 1895, utställde en uppseendeväckande Hamlet 1899, har sedan målat dels porträttgrupper, dels ensamporträtt, bland dem sir Percy Wyndham i sitt arbetsrum (en liten figur i ett stort rum, 1907) och målaren Alfred Rich (1910). Den sistnämnde är framställd i halffigur och ses mot bakgrund af himmel med skyar. På liknande sätt framställer 0. sig själf i Jockejen (Nationalmuseum i Stockholm, inköpt 1911). I Venus och jag (1910) ses konst-