977 Ortopedisk-Ortsinne 978 stödje- och rörelsefunktioner nödvändiga organdelar blir det ortopediens uppgift att i kroppen själf eller genom yttre anordningar söka erhålla hjälpmedel för att på möjligast fullkomliga vis ersätta funktionsdefekten. För att nå dessa olika mål använder den moderna ortopedien en mångfald hjälpmedel. Vid studiet af terapiens historia finner man, att under olika utvecklingsskeden ett hjälpmedel lyckats arbeta sig fram på de öfrigas bekostnad. Så inledde Lings framträdande med hans i många afseenden utvecklingspådrifvande gymnastiksystem en ensidig gymnastisk era, hvars öfverdrifter ej ännu upphört att samla utropare. På samma sätt har det för ortopedisk verksamhet så oerhördt betydelsefulla fabricerandet af ortopediska bandage eller ortopediska skoanordningar under ensidigt handelsmannaintresse, skildt från den ortopediskt skolade läkarens råd, ofta blifvit en för rationell vanf öre vård farlig motståndare. Och äfven målsmännen för den operativa kirurgien, hvars enorma utveckling verkat i så hög grad befruktande på ortopedien, ha ej kunnat undgå att på deformi-teternas område ensidigt of verskatta densamma. Men hvarje sådant ensidigt terapeutiskt handlande har alltid varit åtföljdt af ett bakslag, och för hvarje gång har med större visshet blifvit fastslaget, att endast genom ett klokt afvägdt användande af alla till buds stående medel, man fortast och fullständigast når, så långt nås kan. På samma gång som den ortopediska tekniken tillvuxit i förmåga, har det framträdt ett kraf på speciella vårdanstalter. Då emellertid det sociala omhändertagandet af do vanföre uppställer äfven andra betydelsefulla uppgifter än läkarvården, såsom skol-och yrkesutbildning i för dem af passad form m. m., ha de ortopediska specialklinikerna kommit att ingå som ett led i större anstaltkomplexer (se Vanföreanstalter). Särskildt i detta sammanhang, men äfven såsom banbrytare i Sverige för modern ortopedi bör nämnas P. Haglund. Genom en donation på 200,000 kr. af fru M. Ekman, f. Lavonius, 1912 inrättades vid Karolinska institutet en särskild professur ("Oscar Ekmans professur i ortopedi") i syfte att främja läkares utbildning i ortopedi och därmed sammanhängande grenar. Dess förste innehafvare blef den ofvannämnde Haglund. C. H-hl. Ortopedisk, som hör till ortopedi (se d. o.). Ortopédiska apparater. Se Bandage. Ortopédiska institutet. Se Gymnastisk t-ortopediska institutet. Ortopinakoid, krist., tvärytan i det monoklina systemets kristaller, gående parallellt med ortoaxeln. A- Hns- Ortopné, lat. Orthopncéa (af grek. ortho's, rak, och pnéifn, andas), med. Se Andnöd. Ortopyramid, krist., den efter den tvärliggande (= orto-)axeln i en monoklin kristall sträckta pyramidytan. A. Hng. Ortosifonln. Se Orthosiphon. Ortospanum, O r t o s p a n a. Se K a b u l 3. Ortostigmät, fot. Se Anastigmat. Ortostlk (af grek. orthofs, rak, och stichofs, rad), bot. Se Bladställning, sp. 630, fig. B. 0'rtosyror, kem., äro dels oorganiska, dels organiska. Typen för en oorganisk ortosyra är ortoborsyra, i hvilken alla borens valenser äro mättade med hydroxylgrupper. Genom förlust af en molekyl vatten öfvergå ortosyror till metasyror. B- OH minus H^O blir XOH O ^ Ortoborsy Metaborsyra. På samma sätt tankes den obeständiga metakol-syran uppstå ur den likaledes hypotetiska ortokolsyran (se Metakarbonat). Fosforns syrederivat betecknas enligt följande nomenklatur: P (OH)3 =P -OH OH A. (Obekant.) B. Ortofosforsyra. OH HO o-^-o-^-o o<°H OH HO C. Pyrofosforsyra. D. Metafosforsyra. Föreningen A, som egentligen skulle betecknas som ortofosforsyra, är obekant, och föreningen B betecknas därför som ortosyra. Genom förlust af en molekyl vatten öfvergår ortofosforsyra till metafos-forsyra. Om däremot två molekyler ortofosforsyra tillsammans förlora en molekyl vatten, uppstår py-rofosforsyra. Analoga öfvergångar mellan en orto-, pyro- och metaform förekomma hos bl. a. arsenik-och antimonsyrorna. - Hos organiska alifa-tiska syror har ortoformen följande typ: H-C-OH XOH Ortomyrsyra. /OC2H9 H-C-OC2H5 " Ortomyrsyreester. De organiska ortosyrorna äro själfva obeständiga ; däremot känner man deras estrar. H. E. Ortotröp (af grek. orthofs, rak, och tropé, vändning), bot., säges om ett upprätt organ. Hemi-ortotropt (af grek. hémi, half) är hvarje symmetriskt organ, som i sitt naturliga läge har ett vertikalt symmetriplan (t. ex. bladen i en basal bladrosett). Klinotropt (af grek. kli'néln, vrida) är ett snedt stående organ, som ej har något vertikalt symmetriplan (t. ex. bladen hos Begonia). Hemiortotropa och klinotropa organ sammanfattas till plagiotropa (af grek. pla'gios, sned) organ. Om ortotropt fröämne se Fröämne. G- L~m. Ortrud, astron., en af småplaneterna. Ortsaftal. Se Kollektiv af t al, sp. 551. Ortsinne, fysiol., förmågan att lokalisera en sinnesförnimmelse. En synförnimmelse förläna vi till ett visst ställe i synfältet; en tryck-, köld- eller värmeförnimmelse har alltid en viss plats i den föreställning vi ega om kroppsytan. Då man i anslutning till dessa förhållanden talar om näthinnans ortsinne eller hudens ortsinne, afser man ej ett särskildt "sinne", som skulle existera jämte synen eller de anförda hudsinnena, utan endast en