eget kontrakt (Orusts och Tjörns kontrakt) inom Göteborgs stift, är indelad i administrativt hänseende i 2 härad, O:s östra och O:s västra (se dessa), som hvartdera utgöra ett länsmansdistrikt, i kyrkligt hänseende i 3 pastorat (Myckleby, Tegneby och Morlanda), 8 socknar (Torp, Myckleby, Långelanda, Stala, Tegneby, Röra, Skaftö och Morlanda) och 11 församlingar samt i kommunalt hänseende uti 13 kommuner (med 8 municipalsamhällen). -- I handlingar från medeltiden benämnes ön Ordost, men vid tiden för Bohus läns afträdande till Sverige (1658) skrefs namnet Ouroust, därefter allmännast Oroust. Nu skrifves Orust, ehuru namnet af befolkningen alltid uttalas Orost med slutet o-ljud i båda stafvelserna. Öns häradsvapen innehåller tre vid hvar sin fiskkrok hängande långor. A. V. L.* Orusts och Tjörns domsaga, Göteborgs och Bohus län, omfattar de tre häraden Orusts östra, Orusts västra och Tjörns härad, hvilka tillsammans utgöra ett tingslag, samt sammanfaller med Orusts och Tjörns fögderi. 55,994 har. 29,512 inv. (1912). Orusts och Tjörns kontrakt, i Göteborgs stift, sammanfaller med Orusts och Tjörns domsaga och fögderi samt omfattar de fyra pastoraten Stenkyrka med Klöfvedal och Valla samt Klädesholmens och Rönnängs kapell (hvilket kallas Tjörns pastorat); Morlanda med Skaftö samt Gullholmens, Käringöns och Mollösunds kapell; Tegneby med Röra och Stala; Myckleby med Långelanda och Torp. Areal 55,994 har. 29,512 inv. (1912). Orusts västra härad, i Göteborgs och Bohus län, ingår i Orusts och Tjörns domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Tegneby, Röra, Morlanda, Skaftö med Fiskebäckskils och Grundsunds kommuner, Gullholmens kapell, Käringöns kapell, Mollösunds kapell. 21,557 har. 12,888 inv. (1912). Orusts östra härad, i Göteborgs och Bohus län, ingår i Orusts och Tjörns domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Myckleby, Torp, Långelanda, Stala. 18,471 har. 6,813 inv. (1912). Orvar-Odd (d. v. s. "pil-Udd"), norsk sagohjälte, om hvilken i slutet af 1200-talet en till namnet obekant islänning med ledning af gamla (uti sagan inströdda) sånger och norska sägner författade en, särskildt på Island mycket populär, romantisk saga, hvars hufvudinnehåll är följande. Ödd, son till Grim Lodinkinni och sonson till Ketil Höing (om hvilka sagohjältar särskilda berättelser finnas) från Haalogaland, blir som barn spådd, att han efter uppnådda 300 års ålder skall omkomma på sin födelseort genom hästen Faxes vållande. För att hindra spådomens fullbordan dödar Ödd Faxe och gräfver ned honom djupt i jorden samt beger sig ut i världen med den fasta föresatsen att aldrig återvända. Vid afskedet får han af sin fader några underbara pilar, som snart skaffa honom namnet Orvar-Odd. Efter en resa till Finnmarken, Bjarmaland och jättevärlden kämpar han med framgång mot flera vikingar; men då han stöter på svensken Hjalmar den hugfulle (se denne), blir striden oafgjord, och de båda hjältarna sluta fost-brödralag. Vid Hjalmars sida utför han nu en mängd bedrifter, till dess han från den ryktbara holmgången på Samsö, där han nedlagt de vilde Arngrimssönerna, måste återföra till Uppsala och den sörjande Ingeborg den för Angantyrs hand fallne Hjalmar. Han reser nu åt södern, kämpar med Medelhafvets röfvare, låter döpa sig, lider skeppsbrott, kommer ensam till Heliga landet och badar där i Jordan. Förklädd till gubbe, kommer han till Hunaland, där dock hans bedrifter snart röja honom. Sedan han besegrat den under Huna-lands konung skattskyldige konungen af Bjalkaland ("pälsverkslandet"), erhåller han prinsessan Sil-kesif till äkta och efterträder sin svärfader som regent. Men nu gripes han af oemotståndlig hemlängtan och reser till det gamla hemmet. Vandrande öfver Faxes grafplats, hånar han den nu vederlagda spådomen, men snafvar i detsamma öfver en hästskalle, ur hvilken en orm framkryper. Biten af denne, dör Ödd. - Sägnerna om 0. stamma urspr, från de mest skilda håll och ha småningom kommit att bilda en enhet därigenom, att -de forntida sagoberättarna alltmer på denna allt populärare blifna sagofigur öfverförde hvad som från början berättats om en mängd olika personer, såsom Bjarmalandsfararen Ottar (se denne) från Haalogaland; Hjalmars fosterbroder (som troligen från början hetat Söte); Starkad; Grim Lodinkinni (härifrån pilarna); Ketil Höing; Odysseus och Polyfem; Sigurd Jorsalafar (badet i Jordan) ; ryske storfursten Oleg (tåget till Bjalkaland, dödssättet; se Oleg) m. fl. Jfr K. C. Boer, "t)ber die Orvar-Odds saga" (i "Arkiv för nordisk filologi", VIII, 97 ff., 246 ff.) och "Orvar-Odds saga" (Halle, 1892). Ad. N-n. Orvar-Odd, pseudonym för författaren 0. P. Sturzen-Becker. Orwell works [å^el to&ks]. Se Ipswich. Orvieto [årvietå], stad i italienska prov. Peru-gia (Umbrien), ligger vid järnvägen mellan Florens och Rom på ett isoleradt tuffberg, hvars lodräta väggar äro dels naturliga, dels åstadkomna med konst. Förbindelsen mellan staden och järnvägsstationen förmedlas af en 560 m. lång linbana; som går under fästningen i en 120 m. lång tunnel. Del af staden Orvietos platå med befästningar (åt söder). 7,543 inv. (1901; som kommun 18,543). Staden är säte för en biskop samt berömd för sitt vin och sin praktfulla domkyrka (se pl. XI till art. Byggnadskonsten), ''en af den italienska