983 Oryeteropus-Orzeszkowa gotiska konstens härligaste uppenbarelser". Ombyggnaden af detta tempel (på en äldre kyrkas plats) begyntes 1290, förestods till en början af Lorenzo Maitani (se denne) och fortsattes till slutet af 1500-talet. Bland konstnärer, som bidragit till kyrkans smyckande, må nämnas Andrea Pisano, lärjungar af Niccolo Pisano, Ugolino di Vieri, Fie-sole och Luca Signorelli. Kyrkans inre, af svart basalt och grågul kalksten, bildar ett latinskt kors, med tre skepp, 104,6 m. långt, 33 m. bredt och 34 m. högt i midtskeppet. S. om kyrkan ligger det forna påfvepalatset 1. Soliano, som innehåller stadsmuseet (etruskiska fornlämningar och italienska konstnärers arbeten). Den af kardinal Albor-noz 1364 anlagda fästningen i nordöstra delen af staden är förändrad till en offentlig trädgård med amfiteater. Bredvid densamma befinner sig den berömda, 61 m. djupa, 13 m. breda brunnen, kallad II pozzo di S. Patrizio (1527-40). På nordvästra sidan af den platå, på hvilken staden ligger, upptäckte man 1874 den etruskiska staden Vol-siniis nekropol, med grafvar, mest från 400-talet f. Kr., samt inskrifter, grekiska och etruskiska vaser (nu i stadsmuseet). - Staden intar samma plats som Volsinii (se d. o.). Senare anlades en annan stad, som af Prokopios kallas Urbibentum (med hvilket Plinius' Herbarium gissningsvis identifierats) och under medeltiden Urbs vetus, hvaraf det nuv. namnet bildats. Den var en af guel-fernas förnämsta fästningar, dit påfvarna ofta togo sin tillflykt, och tillhörde påfvarna ända till 1870. (J. F. N.) OrycteYopUS, zool. Se Jordsvinsläktet. Ory'ctes, Noshornsbagge, zool. Se Jättebaggar. Oryctolagus cuni^ulus, zool. Se Kaninen. Oryktognosi (af grek. oryktofs, uppgräfd, och gnösis, kunskap), mineralogi (se d. o.); i inskränkt bemärkelse läran om de enkla mineralen samt dessas yttre och inre egenskaper och därpå grundade klassifikation. Ordet är numera ur bruk. (A. Hng.) OryssFnae, zool. Se Trästeklar. Oryx, zool. Se Antiloper och G e m s b o c-k e n. Ory'za L., bot., grässläkte utmärkt af från sidan sammantryckta, enblommiga småax, bildande en vippa, 6 ståndare och frukten tätt omsluten af in-neragnarna. Hit höra omkr. 6 arter, af hvilka O. sativa, ris (se d. o.), är välbekant. Ett mycket närstående släkte är Leersia, af hvilket l art, Leersia oryzoides (O. clandestina), v i l d r i s, ett högväxt, gulgrönt gräs med sällan fullständigt utslående vippa, sällsynt förekommer i sydligaste Sveriges åar och bäckar. G. L-m'. Ory'zeae, bot. Se Gramineae. Oryzoricti'nae, Oryzori'ctis, zool. Se Borst-igelkottar 2. Orzecho^vski [å j e-; latiniseradt O r i c h ö-vius], Stanislaw, polsk författare, f. 1513 af rysk (rutenisk) börd, d. 1566, studerade i Wittenberg och vann där Luthers ynnest, tillbragte åren 1532-43 uti Italien samt återkom därifrån som god katolik, ehuru han önskade ett närmare förbund med den grekiska kyrkan (mot protestantismen) och celibatets upphäfvande. Själf gifte han sig 1551 och blef därför bannlyst, men lyckades bringa på sin sida ej blott protestanterna, utan äfven hela den lillpolska lågadeln. Från bannet löstes han visserligen, men hans äktenskap godkändes icke, och han vann hvarken hos katoliker eller protestanter egentlig tillit. 0. var sin tids mest betydande teologiske och politiske polemiker och pamflettist. Bland hans skrifter må nämnas Pro ecclesia Christi (1546, mot Luther; kanske hans viktigaste arbete), De lege coelibatus jämte en Supplicatio till påfven om godkännande af hans äktenskap (1551), De institutione regia ad Sigis-mundum Augustum libri duo (tr. 1584) och Anna-les Polonice (tr. 1611; ny uppl. 1854, en historisk källskrift af stort värde för Sigismund Augusts regering). Han efterlämnade äfven skrifter på polska språket. I alla 0:s broschyrer, bref och dialoger är grundtanken den, att adelns obegränsade politiska frihet måste gå hand i hand med obegränsad underkastelse under kyrkans auktoritet. Endast adelsmannen är människa. Hvarje adelsman är suverän; den valde konungen har intet annat företräde än titeln, och öfver honom står ärkebiskopen af Gnesen, som kan frikalla undersåtarna från deras trohetsed. Dessa af 0. predikade idéer vunno anklang och bidrogo med tiden till Polens undergång, först och främst till protestantismens undertryckande i landet. Jfr M o d r z e w s k i, A. Lll. Orzegow [å'rjegåv], by i preussiska reg.-omr. Oppeln (Schlesien), 4 km. s. v. om Beuthen. 7,680 inv. (1910). Zinknyttor och stenkolsgrufvor, kokstillverkning. J- F. N. Orzeszko, Eliza. Se Orzeszkowa, E. Orzeszkowa [åjejkå'va], Orzeszko [åje'J-kå], Eliza, polsk författarinna, f. 1842 i Mil-kowszczyzna i Litauen, d. 1910 i Grodno, dotter till en rik godsegare Benedykt Pawlowski, var första gången gift med godsegaren Piotr Orzeszko och andra gången med advokaten Nahorski. Hon debuterade i litteraturen 1866 med en realistisk Obrazek z lat glodo-wych (Bild från hungersåren), hvars sociala tendens var skarpt framträdande. Hennes första romaner (1866-76) voro mycket uttänjda, tämligen dilettantiska, med schematisk karaktärsteckning och stark tendens i skildringen af olyckliga äktenskap, t. ex. Pan Graba (1870). Hennes intresse för den sociala och sedliga kvinnofrågan tog sig ett vackert uttryck i romanen Marta (1872), men det var först med Mary a (1876), som hon vann litterär berömmelse genom en från falsk sentimentalitet frigjord skildring af olyckliga kvinnoöden, och i novellsamlingarna Z röznych sfer (1872; "Från olika sfärer", 1904) stod hon redan på nationell, realistisk grund. Höjdpunkten af hennes konstnärskap beteckna de förträffliga romanerna Dzurdzia (1884; "Häxan", 1901), det klassiska mästerverket Nåd Niemnem (1886; "Vid Njemens stränder", 1897), Cham (1887; "Hans hustru", 1899), Bene nati (1891; "Ofrälse", 1898) och Dwa bieguny (1892; "Två