985 Orörliga högtidsdagar-Osager 986 poler", 1897), samtliga mycket betydande skild- i ringar af polsk natur och polskt själslif, särskildt lågadelns och böndernas. Förträffliga äro ock hennes interiörer ur de polske judarnas lif i de gripande romanerna Eli Makower (1874), Meir Ezofowicz (1877; "I de djupa dalarna", 1895) och novellen Silny Samson ("Starke Simson", 1902). Mindre lyckade äro hennes båda romaner med ämnen ur den antika världen, Mirtala (1883; sv. öfv. 1894) och Czciciel potegi (1890; "En maktdyrkare", 1906). Hennes senaste alstring kännetecknas af en inåtvänd kristlig demokratism, som tyder på inflytande af Tolstojs etik och ej längre nöjde sig med rent nationella stoff eller sociala nyttighetsreformer, utan främst afsåg människans inre omdaning. Hit höra romanerna Austral-czyk (1893; "Australiern"), Argonauci (1898; "Ar-gonauterna", 1900), Anastazya (1903) och Ad astra (1904, skrifven i förening med Juliusz Rom-ski, pseud. Karel Zdziechowski). Äfven i det praktiska lifvet uträttade 0. mycket godt för folkupplysning samt i kvinnofrågan och den polska. Yid sitt 40-åriga författarjubileum 1906 blef hon föremål för varma, välförtjänta hyllningar. Samtliga svenska öfversättningar ha förträffligt utförts af E. We(st)er, som ock öfversatt novellerna "Liksom en drömbild" ("Den afbrutna sången"), "Ljuset i ruiner", "Farmor", "Det döda huset", "Ett moment" ("Sången"), "Gåtan", "Asketen" samt "Gloria victis!" (1908), "Gedali" (1909) och "En moder" (1910). Jfr A. Jensen i "Finsk tidskrift", 1906, E. Weer i "Idun" 1895 och H. Koutchalska i "Dagny" 1892. A-d J. Orörliga högtidsdagar. Se Kyrkoår, sp. 525. Os, kem., kemiska tecknet för en atom osmium (se d. o.). Os. Se K o l o s och Koloxidförgiftning. Os [å'ss], lat., ben; plur. Oss a. - O. calcä-neum 1. O. ca'lcis, fotlagsben (se Häl). - O. cofxce, höftbenet. - O. cuboideum, tärningbenet (se H a s, sp. 40). - O. cuneijo'rme (se H a s, sp. 40). - O. ethmoidäle, O. ethmoideum, silbenet. - O jrontäle, pannbenet. - O. hyoideum, tungbenet. - O. llium, tarmbenet. - O. inciswum 1. O. intermaxilläre, intermaxillarknota. - O. t'sc7m, O. ischiafdicum, sittbenet. - O. lacrimäle, tårbenet. - O. mandibuläre, underkäken 1. mandi-beln. - O. nasäle, näsbenet. - O. occipitäle, nackbenet. - O. palatinum, gombenet. - O. pa-rietäle, hjässbenet. - O. pubis, blygdbenet. - 0. pyramidäle, pyramidbenet. - O. säcrwra, kors-benet, "heliga benet". - O. scapholdeum, båtbenet (se H a s, sp. 40). - O. sphenoidäle 1. O. sphenoideum, kilbenet. - O. temporäle, tinningbenet. - O. zygomäticum, ok- eller kindbenet. - Ossa caracoidea, korpbenen. - O. interspinälia, interspinal- 1. mellantaggsben. ÖS [ws: fno. oss], älfmynning, förekommer i Norge ganska ofta i ortnamn, t. ex. Namsos, Ni-öarös. K. V. H. Os (O h s), bruks- och landtegendom i Gälla-ryds socken, Jönköpings län, vid Årans utlopp ur sjön Rusken och genom egen järnväg stående i förbindelse med Börs station vid Borås-Alfvesta järnväg. Egendomen omfattar inom socknen omkr. 51/* mtl, tax. till 242,200 kr. (1912), samt kvarn, såg och sulfitfabrik, tax. till 69,600 kr., och eges af S. T. Berglund, som äfven eger skogs- och landt-egendornar i andra socknar, bl. a. Hinsekind i Värnamo. Tillverkningen vid sulfitfabriken utgör omkr. 2,000 ton torr sulfitmassa. 0. var förr ett järnbruk (masugn, stångjärns- och manufakturverk), som på 1600- och 1700-talen egdes af medlemmar af släkten Silfversparre och på 1800-talet af J. L. Aschan och hans son Nils Nilsson Aschan. Os [cos], härad och socken i Nordhordland, s. om Bergen, mellan Lysefjorden i v. och Fuse-fjorden i ö., S. Bergenhus amt, Norge. 129,4i kvkm. 3,188 inv. (1910). Vid Oselvens utlopp i Fusef jorden ligger i vacker omnejd O s ö r e n (164 inv., 1910), slutpunkt för Nestun-Osbanan, med flera mindre fabriker, 2 banker och flera hotell. Liflig ångbåtsförbindelse med Bergen. Strax n. v. om Osören ligger Ulven, S. Bergenhus' regementes exercisplats. K. V. H. Os [åss], holländsk målarfamilj. 1. Jan van 0., f. 1744, d. 1808 i Haag, gjorde sig bemärkt som frukt- och blomstermålare, hvarvid han framför allt studerade Huysum, kopierade hans taflor och i sina egna arbeten kom honom ganska nära. Dessutom målade han äfven landskap med djur och mariner samt utgaf ett häfte dikter (1787). - 2. Pieter Gerard van 0., den föregåendes son, f. 1776 i Haag, d. där 1839, var lärjunge af sin fader, men slog sig särskildt på djurmåleri och tog däri till förebilder Paulus Potter och Karel Dujardin. 1813-14 var han kapten för en kår frivilliga och deltog som sådan i krigshändelserna, hvilket gaf upphof till framställningar af krigsscener. Tio af hans taflor finnas i Amsterdams museum. Det finnes äfven värderade etsningar af hans hand. - 3. Georg Jakob Johannes van 0., den föregåendes broder, f. 1782 i Haag, d. 1861 i Paris, var sin faders lärjunge, men fortsatte som blomstermålare och utförde illustrationerna till "Flora batava" af J. Köps. 1810 slog han sig ned i Amsterdam och började måla i olja med stor framgång samt tog Huysum till förebild. Han begaf sig 1812 till Paris, där han målade för porslinsfabriken i Sévres, utan att dock lämna oljemåleriet. O. S. a., förkortning för: om svar anhålles. Osa [cösa] 1. Sön d re Osa, 17 km. lång vattenrik biflod till Rena i Aamots härad, Hedemarkens amt, Norge, bildar aflopp för den 28 km. långa sjön O se n (1. Ossjöen, 47,os kvkm.), belägen midtemellan Rena och Klara. 1,5 km. från 0:s utlopp i Rena bildar 0. den 25,5 m. höga forsen O s f a l d e t, som man 1913-14 håller på att utbygga för att erhålla 4,000-5,000 hkr. K. V. H. Osa [åsa], Jacobus de, påfve. Se Johannes XXII. Osage-orange [åuséYdj å;rindj], bot. Se Mac-lura. Osager, eng. Osages [åHséYdjis], indianstam i Nord-Amerikas förenta stater, tillhörande sioux-folket, äro bosatta i staten Oklahoma. De föredraga ännu jägarlifvet framför ett bofast lefnadssätt, och endast enstaka familjer idka något jordbruk. Fordom hade osagerna sitt område i staterna Arkansas och Missouri. - Osage river [åHséVdj ri'vo] kallas ett föga betydande vattendrag, som kommer från Kansas, i östlig och nord-