Oranien och den engelska prinsessan Maria (1677). Ehuru ogillande Karl II:s hemliga förbindelser med Frankrike, ansåg 0. sig af omtanke om sin ställning nödsakad att tolerera dem och råkade därigenom in i en på längden ohållbar dubbelhet, kulminerande däri, att han 1678 på konungens begäran skriftligen anhöll om franska subsidier mot löfte om fred, samtidigt med att han i parlamentet utverkade anslag för krig mot Frankrike. Genom en intrig blefvo 0:s bref (dock ej konungens därtill fogade gillande postscripta) bekantgjorda för underhuset, och 0. ställdes genom impeach-ment under åtal inför öfverhuset för högförräderi (dec. 1678). Därtill lades anklagelse för att han skulle ha främjat den katolska sammansvärjning, som Titus Oates (se d. o.) påstod sig ha upptäckt. Genom en rad parlamentsupplösningar sköts målet dock åt sidan, men 0., som i april 1679 insatts i Tower, återfick först 1684 mot borgen friheten; fullständigt frikänd blef han 1685. Jakob II:s katoliserande politik dref småningom 0. till försoning med whigledarna och verksam delaktighet i deras förbindelser med Vilhelm af Oranien. Han undertecknade (30 juni 1688) inkallelseskrifvelsen till denne, belönades efter statshvälfningen med titeln markis af Caermarthen (1689) och blef s. å. rådets president. 1690-95 var han Vilhelms och Marias ledande minister samt upphöjdes 1694 till hertig af Leeds. Alltsedan hatad och misstrodd af whigpartiet, blef han 1695 åtalad af underhuset för att ha låtit besticka sig af Ostindiska kompaniet till att skaffa det förmånliga privilegier. Han erkände gåfvan, men saken fullföljdes ej; 1699 nedlade dock 0. de flesta af sina ämbeten. Ännu 1711 intrigerade han, vid 80 års ålder, för att återfå sin forna ledande ställning i rådet. Hans efterlämnade papper förvaras mestadels i British museum ("Osborne papers"). 2. F r ancis 0., 5:e hertig af Leeds, den föregåendes sonsons sonson, politiker, f. 1751, d. 1799, blef 1774 underhusmedlem och 1776 peer (baron Osborne), bekämpade i öfverhuset ifrigt lord Norths politik och blef i dec. 1783 statssekreterare för utrikesärenden i Pitt d. y:s ministär. Som sådan var han endast ett redskap för Pitts utrikespolitik; han ärfde 1789 sin faders hertigtitel och afgick i april 1791. Hans Political memoranda ha utgifvits af 0. Browning (i "Camden so-ciety publications", 1884). 1-2. V. S-g. Osborne [å'sbån 1. å'sben], GeorgeAlexan-der, engelsk pianist, f. 1806 i Limerick, d. 1893 i London, där han var en ansedd pianolärare, skref 2 operor, uvertyrer, kammarmusik, bl. a. violinduor tills, med Bériot o. a., men gjorde sig mest känd som pianokompositör i den ytligare salongsgenren (hans Pluie de perles var på sin tid ett allbekant stycke). A. L." Osborne [å''sbån 1. årsbon], A dr i e n n e, sångerska. Se K r a u s, F. von. Osby. 1. Socken i Kristianstads län, östra Göinge härad. 17,773 har. 4,448 inv. (1912). Häraf komma 84 har, 1,190 inv. på det inom socknen belägna 0. municipalsamhälle. 0. utgör ett pastorat i Lunds stift, östra Göinge kontrakt. - 2. Municipalsamhälle (enl. k. br. 15 juli 1887; endast brand- och byggnadsstadgan för städer tillämpas) inom ofvannämnda socken, vid 0. station Södra stambanan. 84 har. 1,190 inv. (1912). Taxeringsvärde (1912) 30,000 kr. å jordbruksfastighet och 749,200 kr. å annan fastighet. Afdelningskontor af Bank-a.-b. Södra Sverige och Osby sockens sparbank (1871). Praktiserande läkare. Många handlande och handtverkare. Osbysjön. Se Hel ge å. Osca, romarnas namn på Huesca (se d. o. 2). Oscar. Se Oskar. Oscar [åskar]. 1. Anna Dorotea O., operasångerska, född Thulin, f. 29 april 1875 i Stockholm, elev af Signe Hebbe och I. Dannström, var 1892-94 anställd vid Stora teatern i Göteborg och Vasateatern, debuterade på Operan i Stockholm (där hon förut som sextonåring försökt sig i några roller) 1895-96 som Sandman i "Hans och Greta", Siebel i "Faust" och Nedda i "Pajazzo" samt är anställd där sedan 1896. Hon trädde 1900 i äktenskap med försäkringstjänstemannen T. Hellström och blef efter skilsmässa från denne omgift 1907 med operasångaren M. Oscar (se O. 2). En särdeles klar, jämn och tonfast sopranröst med fyllig, om än ej rik klang och samvetsgrann behärskning äfven af koloratursången, en vinnande naturfriskhet jämte förmåga af träffsäkert dramatiskt uttryck ha förskaffat henne afgjorda framgångar i en hel rad maktpåliggande roller såväl af det skalkaktiga som af det rörande, tragiska eller brännande lidelsefulla slaget. Här må nämnas hennes muntra och intagande Marie i "Regementets dotter", Anna i "Friskytten", Nemea i "Konung för en dag", de väl återgifna klassiska rollerna Ifigenia i Aulis, Elvira i "Don Juan" och Susanna i "Figaros bröllop", vidare Mignon, Julia i "Romeo och Julia", Elisabet i "Tannhäuser", Martha, koloraturpartier som Rosina i "Barberaren", Drottning Margot i "Hugenotterna" och Violetta i "Den vilseförda" samt de af henne på vår lyriska scen kreerade rollerna Mimi i "Bohème", Tosca, Salome, Maliella i "Madonnans juveler", Ava i "Valdemarsskatten", Ingrid i "Ran" och Waino i "Arnljot". Hon har äfven medverkat vid större konserter och på inbjudan från svensk-amerikanska håll konserterat i Nord-Amerika somrarna 1903, 1906 och (med sin man) 1909, hvarjämte makarna O. hösten 1910 företogo en konsertturné genom Sverige. Fru O. blef 1908 led. af Mus. akad. - 2. Karl Martin O., den förras make, operasångare, f. 29 dec. 1879 i Vänersborg, tog organist-, kantors- och musiklärarexamina, debuterade 1903-04 på K. operan som Silvio i "Pajazzo", Sjökonungen i "Vikingablod" och Wolfram i "Tannhäuser" samt är sedan 1904 anställd där. Hans barytonröst är rätt omfångsrik och smidig, aktionen har han utvecklat till beaktansvärd liffullhet bl. a. som Scarpia i "Tosca", Figaro i "Barberaren", Eugen Onegin, Jago i "Otello", Beckmesser i "Mästersångarna" (en förträfflig prestation), Marcel i "Bohème", Mercutio i "Romeo och Julia", den samvetskvalde Johannes i "Evangeliemannen", Sebastiano i "Tiefland", den genomgående barytonrollen i "Hoffmanns äfventyr" och Rafaele i "Madonnans juveler". _ 1 o. 2. E. F-t. Oscar Fredrik, det namn, hvarunder konung Oskar II (se denne) utgaf sina flesta skrifter. Oscedo (lat.) 1. Gäspkramp, med.} kramp-