Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osviecim ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
Osvi^cim- Otfrid
1082
Osvi^cim [åjviä^sim], stad. Se Auschwitz.
Oswini [å^oini], konung i Deira (se North-um ber l
a n d, sp. 51).
Oswiu [å’s<uiö] 1. Oswy [å^oii], konung i N or th u
m ber l a n d (se d. o., sp. 51).
Osyma’ndyas är hos Diodoros en gammal egyptisk
konung, hvars grafvård af denne författare omständligt
skildras. Utan tvifvel är 0. en grekisk förvrängning
(och omtydning?) af Ramses II:s förnamn User-maä-rä
eller Use-maä-rä. Detta bekräftas däraf, att
Diodoros’ skildring i åtskilliga punkter synnerligen
väl passar in på nämnde faraos graftempel, det
vanligtvis s. k. Ramesseum, beläget i Tebe på
vänstra Nilstranden. I detta tempel förvarades
det äldsta bibliotek, om hvilket traditioner från
forntiden bevarats. - Letronne har i en särdeles
väl skrifven afhandling sökt visa, att Diodoros’
"Osymandyas’ grafvård" är en fiktion, men den franske
vetenskapsmannens bevisföring är ej of verty gande.
K. P.*
Osymmetrisk, motsatsen till symmetrisk (se d. o.),
bot. Se Blomma, sp. 754, och Oregelbunden.
0’syris L., bot., ett släkte af half parasitiska
buskar, hörande till fam. Santalacece med 6 arter
i Syd-Europa, Afrika och Ostindien. Blommorna
äro dioika, hyllet är treklufvet,
färgadt. Frukten är stenfrukt. O. tenuifolia
i Öst-Afrika lämnar ett välluktande träslag.
G- L-m.
Osören. Se Os.
Otafön, O t of ön (af grek. us, gen. otofs, öra,
och foné, röst), hörapparat. Se öronsjukdomar.
Otago [Sutä^Su], provins (provincial district)
i sydligaste delen af Nya Zeelands Syd-ö. 66,011
kvkm. 191,130 inv. (utom maori; 1911). 0. är
rikt på guld och stenkol. Jfr Nya Zeeland.
J. F. N.
OtahéVti. Se Tahiti.
Otalgi (af grek. us, gen. otors, öra, och
aflgos, smärta), med., örsprång, värk i örat. Se
öron-sjukdomar.
Otamt fä, O t a m t kreatur, jur. Se O k y n-ne s fä.
Otäria och O t a r i ö i d se, zool. Se S ä l d j
u r.
Otaru (O t a r u n a i), stad i Japan, vid
Ishikari-viken, på västra kusten af ön Yezo i ken
Ishikari, 30 km. v. om dess hufvudstad Sapporo,
med hvilken det är förenadt genom järnväg. 91,281
inv. (1908). Handelshögskola. Ännu för några få år
sedan var 0. en oansenlig fiskarby, men har hastigt
uppvuxit till den näst största staden i Hokkaido (se
d. o.). Ändamålsenliga hamnbyggnader och gynnsamt läge
till den asiatiska kusten ha bidragit härtill. Det
exporterar byggnadsvirke, stenkol, fisk och frukt,
mest till Vladivostok och Korea. Exporten hade 1907
ett värde af omkr. 7,5 mill. kr., importen däremot
af blott 450,000 kr. J. F. N.
Otavalo [åtavälå], stad i prov. Imbabura i Ecuador,
vid foten af vulkanen Imbabura. 0. förstördes
h. o. h. genom en jordbäfning 1868. Före
denna katastrof hade det 20,000 inv.,
numera blott 4,000. Textilindustri.
J. F. N.
Otävi, ort i norra delen af Tyska Sy d väst-Af
rika. Järnväg (570 km.) går från Svakopmund till 0.,
hvars område är rikt på koppar. J. F. N.
Otdjel [ät-], ry., delning, afdelning. Se Distrikt.
Otematom [-tam; af grek. us, gen. otofs, öra,
och hematom, se d. o.], med.} öronblodsvulst. Se
öronsjukdomar.
O te7mpora, o möres!, lat., o tider, o
seder! Uttrycket förekommer åtskilliga gånger i
Ciceros tal, t. ex. i första talet emot Catilina,
l:a kap.
Otero [åte;rå], R a f a e l, spansk författare,
f. 1827 i Habana, d. 1876 i Matanzas, skref redan
vid femton års ålder sin första komedi, Mi hijo
el francés, som skaffade honom anställning i
pressen, där han till sin död utöfvade mångsidig
verksamhet. Af hans komedier må nämnas Un novio para
la islena, Un bobo del dia, El muerto lo manda,
Quien tiene tienda que atienda, Un novio del dia
och El Coburgo, som alla vunno bifall, hvilket
dock ännu mera kom författaren till del för hans
lyrik, exempelvis Cantos sociales, Poco importa,
Las matanceras} Cosas de los mås-caras m. fl.
Ad. H-n.
O ter quateYque beäti!, lat., "trefaldt och fyr-faldt
lyckliga", till ordspråk öfvergånget uttryck hos
Vergilius (^Eneiden I, 94); det är en härm-ning af
Homeros (Odyssén, V, 306).
Öte-toi de la que je m’y mette [åt twa’ da la7 kö j
e mi märtt], fr., "stig upp och låt mig sitta", ett
uttryck af H. Simon (se d. o.) för att beteckna de
samtida s. k. legisternas, d. v. s. vissa advokaters,
sträfvan att under masken af liberalism komma i
besittning af makten.
Otfrid (Otfried), författaren till ett af det
fornhögtyska språkets viktigaste minnesmärken, f. på
800-talet, sannolikt i Franken, var lärjunge till den
berömde abboten i Fulda, Rabanus Maurus. 0. lefde
som munk i benediktinklostret i Weissen-burg i
dåv. Syd-Franken (nu norra Elsass) och skall ha
varit en lärd man samt författat många arbeten
på både vers och prosa (bl. a. en af de äldsta
katekeserna). Af dessa har till vår tid bevarats
endast "Evangeliebok" (Evangelieharmoni), en
versifierad skildring af Kristi lif enligt de fyra
evangelierna, med infogade exkurser af moraliserande
och exegetiskt innehåll, hufvudsakligen hämtade
från medeltidens evangeliekommentatorer. Dikten
är delad i fem böcker och hvar och en af dessa i
många kapitel. Den är byggd af tvåradiga strofer,
hvarje rad (vers) delad i två half-verser, som ha
fyra metriska höjningar hvar och äro sammanbundna
medelst slutrim. 0. tillegnade sitt verk, som han
synes ha fullbordat omkr. år 868, åt konung Ludvig
den tyske. I språkligt afseende är detta verk, som
är skrifvet på den s. k. renfrankiska dialekten,
af mycket stor vikt; men något högre poetiskt värde
kan i allmänhet icke tillmätas detsamma. Stilen är,
dock med undantag af åtskilliga ställen, torr och
fantasilös samt visar äfven ofta spår af det tvång,
som den rimmade formen pålade den därvid ovane
författaren. 0:s Evangeliebok är nämligen, om man
bortser från några i äldre allittererande poem
inströdda rader, den äldsta rimmade fornhögtyska
dikt man känner. Han ämnade den både till att läsas
och sjungas samt uttalar i det latinska förordet
sin förhoppning och önskan, att den skall lyckas
uttränga de världsliga (hedniska?) sånger, som på hans
tid ännu lefde på de tyske frankernas läppar. 0:s
Evangeliebok är utgifven af Kelle (1856), Piper
(1878-84), 0. Erdmann (1882) samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
