1081 Osvi^cim- Otfrid 1082 Osvi^cim [åjviä^sim], stad. Se Auschwitz. Oswini [å^oini], konung i Deira (se North-um ber l a n d, sp. 51). Oswiu [å's<uiö] 1. Oswy [å^oii], konung i N or th u m ber l a n d (se d. o., sp. 51). Osyma'ndyas är hos Diodoros en gammal egyptisk konung, hvars grafvård af denne författare omständligt skildras. Utan tvifvel är 0. en grekisk förvrängning (och omtydning?) af Ramses II:s förnamn User-maä-rä eller Use-maä-rä. Detta bekräftas däraf, att Diodoros' skildring i åtskilliga punkter synnerligen väl passar in på nämnde faraos graftempel, det vanligtvis s. k. Ramesseum, beläget i Tebe på vänstra Nilstranden. I detta tempel förvarades det äldsta bibliotek, om hvilket traditioner från forntiden bevarats. - Letronne har i en särdeles väl skrifven afhandling sökt visa, att Diodoros' "Osymandyas' grafvård" är en fiktion, men den franske vetenskapsmannens bevisföring är ej of verty gande. K. P.* Osymmetrisk, motsatsen till symmetrisk (se d. o.), bot. Se Blomma, sp. 754, och Oregelbunden. 0'syris L., bot., ett släkte af half parasitiska buskar, hörande till fam. Santalacece med 6 arter i Syd-Europa, Afrika och Ostindien. Blommorna äro dioika, hyllet är treklufvet, färgadt. Frukten är stenfrukt. O. tenuifolia i Öst-Afrika lämnar ett välluktande träslag. G- L-m. Osören. Se Os. Otafön, O t of ön (af grek. us, gen. otofs, öra, och foné, röst), hörapparat. Se öronsjukdomar. Otago [Sutä^Su], provins (provincial district) i sydligaste delen af Nya Zeelands Syd-ö. 66,011 kvkm. 191,130 inv. (utom maori; 1911). 0. är rikt på guld och stenkol. Jfr Nya Zeeland. J. F. N. OtahéVti. Se Tahiti. Otalgi (af grek. us, gen. otors, öra, och aflgos, smärta), med., örsprång, värk i örat. Se öron-sjukdomar. Otamt fä, O t a m t kreatur, jur. Se O k y n-ne s fä. Otäria och O t a r i ö i d se, zool. Se S ä l d j u r. Otaru (O t a r u n a i), stad i Japan, vid Ishikari-viken, på västra kusten af ön Yezo i ken Ishikari, 30 km. v. om dess hufvudstad Sapporo, med hvilken det är förenadt genom järnväg. 91,281 inv. (1908). Handelshögskola. Ännu för några få år sedan var 0. en oansenlig fiskarby, men har hastigt uppvuxit till den näst största staden i Hokkaido (se d. o.). Ändamålsenliga hamnbyggnader och gynnsamt läge till den asiatiska kusten ha bidragit härtill. Det exporterar byggnadsvirke, stenkol, fisk och frukt, mest till Vladivostok och Korea. Exporten hade 1907 ett värde af omkr. 7,5 mill. kr., importen däremot af blott 450,000 kr. J. F. N. Otavalo [åtavälå], stad i prov. Imbabura i Ecuador, vid foten af vulkanen Imbabura. 0. förstördes h. o. h. genom en jordbäfning 1868. Före denna katastrof hade det 20,000 inv., numera blott 4,000. Textilindustri. J. F. N. Otävi, ort i norra delen af Tyska Sy d väst-Af rika. Järnväg (570 km.) går från Svakopmund till 0., hvars område är rikt på koppar. J. F. N. Otdjel [ät-], ry., delning, afdelning. Se Distrikt. Otematom [-tam; af grek. us, gen. otofs, öra, och hematom, se d. o.], med.} öronblodsvulst. Se öronsjukdomar. O te7mpora, o möres!, lat., o tider, o seder! Uttrycket förekommer åtskilliga gånger i Ciceros tal, t. ex. i första talet emot Catilina, l:a kap. Otero [åte;rå], R a f a e l, spansk författare, f. 1827 i Habana, d. 1876 i Matanzas, skref redan vid femton års ålder sin första komedi, Mi hijo el francés, som skaffade honom anställning i pressen, där han till sin död utöfvade mångsidig verksamhet. Af hans komedier må nämnas Un novio para la islena, Un bobo del dia, El muerto lo manda, Quien tiene tienda que atienda, Un novio del dia och El Coburgo, som alla vunno bifall, hvilket dock ännu mera kom författaren till del för hans lyrik, exempelvis Cantos sociales, Poco importa, Las matanceras} Cosas de los mås-caras m. fl. Ad. H-n. O ter quateYque beäti!, lat., "trefaldt och fyr-faldt lyckliga", till ordspråk öfvergånget uttryck hos Vergilius (^Eneiden I, 94); det är en härm-ning af Homeros (Odyssén, V, 306). Öte-toi de la que je m'y mette [åt twa' da la7 kö j e mi märtt], fr., "stig upp och låt mig sitta", ett uttryck af H. Simon (se d. o.) för att beteckna de samtida s. k. legisternas, d. v. s. vissa advokaters, sträfvan att under masken af liberalism komma i besittning af makten. Otfrid (Otfried), författaren till ett af det fornhögtyska språkets viktigaste minnesmärken, f. på 800-talet, sannolikt i Franken, var lärjunge till den berömde abboten i Fulda, Rabanus Maurus. 0. lefde som munk i benediktinklostret i Weissen-burg i dåv. Syd-Franken (nu norra Elsass) och skall ha varit en lärd man samt författat många arbeten på både vers och prosa (bl. a. en af de äldsta katekeserna). Af dessa har till vår tid bevarats endast "Evangeliebok" (Evangelieharmoni), en versifierad skildring af Kristi lif enligt de fyra evangelierna, med infogade exkurser af moraliserande och exegetiskt innehåll, hufvudsakligen hämtade från medeltidens evangeliekommentatorer. Dikten är delad i fem böcker och hvar och en af dessa i många kapitel. Den är byggd af tvåradiga strofer, hvarje rad (vers) delad i två half-verser, som ha fyra metriska höjningar hvar och äro sammanbundna medelst slutrim. 0. tillegnade sitt verk, som han synes ha fullbordat omkr. år 868, åt konung Ludvig den tyske. I språkligt afseende är detta verk, som är skrifvet på den s. k. renfrankiska dialekten, af mycket stor vikt; men något högre poetiskt värde kan i allmänhet icke tillmätas detsamma. Stilen är, dock med undantag af åtskilliga ställen, torr och fantasilös samt visar äfven ofta spår af det tvång, som den rimmade formen pålade den därvid ovane författaren. 0:s Evangeliebok är nämligen, om man bortser från några i äldre allittererande poem inströdda rader, den äldsta rimmade fornhögtyska dikt man känner. Han ämnade den både till att läsas och sjungas samt uttalar i det latinska förordet sin förhoppning och önskan, att den skall lyckas uttränga de världsliga (hedniska?) sånger, som på hans tid ännu lefde på de tyske frankernas läppar. 0:s Evangeliebok är utgifven af Kelle (1856), Piper (1878-84), 0. Erdmann (1882) samt