Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otumba ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälle till otukt med därstädes anställda
personer); vidare i allmänhet då tvång medelst hot
kommit till användning för gärningens föröfvande,
utan att den är att hänföra till våldtäkt.
Slutligen är att märka, att i vissa strafflagar straff är
utsatt för kvinna, som yrkesmässigt egnar sig åt
otukts öfvande.
N. S–g.
Otumba [åto′mba], stad i mexikanska staten
Mexico, vid järnvägen till Vera Cruz. Omkr.
10,000 inv. Vid O. vann Cortez en afgörande seger
öfver aztekerna 5 juli 1520.
J. F. N.
Otway [å′tωei], Thomas, engelsk dramatiker,
f. 1652 i Trotton, i Sussex, där fadern var präst,
d. 1685 i London, studerade vid Oxfords universitet,
var någon tid skådespelare, gjorde krigstjänst ett
par gånger och lefde f. ö. i London ett litterärt
äfventyrarlif. 0. vann, sedan han debuterat med det
misslyckade sorgespelet Al-cibiades (1675), sin första
framgång med det deklamatoriska versdramat Don Carlos
(1676) och författade därefter några medelmåttiga
pjäser, bl. a. lustspelen Friendship in fashion (1678)
och The soldiets fortune (1679K men vann ryktbarhet
först med de på blankvers författade sorgespelen The
orphan (1680) och Venice preserved (1682), som af
engelsmännen hållas nära jämgoda med Shaksperes. Han
förstår att åstadkomma ovanlig verkan i det patetiskt
rörande och låta det teckna sig mot en bakgrund af
mörka, vilda lidelsers spel. Men hans idékrets är
trång och hans diktion ganska ofullkomlig. Fastän
tillhörande den pseudoklassiska perioden, påminner
han i mycket om det elisabetska skedets store
dramatiker. 0. öfversatte och bearbetade äfven dramer
från franskan. Hans arbeten utgåfvos i 2 bd 1757 och
1812; den bästa upplagan är den af D. Thornton (1813)
i 3 bd. (E. B-n.)
0-tyi, ett språk. Se O d j i. Otzen [å’ttsen],
J o h a n n, tysk arkitekt, f. 1839 i Schlesien,
d. 1911, var verksam i Berlin, där han sedan 1879
var professor vid tekniska högskolan och sedan
1886 ledde en mästarateljé för kyrklig konst
vid konstakademien. Han byggde bl. a. flera
kyrkor i Hamburg, Wiesbaden och Berlin.
G-g N.
Ouabaiogift. Se A c o c a n t h e r a.
Oubliettes [obliä’t]; fr., af oublier, glömma], fordom
underjordisk fängelsehåla, afsedd för fångar, som
icke mer skulle få skåda dagens ljus; med fallucka
upptill försedt fängelsehvalf, hvari man lömskt lät
personer nedstörta, från hvilka man ville för alltid
befria sig.
Ouchterlony [sv. utt. åkterlåny], Hanna Cordelia,
svensk salvationist, f. 14 sept. 1838 på Norrhorja
(Småland), innehade flera år bokhandel i Värnamo,
blef där i slutet af 1870-talet under ett besök af
Br. Booth, generalens äldste son, varmt intresserad
för frälsningsarmén, inbjöds af denna till en
större konferens i London sommaren 1882, anslöt sig definitivt
till rörelsen, återvände som "major" till Sverige,
hvars första frälsningssoldat hon blef 28 dec. s. å.,
och avancerade till "kommendör". Med bistånd af för
saken intresserade, bildade personer ledde hon nio år
i Sverige frälsningsarméns arbete och tog initiativ
till dess slum- och räddningsverksamhet, härbärgen och
ångkök för män. Samma energi kännetecknade hennes
chefskap 1894–1900 i Norge, där hon redan 1888
uppträdt banbrytande för frälsningsarmen. Ett par
år på 1890-talet företog hon som internationella
högkvarterets speciella ombud resor bl. a. i
Amerika. O., som numera dragit sig tillbaka från
sina ledarposter, har vunnit mycken aktning för sin
blidhet och välgörenhet.
Ouchy [oʃī], Lausannes hamn vid Genèvesjön, i
schweiziska kantonen Vaud. Här slöts 18 okt. 1912
fred mellan Italien och Turkiet.
(J. F. N.)
Oude Beierland [äu’de-], by. Se Beierland.
Oude-ljssel [äu’de ejsel], vattendrag. Se Ijssel.
Oude Maas [aVde mas], flodarm. Se Meuse 1.
Oudemans [äu’de-]. 1. CornelisAntoon Jan Abraham 0.,
holländsk botanist, f. 1825 i Amsterdam, d. 1906
i Arnhem, var 1859-96 professor i medicin och
botanik i Amsterdam samt föreståndare för botaniska
trädgården där. Han gjorde sig mest känd som florist
och författade De flora van Nederland (3 bd, 1859-62;
2:a uppl. 1872-74), Neerlands plantentuin (3 bd, 1865-
67), Leerboek der plantenkunde (1866; ny uppl. med
de Vries, 1883), farmakologiska arbeten m. m. samt
utgaf botaniska tidskrifter.
2. Jean Abraham Chrétien 0., den förres broder,
holländsk astronom, f. 16 dec. 1827 i Amsterdam, d. 14
dec. 1906, blef 1853 observatör vid observatoriet i
Leiden, 1856 professor och direktor för observatoriet
i Utrecht, 1857 öfveringenjör för de geografiska
arbetena i nederländska Indien, var 1875-98
ånyo professor och direktor för observatoriet
i Utrecht. Han utförde en mängd arbeten inom
olika grenar af astronomien och geodesien. Hans
förnämsta arbete var den geodetiska uppmätningen
af Java. Resultaten af detta arbete äro nedlagda
i det stora verket Die triangulation von Java
(6 dlr, 1875-1900). Bland hans rent astronomiska
arbeten må särskildt nämnas hans observationer öfver
föränderliga stjärnor samt hans undersökningar öfver
stjärnparallaxer. 1. C. Lmn. 2. B-d
Oudenaarde l. Oudenaerde [audenārde],
fr. Audenarde [ådna’rd], fordom befäst stad
i belgiska prov. Ostflandern, på ömse sidor om
Schelde och vid järnvägen S:t Ghislain–Gent. 6,616
inv. (1905). Märkligt stadshus (se fig. sp. 1113;
1525–30). Margaretas af Parma födelseort. – O. har
gett namn åt det slag, i hvilket den 70–80 tusen man
starka förenade tysk-engelska armén under prins Eugen
och hertigen af Marlborough 11 juli 1708 besegrade
franska armén under hertigen af Bourgogne. Den
sistnämnda armén anfölls oväntadt, medan den var
delad vid öfvergången öfver Schelde, och drog sig
efter striden tillbaka till Gent.
Oudendorp [äuMen-], F r a n 9 o i s van, holländsk
filolog, berömd utgifvare af latinska författare,
f. 1696, d. 1761 som professor i Leiden. 0. utgaf
Julius Obsequens, Lucanus, Frontinus, Caesar,
Suetonius och Apulejus (ännu oumbärlig uppl.) med
innehållsrika kommentarer. J-
C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
