tillfälle till otukt med därstädes anställda personer); vidare i allmänhet då tvång medelst hot kommit till användning för gärningens föröfvande, utan att den är att hänföra till våldtäkt. Slutligen är att märka, att i vissa strafflagar straff är utsatt för kvinna, som yrkesmässigt egnar sig åt otukts öfvande. N. S--g. Otumba [åto′mba], stad i mexikanska staten Mexico, vid järnvägen till Vera Cruz. Omkr. 10,000 inv. Vid O. vann Cortez en afgörande seger öfver aztekerna 5 juli 1520. J. F. N. Otway [å′tω<over>ei</over>], Thomas, engelsk dramatiker, f. 1652 i Trotton, i Sussex, där fadern var präst, d. 1685 i London, studerade vid Oxfords universitet, var någon tid skådespelare, gjorde krigstjänst ett par gånger och lefde f. ö. i London ett litterärt äfventyrarlif. 0. vann, sedan han debuterat med det misslyckade sorgespelet Al-cibiades (1675), sin första framgång med det deklamatoriska versdramat Don Carlos (1676) och författade därefter några medelmåttiga pjäser, bl. a. lustspelen Friendship in fashion (1678) och The soldiets fortune (1679K men vann ryktbarhet först med de på blankvers författade sorgespelen The orphan (1680) och Venice preserved (1682), som af engelsmännen hållas nära jämgoda med Shaksperes. Han förstår att åstadkomma ovanlig verkan i det patetiskt rörande och låta det teckna sig mot en bakgrund af mörka, vilda lidelsers spel. Men hans idékrets är trång och hans diktion ganska ofullkomlig. Fastän tillhörande den pseudoklassiska perioden, påminner han i mycket om det elisabetska skedets store dramatiker. 0. öfversatte och bearbetade äfven dramer från franskan. Hans arbeten utgåfvos i 2 bd 1757 och 1812; den bästa upplagan är den af D. Thornton (1813) i 3 bd. (E. B-n.) 0-tyi, ett språk. Se O d j i. Otzen [å'ttsen], J o h a n n, tysk arkitekt, f. 1839 i Schlesien, d. 1911, var verksam i Berlin, där han sedan 1879 var professor vid tekniska högskolan och sedan 1886 ledde en mästarateljé för kyrklig konst vid konstakademien. Han byggde bl. a. flera kyrkor i Hamburg, Wiesbaden och Berlin. G-g N. Ouabaiogift. Se A c o c a n t h e r a. Oubliettes [obliä't]; fr., af oublier, glömma], fordom underjordisk fängelsehåla, afsedd för fångar, som icke mer skulle få skåda dagens ljus; med fallucka upptill försedt fängelsehvalf, hvari man lömskt lät personer nedstörta, från hvilka man ville för alltid befria sig. Ouchterlony [sv. utt. åkterlåny], Hanna Cordelia, svensk salvationist, f. 14 sept. 1838 på Norrhorja (Småland), innehade flera år bokhandel i Värnamo, blef där i slutet af 1870-talet under ett besök af Br. Booth, generalens äldste son, varmt intresserad för frälsningsarmén, inbjöds af denna till en större konferens i London sommaren 1882, anslöt sig definitivt till rörelsen, återvände som "major" till Sverige, hvars första frälsningssoldat hon blef 28 dec. s. å., och avancerade till "kommendör". Med bistånd af för saken intresserade, bildade personer ledde hon nio år i Sverige frälsningsarméns arbete och tog initiativ till dess slum- och räddningsverksamhet, härbärgen och ångkök för män. Samma energi kännetecknade hennes chefskap 1894--1900 i Norge, där hon redan 1888 uppträdt banbrytande för frälsningsarmen. Ett par år på 1890-talet företog hon som internationella högkvarterets speciella ombud resor bl. a. i Amerika. O., som numera dragit sig tillbaka från sina ledarposter, har vunnit mycken aktning för sin blidhet och välgörenhet. Ouchy [oʃī], Lausannes hamn vid Genèvesjön, i schweiziska kantonen Vaud. Här slöts 18 okt. 1912 fred mellan Italien och Turkiet. (J. F. N.) Oude Beierland [äu'de-], by. Se Beierland. Oude-ljssel [äu'de ejsel], vattendrag. Se Ijssel. Oude Maas [aVde mas], flodarm. Se Meuse 1. Oudemans [äu'de-]. 1. CornelisAntoon Jan Abraham 0., holländsk botanist, f. 1825 i Amsterdam, d. 1906 i Arnhem, var 1859-96 professor i medicin och botanik i Amsterdam samt föreståndare för botaniska trädgården där. Han gjorde sig mest känd som florist och författade De flora van Nederland (3 bd, 1859-62; 2:a uppl. 1872-74), Neerlands plantentuin (3 bd, 1865- 67), Leerboek der plantenkunde (1866; ny uppl. med de Vries, 1883), farmakologiska arbeten m. m. samt utgaf botaniska tidskrifter. 2. Jean Abraham Chrétien 0., den förres broder, holländsk astronom, f. 16 dec. 1827 i Amsterdam, d. 14 dec. 1906, blef 1853 observatör vid observatoriet i Leiden, 1856 professor och direktor för observatoriet i Utrecht, 1857 öfveringenjör för de geografiska arbetena i nederländska Indien, var 1875-98 ånyo professor och direktor för observatoriet i Utrecht. Han utförde en mängd arbeten inom olika grenar af astronomien och geodesien. Hans förnämsta arbete var den geodetiska uppmätningen af Java. Resultaten af detta arbete äro nedlagda i det stora verket Die triangulation von Java (6 dlr, 1875-1900). Bland hans rent astronomiska arbeten må särskildt nämnas hans observationer öfver föränderliga stjärnor samt hans undersökningar öfver stjärnparallaxer. 1. C. Lmn. 2. B-d Oudenaarde l. Oudenaerde [audenārde], fr. Audenarde [ådna'rd], fordom befäst stad i belgiska prov. Ostflandern, på ömse sidor om Schelde och vid järnvägen S:t Ghislain--Gent. 6,616 inv. (1905). Märkligt stadshus (se fig. sp. 1113; 1525--30). Margaretas af Parma födelseort. -- O. har gett namn åt det slag, i hvilket den 70--80 tusen man starka förenade tysk-engelska armén under prins Eugen och hertigen af Marlborough 11 juli 1708 besegrade franska armén under hertigen af Bourgogne. Den sistnämnda armén anfölls oväntadt, medan den var delad vid öfvergången öfver Schelde, och drog sig efter striden tillbaka till Gent. Oudendorp [äuMen-], F r a n 9 o i s van, holländsk filolog, berömd utgifvare af latinska författare, f. 1696, d. 1761 som professor i Leiden. 0. utgaf Julius Obsequens, Lucanus, Frontinus, Caesar, Suetonius och Apulejus (ännu oumbärlig uppl.) med innehållsrika kommentarer. J- C.