1113 Oudh-Oudry 1114 Stadshuset i Oudenaarde. (Se sp. 1112.) Oudh [åu'd], eng. Se Audh. Oudinot [odinå]. 1. Charles Nicolas 0., hertig af Reggio, marskalk af Frankrike, f. 1767, d. 1847, utmärkte sig under revolutionskrigen och blef 1799 divisionsgeneral. I spetsen för en grenad j ärdi vision af Lannes' kår utmärkte han sig vid Friedland 1807. I slaget vid Wagram (1809) förde han 2:a armékåren med synnerlig tapperhet mot [ fiendens front, hvarför han belönades med mar-skalksstafven och her-tiglig värdighet. På 1812 års tåg mot Ryssland anförde 0. 2:a och i början af 1813 års krig i Tyskland 12:e kåren. Efter stil-leståndets utgång fick han befälet öfver de tre armékårer, som skulle rycka fram mot Berlin, men misslyckades häri genom förlusten af slaget vid Gross-Beeren (23 aug. 1813). Han var äfven, i spetsen för 12:e kåren, med i nederlaget vid Dennewitz (6 sept.). I slaget vid Wachau (16 okt.) förde han med ära två divisioner af "unga gardet". Efter Napoleons fall (1814) slöt 0. sig till Ludvig XVIII och fick befälet öfver en division. Under "hundra dagarna" (1815) förblef han i overksamhet. Som chef för l:a armékåren deltog 0. i 1823 års fälttåg i Spanien. Efter julirevolutionen (1830) drog han sig tillbaka och var intill sin död guvernör för Invalidhotellet. 0. var en tapper truppförare, men visade sig städse oförmögen att föra själfständigt befäl. 2. Yictor 0., hertig af Reggio, den före- gåendes son, fransk general, f. 1791, d. 1863, var som gosse page hos Napoleon I, blef 1809 husarlöjtnant och avancerade under fälttågen 1813-14 på grund af visad tapperhet till skvadronschef. Han blef 1822 maréchal de camp och 1824 chef för ridskolan i Saumur, tog afsked efter julirevolutionen (1830), men återinträdde 1835 i armén och blef snart generallöjtnant. 0. slöt sig 1848 till februarirevolutionen, erhöll i april s. å. kommandot öfver alparmén och ledde 1849 den franska militärexpeditionen till Rom, hvilken återställde Pius IX:s myndighet i Kyrkostaten. I nationalförsamlingen of ver gick han 1851 från det bonapartistiska till det orleanska partiet. Han häktades vid statskuppen 2 dec. s. å., men frigafs efter några dagar och lefde därefter på sina gods. Han skref bl. a. Precis historique et militaire de V expedition fran-caise en Italie (1849). - Släktens ende manlige medlem är nu hans sonsons son Henri 0., 5:e hertig af Reggio, f. 1883, ogift. 1. C. O. N. 2. (V. S-g.) Oudinot [odinå], Hermine. SeLecomte du N o u y. Oudnederfrankisch [äu'd-], höll. Se Frankiska. Oudney [£u'dni], Walter, engelsk marinläkare och Afrikaforskare, f. 1790 i Edinburgh, utnämndes 1821 till engelsk representant i Bornu och for jämte Denham och Clapperton från Tri-polis i okt. 1821, kom i april 1822 till Mursuk, där de tillbragte resten af året med utflykter i grannskapet, samt anlände i mars 1823 till Bor-nus hufvudstad Kuka. I slutet af året begafvo sig 0. och Clapperton till västra Bornu i afsikt att undersöka Nigers källor, men 0. sjuknade till följd af ovanligt stark köld och afled i Katagum 12 jan. 1824. Ett par af hans anteckningar ingår i Den-hams och Glappertons "Narrative". Oudry [odri], Jean B ap t is te, fransk målare, f. 1686 i Paris, d. 1755 i Beauvais, utbildades under Largilliére, egnade sig först åt det s. k. högre måleriet, blef 1719 medlem af akademien i Paris och utförde bl. a. ett stort porträtt af tsar Peter 7. Med stöd af Ludvig XV fick 0. ändtligen fritt följa sin böjelse att måla djur, blommor, frukter o. d., och konungen gaf honom i uppdrag att framställa djur och jakter, hvarvid han följde sin beskyddare och gjorde studier efter naturen i skogarna. Det 0. 1734 anförtrodda värf-vet att söka upphjälpa de förfallna tapetmanufakturerna i Beauvais utförde han nitiskt och energiskt. Länge gjorde han ensam mönstren till väf-naderna, såsom jakter, landskap, landtfester, scener ur Moliéres komedier och La Fontaines fabler m. m.; sedan kallade han till sin hjälp Boucher och Na-toire. Slutligen blef han direktör för k. gobelängfabriken, och de konstverk, som utfördes under hans ledning, beteckna i sin art höjdpunkten af rokokons