om rännans fördjupande till 10 m. och förbredande gång på gång väckts, är dock 1876 års ränna ännu oförändrad. Se vidare Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästning. L. W:son M. Oxe. 1. Kollektivnamn på arterna inom nötkreaturssläktet (se Nötkreaturet). - 2. Namn på hannen af älg, ren och hjort samt på utskuren hanne af nötkreaturet. - 3. Husdjurssk., kastreradt handjur af tamt nötkreatur. Till följd af kastra-tionen är oxen lätthandterlig och lätt att "köra in", så att den blir lämplig till dragare. Synnerligen goda dragoxar erhållas af stäppboskapen och en del bergsraser, såsom Simmentalrasen m. fl. Oxar användas äfven till gödning, men få i regel tjänstgöra förut, åtminstone någon kortare tid, som dragare. Jfr Nötkreatursskötsel. 3. H. F. Oxe [åkse], dansk adelssläkt, som anses härstamma från Franken. 1. Peder 0., ättens förste medlem i Danmark, blef 1420 riksråd och kämpade 1436 mot Engelbrekt samt dref ifrigt kaperi mot hansestäderna. - 2. Johan 0., den föregåendes son, d. 1490, blef riksråd 1455, stod i stor ynnest hos Kristian I, deltog i alla fredsmöten med Sverige 1468-76 och följde som hofmästare drottning Dorotea på hennes resor till Kom 1475 och 1488. - 3. Torben 0., den föregåendes son, d. 20 nov. 1517, hade dåligt rykte hos sina samtida för våldsamhet och hänsynslöshet, men blef dock 1514 slottshöfvitsman i Köpenhamn. 1513 befanns han skyldig till bref förfalskning, och senare tycks 0. ha sökt våldtaga konungens älskarinna Dyveke, då han såg sig försmådd af henne. Också misstänktes han vid hennes död sommaren 1517 att ha förgiftat henne. Efter en godtycklig rättegång (se Kristian II, sp. 1364) dömdes han till döden, närmast för sitt våldtäktsförsök, och af rättades 29 nov. 1517. - 4. Peder 0., den föregåendes brorson, f. 7 jan. 1520, d. 24 okt. 1575, fick förträfflig utbildning på utländska resor 1532-37 och visade snart stor förmåga att styra och samla gods samt föra processer härom. Han erhöll snart flera län, blef riksråd 1552 och användes i flera diplomatiska beskickningar, men föll 1558 i onåd och miste både sin plats i riksrådet och sina förläningar, anklagad att ha sugit ut bönderna och missbrukat sin äm-betsmyndighet till egen förmån. Ehuru stämd, infann han sig ej vid herredagen, dömdes in contu-maciam och lämnade landet, hvarefter hans gods indrogos som pant för honom ålagda oerhörda böter. Han begaf sig till Lothringen och trädde i tjänst hos änkehertiginnan Kristina, en dotter till Kristian II, samt visade stor förmåga att främja landets förkofran. I Danmark misstänktes han därjämte för stämplingar, åsyftande att störta Fredrik II till förmån för huset Lothringen. Huruvida 0. verkligen umgåtts med sådana planer, kan nu ej ådagaläggas, emedan alla spår äro omsorgsfullt bortsopade. Däremot synes han ha hindrat det påtänkta giftermålet mellan Erik XIV och prinsessan Renata af Lothringen. Nordiska sjuårskrigets olyckliga förlopp nödgade Fredrik II 1566 till det förödmjukande steget att återkalla 0. till Danmark samt återge honom alla hans gods och hans plats i riksrådet. 1567 blef han dessutom först ståthållare i Köpenhamn, sedan rikshofmästare, och de följande åren ledde han med utmärkt skicklighet landets både inre och yttre politik. Han bragte ordning i statens finanser, dels genom att utverka nya höga skatter, dels genom klok förvaltning (han tillförsäkrade landet äfven ett godt myntväsen) och reformerade genomgripande öresundstullen, hvarigenom han skaffade medel dels till krigets förande, tills fred kunde vinnas 1570, dels till tryggande af Danmarks och Norges herravälde på angränsande haf. Vidare medverkade han såväl till Fredrik ILs giftermål med Sofie af Mecklenburg som till konungens ungdoms älskade Anna Hardenbergs (se denna) giftermål med 0. Krognos. 0. uppmuntrade äfven vetenskaperna, främjade Tyko Brahes astronomiska forskningar och A. S. Vedels öfversättning af Saxo samt hade väsentlig del i stiftandet af kommunitetet (se d. o.) 1569 och i beskyddet af Herlufsholm mot Birgitte Göyes giriga arfvingar. 0. uppförde Gis-selfeld och flera andra herrgårdar samt införde många förbättringar på sina gods. Som enskild person var han i hög grad vinnings- och process-lysten samt mycket dryg. - Med hans broder A 1-bert 0. utslocknade ätten 1577. - Jfr Troels Lund, "P. 0., et historisk billed" (1906). E. Ebg. Oxel, bot. Se Oxelsläktet. Oxelberg, Per Persson, politiker, f. 4 aug. 1752 på Oby gård i Fellingsbro socken, Västmanland, d. 6 febr. 1821 å Karåson i Karlskoga, hade först anställning som bruksinspektör samt innehade sedermera först Flosjötorps bruk i Grythytte socken och från 1808 Källmo egendom i Karlskoga. Ett misslyckadt uppdrag af hemorten att söka undsättning i spannmål hos Allmänna magasinsdirektionen alstrade hos 0. en bitter stämning, som präglade hans senare offentliga verksamhet. 1809 kallades 0. till Karlskoga bergslags representant i bondeståndet, inom hvilket han gick i spetsen för motståndet mot regeringsformens omedelbara antagande, hvilken han ville göra beroende af alla privilegiers af skaffande. Men ännu mera bemärkt gjorde sig 0. genom ständiga anfall på Allmänna magasinsdirektionen och dess förre ordf., S. af Ugglas. Åberopande Grevesmöhlens pamfletter, fordrade O. gång på gång undersökning af förra regeringens förhållande i finansärenden och dess ställande inför riksrätt samt begärde 1809 rent ut Ugglas' afsatt-ning från presidentbefattningen i Kammarkollegium. Talmannen vägrade härpå proposition, hvilket föranledde månadslånga tvister, som slutade därmed, att 0:s uppträdande på det bestämdaste ogillades af ståndet. Vid denna riksdag yrkade 0., att bondeståndet skulle inom sig inrymma ofrälse ståndspersoner. Vid riksdagen i Örebro 1810 inlämnade han ett nytt vidlyftigt memorial mot spannmålsdirektionen, späckadt med beskyllningar för egenmäktig förvaltning till egen fördel af under dess vård stående medel. På H. Järtas initiativ afläts från hofkanslern till bondeståndet en skrifvelse med begäran om dess tillstånd till 0:s ställande under åtal, hvartill ståndet lämnade sitt samtycke. Åtalet slutade 1811 i högsta instans därmed, att 0. dömdes till 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, ärans förlust och offentlig af bön. Efter ett par år återfick han af nåd "äran". Han donerade sin gård Karåsen till underhåll af en bergslagsläkare. V. M. Oxelgren, Magnus, präst, lärare, f. 1686 på Visingsö, d. 1750 i Skärstad, blef 1703 student i