Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxaluri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1145
Oxelsläktet-Oxelösund
1146
Lund, inskrefs 1717 som student i Uppsala och blef
1718 pastorsadjunkt i Klara församling i Stockholm,
1719 filos, magister primus i Lund och 1720
prästeståndets notarie. 1721 utnämndes han till
filos, lektor på Visingsö, hvars gymnasium han mycket
upparbetade, och blef 1729 kyrkoherde i Skärstad
af Växjö stift. 0. utgaf ett par disputationer De
insula Visingiana (1714), några predikningar, Rette
grunden til otvifvelaktig visshet om christendomens
sanning (1735; ny uppl. 1746) samt Liknelsen om den
sorgfälliga modren (1741). -rn.*
Oxelsläktet, Sorbus L., bot., ett till fam. Ro-sacece,
underfam. Pomoidece hörande släkte, mycket nära släkt
med Pyrus (och därmed ofta förenadt som undersläkte),
från hvilket det afviker genom vanligen endast
2-3-rummig frukt. I Sverige finnas 4 arter. Den
vanliga oxe In, S. suecica
Vanlig oxel. l gren med blad och blommor, 2
"oxelbär", helt och ituskuret.
(S. scandica; se fig.), är ett i södra och
mellersta Sverige samt upp till Medelpad på ängar
och löf-backar, vanligen nära människoboningar,
förekommande, stundom ganska högt och groft träd med
vacker, utbredd krona. Bladen ha korta, hvitulliga
skaft och äggrunda till bredt aflånga skifvor, som äro
flikigt inskurna, mot basen grundt parklufna, under
gråludna. De hvita blommorna bilda en ganska tät,
mångblommig kvast med mer eller mindre hvitulliga
skaft. Frukten är en äppelfrukt med vanligen 2 rum,
närmast omgifna af hinnaktiga fruktblad och därutanför
af en vid mognaden köttig, liksom mjölig, något
sött och kärft smakande massa. De mogna frukterna,
"oxelbären", äro aflångt rundade, rödaktiga. Oxelns
ved är ett fast och starkt virke. Nära denna "svenska
oxel" står den "finska oxe l n", "rönnoxe l n",
S. fennica, som vanligen är mindre eller stundom
endast en högväxt buske, hvars blad ha flikarna vid
basen inskurna intill medelnerven, så att denna del af
bladet liknar ett rönnblad. Frukten är sötsur. Denna
art förekommer mest i kusttrakterna såväl på västra
som östra sidan af Skandinaviska halfön. En tredje
art, h v i t o x e l,
"norsk oxel", S. aria, tillhör Norges kusttrakter
upp till Trondhjem samt finnes på spridda orter
sällsynt i Sverige, mest i Bohus län. Dess blad
äro styfva, ofvan glänsande, under hvitludna, hela,
sågade. Frukterna äro sötaktiga, liknande den svenska
oxelns. Om den fjärde svenska arten, S. aucuparia,
rön n en, se d. o. O. T. S. (G. L-m.)
Oxeltand. Se Tänder.
Oxelö skans, en sexuddig stjärnskans på Oxelö
i Södermanlands skärgård (se Oxelösund), hade
anlagts på 1650-talet, men enär densamma byggts af
trä med stenfyllning, var den förfallen 1675, då
den nödtorftigt reparerades. 1676 uppgjorde Stuart
dessein till O:s iståndsättande, som sedan egde rum
s. å., då skansen äfven palissaderades, hvarefter den
bestyckades och försågs med besättning; men redan 1677
lämnades O. åt sitt öde, och först 1720 iståndsattes
den ånyo. Efter krigets slut fick skansen emellertid
förfalla. L. W:son M.
Oxelösund, municipalsamhälle (enl. k. br. 27
jan. 1899, 31 okt. 1902 och 29 juli 1910) och
hamnplats i Nikolai socken, Södermanlands län,
ytterst på den halfö, som skjuter ut i Östersjön
mellan Stjärnholmsviken och Marsviken, ej långt från
själfva hafsbandet. Arealen utgör 146,1 har, hvaraf
det område, där stadsplanelagen tillämpas, är 110,4
har. 2,526 inv. (1913). Taxeringsvärde 36,400 kr. å
jordbruksfastighet och 2,863,000 kr. å annan fastighet
(1913), hvaraf 123,900 kr. å bevillningsfria
(tre skolhus och lotsstation). Hamnen, förr kallad
Brevik, har länge varit berömd för sin isfrihet,
och sedan gammalt har segelleden gått där förbi vid
Oxelö lotsplats (som numera kallas Gamla Oxelösund)
genom Oxelö sund (mellan fastlandet samt Bjurhalsen
m. fl. öar), men platsen erhöll betydelse, först sedan
järnvägen från Västmanland öfver Flen och Nyköping
där fick sin ändpunkt (13 km. från Nyköping) och en
alltmer växande järnmalmsexport uppstod. Samhället är
i hufvudsak anlagdt af Oxelösund–Flen–Västmanlands
järnvägs-a.-b., som inköpte marken, med stora
kostnader anlagt gator, uppfört elektricitetsverk
samt nedlagt vatten- och afloppsledningar för
en kostnad af omkr. 400,000 kr. Vattnet föres
genom pumpverk i rörledning från borrbrunnar vid
Väderbrunn i Bergshammars socken till en pumpstation
vid Bränn-Ekeby, hvarifrån det pressas upp i ett
vattentorn i O. Ledningen mellan borrbrunnarna
och vattentornet är nära 20 km. Inom området har
ett villasamhälle uppstått, bebodt af sommargäster
från Nyköping och andra, som njuta af den friska,
stärkande hafsluften. Äfven många handlande och
handtverkare ha slagit sig ned där. Samhället har
ett kall- och två varmbadhus (det ena, öppet året
om, tillhörande samhället), badhotell med två annex
(tillhöriga järnvägspersonalens understödsfond),
läkarstation, stort järnvägshotell, lots- och
tullstation. Hamnanläggningen påbörjades 1876 och har
sedan flera gånger utvidgats, och hamnen är med sina
dyrbara och praktiska anordningar för lossnings-
och lastningsarbeten (se fig.) en af Sveriges
förnämsta. Den har kostat öfver 1,5 mill. kr. Lastning
kan ske af ända till 8,000 ton malm per dag. Kajernas
sammanlagda längd är 1,100 m. och vattendjupet invid
dem omkr. 7 m. Krooks petroleum- och olje-a.-b. i
Stockholm har vid hamnen uppfört 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
