oljecisterner, enhvar rymmande omkr. 20,000 hl. Sjöfarten är ock mycket liflig. 1911 ankommo 1,674 fartyg om 748,851 ton och afgingo 1,669 om 749,364, hvaraf från och till utrikes ort resp. 297 fartyg om 485,898 ton och 283 fartyg om 501,087 ton. Lotsafgifterna voro näst de i Sandhamn de <img c>Del af Oxelösunds hamn.

största vid någon lotsplats, 68,084 kr. Exporten utgjordes hufvudsakligen af järnmalm (884,400 t., 1913 1,016,280 t.), järn af olika slag (omkr. 17,000 t.), hafre (4,530 t.), importen af stenkol (200,000 t.), fotogen (8,865 ton) samt råg och hafre (6,800 ton). Vid O. lotsplats finnes en fyr; två fyrar och en lysboj leda till hamnen, och inloppet utanför denna belyses af Femörehufvuds fyr. -- Under anläggning genom O:s järn verks-a.-b. (aktiekapital 5,5 mill. kr.) är ett kokstackjärnsverk, som nu (1914) bygges för en årstillverkning af 80,000 ton järn och 40,000 ton koks. Samhället har hos K. M:ts befallningshafvande gjort ansökning om ytterligare utvidgning för att vinna plats för under anläggning varande och påtänkta industrier. ^Wbg. Oxelösund--Flen--Västmanlands järnväg. Se Grängesberg--Oxelösunds järnvägar, Trafikaktiebolaget, 3). Oxen (lat. Taurus), astron., stjärnbild på norra stjärnhimmelen, belägen mellan himmelsekvatorn och 30 graders nordlig deklination samt mellan 3 och 6 timmars rektascension. O. tillhör himmelens stjärnrikaste trakter; den omfattar äfven en del af Vintergatan. Till densamma räknas omkr. 130 (enl. Heis 139) för blotta ögat synliga stjärnor. Af dessa är 1, α Tauri, Aldebaran (se d. o.), af 1:a storleken, 1 (β) af 2:a och 1 (ζ) af 3:e storleken. O. innehåller de två stjärngrupperna Hyaderna och Plejaderna (se dessa ord), hvilka, i synnerhet efter de sista årens upptäckter, tillhöra stjärnhimmelens intressantaste företeelser. (Se Stjärnor.) Särskildt rik är denna stjärnbild på intressanta dubbelstjärnor. Af nebulosor må särskildt nämnas de märkvärdiga i och omkring Plejadgruppen liggande ljussvaga och vidt utbredda nebulosorna. ^B--d. Oxen, fjärd af Mälaren (se d. o., sp. 239). <img r>Oxenstiernska vapenbilden.

Oxenstierna, gammal svensk riksrådssläkt, som på 1590-talet började skrifva sig efter vapenbilden, oxpannan ("stjärnan", ty. stirn), och hade stamgods i Södermanland och Uppland. Redan den förste med visshet kände stamfadern Bengt Nilsson var riksråd, i midten af 1300-talet. Släkten har haft två särskilda blomstringsperioder: först under 1400-talet, då den intog främsta platsen bland de unionsvänliga släkterna och räknade icke mindre än tre riksföreståndare bland sina medlemmar; den senare under 1600-talet, då den, efter att vid ingången till nyare tiden ha varit nära att utslockna, representerades af några den svenska adelns mest framstående medlemmar, bland dem Sveriges mest lysande statsman, Axel O., dennes son rikskansleren Erik O. samt kanslipresidenten Bengt O. -- Släkten utgrenade sig under nyare tid i flera linjer, alla härstammande ifrån den ofvannämnde Bengt Nilssons ättling i 6:e led, Gabriel Kristiernsson (se O. 9), som 1561 erhöll friherrlig värdighet (friherrliga ätten O. af Eka och Lindö, introducerad på Riddarhuset som n:r 1 bland friherrliga ätter, fortlefver ännu på manslinjen). En hans sonson, Gabriel Bengtsson (se O. 13), blef 1651 grefve och ättefader för den ännu lefvande grefliga ätten n:r 8 O. af Korsholm och Vasa. En annan af hans sonsöner, den ryktbare rikskansleren Axel Gustafsson O.