och Lagnö, son af O. 4, riksråd, d. 1516, var en sannskyldig typ för en unionstidens storman. Han omtalas första gången i sammanhang med ett mord, som han begått på en Stockholmsborgare och som gaf anledning till ett upplopp. Sedermera deltog han i ryska kriget och slogs af konung Hans till riddare 1497. För, såsom det uppges, ett honom fråndömdt laxfiske började han dock 1501 mot konung Hans på egen hand uppror, som sammansmälte med den s. å. utbrytande allmänna resningen mot nämnde konung. Hans uppträdande förskaffade honom s. å. säte i rådet samt det viktiga Nyköpings slott. Under Svante Nilssons tid hade han flera maktpåliggande uppdrag, såsom försvaret af Kalmar län 1505, en beskickning (jämte andra personer) till Lybeck 1510 för afslutande af förbund o. s. v.; men han bröt 1511 äfven med nyssnämnde riksföreståndare, med hvilken han råkat i tvist om en förläning. Då rådsherrarna i början af 1512 valde Erik Trolle till riksföreståndare, var O. med, men han var därefter en af de förste, som mot sin forne beskyddare understödde Sten Sture d. y. I samråd med Gustaf Trolle företog han emellertid 1516 också emot denne en förhastad resning. Till straff miste han slottet och kastades i fängelse, där han dog s. å. 7. Bengt Kristiernsson, den föregåendes broder, riksråd, d. 1495, "var redan riddare, då han först omtalas i handlingarna, och riksråd åren 1489--95, då han var utsedd att biträda ärkebiskopen i regeringen under Sten Stures frånvaro, men dog hastigt, troligen i pesten" (Styffe). 1495 var han en bland de rådsherrar, som högtidligen förklarade ryktena om missämja med Sten Sture ogrundade, ehuru han varit bland dem, som 12 aug. 1494 stadfäste Kalmar recess af 1483 rörande konung Hans' inkallande i riket. 8. Kristiern Bengtsson, till Mörby och Steninge, den föregåendes son, riksråd, blef af konung Hans 1497 slagen till riddare. Han deltog 1504 som riksråd i herredagen i Stockholm och stod 1506 på riksföreståndaren Svante Nilssons sida, men säges ha lidit "dråpelig skada" för konung Hans' skull. Han beseglade jämte öfriga rådsherrar 14 okt. 1509 en handelstraktat med Lybeck samt utsågs 1513 och 1515 att vara ett af Sveriges ombud på unionsmöten i Köpenhamn. Trots sina ärfda sympatier för unionen och trots sitt deltagande i undertecknandet af den akt, hvarigenom Kristian II 1520 antogs till Sveriges konung, blef han 8 nov. 1520 ett af offren i Stockholms blodbad. Han var då den ende af sin ätt och efterlämnade blott en son (se O. 9). A) Friherrliga ätten O. (Eka och Lindögrenen). 9. Gabriel Kristiernsson O., af Mörby och Steninge, Årstad, Gäddeholm och Fånö, friherre, den föregåendes son, riksråd, riksmarskalk, d. 1585, var efter faderns afrättning i Stockholms blodbad (1520) den ende lefvande medlemmen af släkten. Han uppges ha på 1520-talet varit munk i Sigtuna kloster, men åtminstone från 1530, då han sändes med uppdrag till Finland, användes han af Gustaf I. Han tyckes ha åtnjutit stort anseende, hvartill hans stora rikedom, omkr. 560 gårdar i jordagods, visserligen bidrog. Gustaf I anförtrodde honom slottslofven på Stockholms slott 1538 och 1549 samt gjorde honom 1544 till riksråd. Vid Erik XIV:s kröning, 1561, var han en af de 9 herrar, som bekläddes med den nystiftade friherrevärdigheten. 1563 gaf konungen honom förtroendet att jämte andra personer fullfölja det hessiska frieriet. Sändebuden blefvo emellertid kvarhållna i Danmark, där de måste stanna några år. Öfver sin fångenskap författade O. en ännu bevarad berättelse. Hemkommen, synes han i det längsta hållit sig till konungens parti. I juni 1568 medförde han till Erik hertig Johans löfte att komma till konungens bröllop, och i juli hade han konungens uppdrag att lugna allmogen i Köpingstrakten, hvarjämte han insattes i den domstol, som skulle döma öfver hertigarnas uppförande. I juli s. å. hade han äfven blifvit utnämnd till amiral öfver hela flottan. Kort efter tronombytet utnämndes han, jan. 1569, till ståthållare i Reval och öfver Estland. Där hade han att bekämpa myteri af egna trupper, hvarunder han af sin affällige medbroder Klas Kursell togs till fånga 1570. Lyckligen åter befriad, måste han försvara sig mot ett ryskt anfall under ledning af danske hertigen Magnus. Efter att tappert ha afvärjt detta och fört en styrelse, som berömmes för klokhet och rättvisa, återvände han hem 1570. O., som 1569 utnämnts till riksmarskalk, utsågs 1572, ett nytt bevis på Johans förtroende, att jämte H. Kyle sjöledes föra konung Erik från Gripsholm till Västerås. 1582 finner man honom på konung Johans sida bland dem, som underskrifvit stadgan om konungens rättigheter i furstendömena. O. synes sålunda ha varit en mot den faktiske regenten städse lojal man. Med sin hustru, Beata Trolle, hade han 11 barn. 10. Krister Gabrielsson O., till Steninge, friherre, den föregåendes son, riksråd, d. 20 febr. 1592, fick 1573 fullmakt att förestå konung Erik XIV:s bevakning på Västerås samt var 1575--78 höfvitsman på Kalmar, 1584 ståthållare på Narva slott och 1585 ett af de svenska sändebud, som med ryssarna afslöto stilleståndet vid Pliusa. 1586 utnämndes han, förut kallad "hofråd", till riksråd, men föll i onåd hos Johan III, emedan han deltog i rådets föreställningar mot konungen på mötet i Reval 1589. Det oaktadt var han ett af sändebuden vid stilleståndets afslutande med Ryssland s. å. O. var en motståndare till liturgien. 11. Gustaf Gabrielsson O., friherre till Fiholm och Rinkestad, den föregåendes broder, riksråd, f. 1551, d. 1597, gjorde studier och krigstjänst i främmande länder samt blef 1584 ståthållare i Reval och öfver Estland. Efter att på förnyad anhållan ändtligen ha blifvit hemkallad från denna besvärliga post utnämndes han 1590 till riksråd. Efter konung Johans död (1592) synes han troget ha stått på hertig Karls sida. Så understödde han vid kröningsriksdagen 1594 kraftigt hertigens yrkanden gentemot konungen. Han blef 1594 kammarråd. Troligen var han en af de rådsherrar, som bevistade Söderköpings riksdag (1595). 1596 synes dock äfven han, ehuru fogligt, ha trädt i någon opposition mot hertigen. Söner till O. och Barbro Bielke voro rikskansleren Axel O. och riksdrotset Gabriel O. 12. Bengt Bengtsson O., kallad Resare-Bengt, friherre, den föregåendes brorson, son af frih. Bengt Gabrielsson (furstligt råd, d.