1591), riksråd, f. efter faderns död 19 okt. 1591 på Frösvik, d. 9 juni 1643 i Riga. Han sändes redan i sitt 16:e år till tyska akademier: Rostock, Jena och Wittenberg, samt fick därefter liflig håg att <img l>

se främmande länder och lära deras språk. Efter att ha genomvandrat Tyskland gick han 1612 till Italien och därifrån till Österlandet, hvarest han besökte Jerusalem m. fl. orter i Heliga landet. Emellertid föll han i röfvarhänder, men räddades och kom till Venezia, där han tog krigstjänst mot turkarna 1614. Från Venezia anträdde han 1616 sin andra orientaliska resa, som förde honom till Persien, till Bagdad och Babylon, ja till Indiens gränser. I Persien åtnjöt han stort anseende, i synnerhet som han tämligen ledigt talade landets språk. Därifrån for han genom Armenien, öfver Aleppo, till Palestina, vidare till Kairo, Alexandria m. fl. egyptiska orter samt återvände öfver Sidon till Europa (Genua). 1620 var han åter i Sverige, efter att under sina resor ha förvärfvat en ovanlig språkkunskap. Han skall ledigt ha talat sju främmande språk, bland dem persiska och turkiska. Återkommen, anställdes han som kammarherre hos Gustaf II Adolf, som dock strax begagnade sig af hans förvärfvade kunskaper för att knyta förbindelser med Venezia, dit han sändes 1621. Han återvände redan s. å. och tillhörde från denna tid, ehuru med afbrott, Gustaf Adolfs närmaste omgifning. Konungen fann ett synnerligt behag i hans bildade och lärorika umgänge och använde honom äfven på viktiga poster. Vid samma tid som Axel Oxenstierna utnämndes till Preussens generalguvernör, 1626, sattes O. till guvernör i det viktiga Elbing. 1627 återvände han och utnämndes s. å. till öfverstallmästare eller, som han äfven kallades, riksstallmästare. Han följde sedermera Gustaf Adolf till Tyskland och fick 1 mars 1631 uppdrag att träffa närmare öfverenskommelser i Frankrike rörande det nyss afslutna förbundet med denna makt samt om värfningar. 3 okt. s. å. sändes han som e. o. ambassadör till Holland för att utforska stämningen där med afseende på Gustaf Adolfs afsikt att tåga till Rhenländerna. 1632 förordnades O. till guvernör i Schwaben och utnämndes 1634 till generalguvernör i Livland och Ingermanland. Med denna befattning förenade han fortfarande den af riksstallmästare, hvarpå han s. å. fick ny fullmakt. 1641 inkallades han i rådet. B) Grefliga ätten O. af Korsholm och Vasa. 13. Gabriel Bengtsson O., grefve af Korsholm och Vasa, halfbroder till O. 12, riksskattmästare, riksamiral, f. 18 mars 1586 på Lindholms gods i Uppland, d. 12 dec. 1656 på Edsberg i Uppland. Liksom sina kusiner Axel och Gabriel Gustafsson, med hvilkas öden hans voro nära förknippade, blef han tidigt faderlös, fick liksom de sin utbildning vid utländska universitet och anställdes liksom de vid återkomsten i konung Karl IX:s hoftjänst. Gustaf II Adolf använde honom som en praktiskt duglig och användbar man flitigt i viktiga ärenden. 1611 blef han ståthållare på Reval och öfver Estland, inkallades 1617 i rådet och utnämndes s. å. till öfverste tygmästare. I sistnämnda egenskap <img r>

synes han under rikskanslerens medverkan ha utvecklat liflig verksamhet för arméns utrustning. 1621 insattes han liksom sina bägge kusiner i den under konungens frånvaro utnämnda regeringen, hvari han äfven 1622 och sedermera inträdde. Under de preussiska fälttågen (1626--29) fick han här hemma åtskilliga speciella uppdrag rörande finanserna, utskrifning, flottans utrustning o. s. v. samt utnämndes 1627 till hofrättsråd och lagman. 1630 förordnades han till en af de kommissarier, som under Axel Oxenstiernas ledning hade att i Danzig underhandla om fred med kejsaren. 1631 sändes han som guvernör till Finland, hvilken befattning han 1633 utan kallelse öfvergaf för att få vara med om den nya styrelsens ordnande. I förmyndarstyrelsen erhöll han ock 1634 platsen som riksskattmästare, hvilken post han dock icke synes ha varit vuxen. Axel Oxenstierna ansåg honom egennyttig, och visst är, att han ej utöfvat tillräcklig kontroll för att förekomma de stora bedrägerier inom Kammaren, som under hans förvaltning upptäcktes. 1645 delade han flera sina anförvanters öde att af Kristina aflägsnas från all befattning med riksstyrelsen. Han utnämndes till generalguvernör i Livland, men begärde och fick entledigande 1647. Han återvann sedan med de öfrige Oxenstiernorna Kristinas nåd och upphöjdes 1651 till grefve af Korsholm och Vasa. 1652 utnämndes han till riksamiral. 14. Gabriel Gabrielsson O., grefve, den föregåendes son, riksråd, riksmarskalk, f. 6 mars 1619 på Revals slott, d. 12 jan. 1673, vistades efter fullbordade studier hemma till 1643 vid armén i Tyskland. Efter hemkomsten erhöll han först en häradshöfdingtjänst, utnämndes 1644 till öfverste för Upplands regemente samt beordrades redan s. å. att gå med sitt regemente till Värmland för att försvara gränsen mot danskarna. 1645 utnämndes han till drottning Kristinas hofmarskalk. Trots faderns onåd, bibehöll Kristina honom, en tid den ende af Oxenstiernorna, bland sin närmaste omgifning. 1650 utnämnde hon honom till riksjägmästare, i hvilken befattning han bl a. hade tillsyn öfver Djurgårdens ordnande, samt 1653 till riksråd. Samma vänskap, som Kristina visat O., visades honom äfven af Karl X Gustaf, till hvars förtroligare vänkrets han räknades. Efter sin syssling Johan O:s död 1657 utnämndes han till riksmarskalk. I hans armar utandades Karl X Gustaf sin sista suck. Äfven Karl XI värderade högt denne faderns gamle vän. Sedan 1643 var O. gift med grefvinnan Maria Kristiana von Löwenstein. Deras dotter Kristiana Juliana