från hvilket han ej mer tillfrisknade. Han ligger begrafven i Jäders kyrka (se Jäder 1). -- Jämte en i hög grad imponerande gestalt, som stundom gentemot Sveriges medtäflare och motståndare gaf intrycket af stel, oåtkomlig högdragenhet, egde O. stor förmåga att vinna människor. Glädtighet och meddelsamhet i umgänget jämte allvarlig gudsfruktan, stor hjälpsamhet mot anhöriga o. a. och godhet mot underhafvande utmärkte hans enskilda lif. -- Med sin maka, Anna Bååt, hade han flera barn, af hvilka sönerna Johan (se O. 20) och Erik (se O. 21) spelade en framstående politisk roll. Om O:s djupgående litterära intressen vittnar den förbindelse, hvari han stod till en mängd af Europas litterära storheter, af hvilka han lyckades fästa några i svensk tjänst, t. ex. B. Chemnitz, J. Freinsheim, Hugo Grotius, D. Heinsius, J. Loccenius. Det af O. efterlämnade betydande arkivet förvarades på Tidö ända till 1848, då det inköptes af svenska staten. Införlifvadt med Riksarkivet, utgör det den ojämförligt viktigaste af de där förvarade enskilda samlingarna, (öfver denna samling har i "Meddelanden fr. Sv. riksarkivet. Ny följd" 2:2, 1907, tryckts en af P. Sondén upprättad förteckning.) <img c>Fig. 2. Axel Oxenstiernas staty i brons, modellerad af J. Börjeson och rest på Riddarhusets gård.

Af O:s många ännu bibehållna skrifter ha sedan långt tillbaka spridda aktstycken publicerats i en mängd äldre och nyare samlingar. Särskildt för sig utgifna äro brefven (dock ej alla) till sonen Johan O. (af Gjörwell, 1810), hvarförutom O:s korrespondens med regeringen och rådet 1633--36 till hufvudsaklig del offentliggjorts i "Handl. rör. Skandinaviens historia" (d. 24--38), och en mindre del af korrespondensen med Gustaf Adolf och andra i "Arkiv till uppl. af svenska krigens etc. historia" (d. 1 o. 2). F. n. är emellertid under utgifning en vidtomfattande specialsamling af O:s skrifter, Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefväxling, afsedd att meddela dels hans egenhändigt uppsatta, i behåll varande dagboksanteckningar, betänkanden, diplomatiska aktstycken m. m., dels de viktigaste delarna af hans vidlyftiga brefväxling (brefven såväl från som till honom).

Fig. 3. Axel Oxenstierna och historiens gudinna, bronsgrupp efter Sergel på fotställningen till Gustaf II Adolfs staty i Stockholm.

Arbetet verkställes på föranstaltande af Vitt. hist. o. antikvitetsakademien och leddes till en början af K. G. Styffe, biträdd af yngre forskare (P. Sondén, J. F. Nyström, N. Edén, S. Clason, H. Brulin), och bekostas af de s. k. Bergerska donationsmedlen. Af verket ha 1888--1909 4 dlr utgifvits af "Förra afdelningen" (historiska och politiska skrifter och O:s bref 1606--29) och 1888--1905 11 dlr af "Senare afdelningen" (bref till O.). Ridderskapet och adeln har låtit resa O:s bronsstaty, som, modellerad af J. Börjeson, 10 mars 1890 aftäcktes framför riddarhusets norra fasad