1217 Packard-Packmaskin 1218 under han jämväl studerade komposition för Moritz Hauptmann. Under en i Nord-Tyskland företagen konsertresa kom han äfven till Stralsund, där han gjorde bekantskap med en köpman från Stockholm, Flygarson, som uppmanade honom att resa öfver till den svenska hufvudstaden. P. anlände dit 1828 och upptogs på det bästa. Af dåv. kronprins Oskar utnämndes han till kammarmusikus och soloviolinist vid hofka-pellet. I Stockholm stannade han till 1834, då han antog en kallelse från Finland att som K. V. Salgés efterträdare bekläda mu-siklärarposten vid universitetet i Helsingfors. I den finska hufvudstaden fann P. ett rikt musikaliskt verkningsfält samt begynte genast bilda en orkester och en blandad sångkör, till hvilken han genom sin älskvärda personlighet och sin eldiga energi förstod att locka medlemmar från hufvudstadens alla bildade kretsar. P., som hos Spohr utbildat sig till en framstående violinist, uppträdde under de första årtiondena af sin vistelse i Finland ganska ofta som solospelare samt skördade öfverallt bifall och beundran för sitt mjuka, känsliga och sant musikaliska spel. Som orkesterdirigent var han utomordentligt liflig och spirituell samt egde i hög grad förmågan att väcka och entusiasmera sin orkester. Hans symfonikonserter, vid hvilka utfördes symfoniska verk af tyska klassiker äfvensom af P. själf (Allegro maestoso, komp. 1850), voro särskildt berömda och medverkade ofantligt att höja den allmänna musikaliska smaken i Helsingfors. Vid alla universitetsfester (pro-motioner> minneshögtider o. d.) var han outtröttligt verksam och gaf en dittills oanad glans åt desamma genom uppförandet af stora körverk. - Till Runebergs Vårt land komponerade han musiken vid studenternas vårfest 13 maj 1848, och sedan den dagen eger Finland en nationalsång. Andra sånger, t. ex. Suomis sång (komp. 1858), Soldatgossen (s. å.) och några flera, ha på samma sätt blifvit verkliga folksånger. Dessutom komponerade P. en mängd solosånger, manskvartetter, som höra till det bästa af hvad han skapat (bl. a. Warnung vor dem wasser och ärr. af "Björneborgarnas marsch"), blandade körer m. m. Af större verk bör nämnas den romantiska operan Kung Karls jagt (med text af Z. Topelius), hvilken gick för första gången öfver scenen 24 mars 1852 i Helsingfors, då samtliga hufvudpartier utfördes af dilettanter, hvilka kompositören själf inöfvat. Operan hade en för finska förhållanden kolossal framgång. I Stockholm uppfördes den 19 gånger 1856 -60. Fullständigt omarbetad, gafs den sedermera i Helsingfors 1875 och 1880. Äfven till Topelius' sagospel Prinsessan af Cypern (1860) satte P. musik, hvarvid han i enlighet med texten sökte ge en speciellt finsk färg åt det melodiska elementet. Hans sista stora tonskapelse vax operan Loreley (till Em. Geibels tyska text), som, präktigt iscen - Tryckt den J/5 14 satt, uppfördes 28 april 1887 på Alexandersteatern i Helsingfors. Bland hans större sångverk står kantaten H. G. Porthan (1860) främst. - P. blef led. af Mus. akad. i Stockholm 1856. Han utnämndes till professor 1860 och blef filos, hedersdoktor vid Helsingfors' universitet 1877. Hans af E. Vikström modellerade bröstbild i brons restes 1895 i Kaisaniemi park i Helsingfors. Om P:s dotter M a r i a se C o 11 a n, sp. 524. K.» Packard [pä'k8d], Alpheus Spring, amerikansk zoolog, f. 1839 i Maine, d. 1905 som professor i zoologi och geologi i Providence, nedlade mycket och uppskattadt arbete på leddjurens studium samt skref bl. a. Ovr common insects (1876), The animal Ungdom (1886), Ön certain factors of evolution (1888), Cave fauna of North America (1889) och Textbook of entomology (1898). Packarhundar. Se Jakt, sp. 1203. Packartorget, nuvarande Norrmalmstorg i Stockholm, låg vid Ladugårdslandsvikens (nu Nybrovikens) inre del, Packarviken, hvars innersta ofullständigt fyllda del af folket sedan döptes till "Katt-hafvet" (nu "Berzelii park"). Platsen kallades P., emedan all salt fisk skulle ompackas där. På P. uppställdes 1776, ditförda från Stortorget, Kopparmatte (se d. o.), kåken samt "trähästen" för djurplågande åkardrängars bestraffning. Packduk. Se Blånor. Packfong. Se Pakfong. Packhus. Se Tullpackhus. Packhusinspektion. Se T u 11 s t a t e n. Packhuskarlar, de vid tullpackhusen i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping anställde arbetare, som, med andras uteslutande, ega taga befattning med godsets framförande till tullbehandling samt dess uppackning och återinpackning äfvensom lämna erforderlig handräckning vid väg-ning. Deras aflöning utgår i form af s. k. dr a-gar pennin gar (se d. o.), hvilka gäldas af godsets egare. Äfven vid rikets öfriga tullplatser åligger det godsets egare att vidkännas kostnaden för ifrågavarande bestyr, som varuegarna där dock själfva må utföra eller låta ombesörja genom lämpliga, af dem anskaffade biträden. &. V. Packis (Isk a st), den is, som i polarhafven sammanpackas till stora massor. Äfven i de svenska farvattnen förekommer packis, som stundom upptornas i väldiga massor. Sålunda rapporterades från Sandhamn utanför Stockholm 25 febr. 1893, att i hafvet därutanför låg packis hög som riggen på de största skepp. Dylika "hopskrufvade" ismassor uppstå därigenom, att isen i följd af vind och strömsättning kommer i drift, hvarvid en mängd isskollor skjutas under och öfver hvarandra. Se vidare Haf, sp. 987. N. E-m. Packmaskin, trädg., tämligen allmänt använd maskin för inpackning af trädskolealster. På en 20 b. 39