1219 Packning-Padasjoki 1220 rännformig bädd i maskinen utbredes vid inpackningen halm e. d., och där ofvanpå läggas träden och buskarna samt till sist ett nytt lager packmaterial. Den cylindriska eller cigarrformade rulle, som på detta sätt uppkommer, kan därefter hårdt hopdragas medelst kedjor eller kättingar, hvilka upprullas på små hjul, fästa på en lång, roterande axel. Sedan packen hopdragits, ombindes den med järntråd eller starka snören och lossas först därefter ur maskinen. C. G. D. Packning, krigsv., i allmänhet hela den utrustning (utom vapen och kläder på kroppen), som soldaten själf för med sig. Den romerske fotsoldatens packning vägde 25 kg. Under medeltiden finner man ingen ordentlig packning, och det är först på 1600-talet, då uniform infördes, som en sådan ånyo kan skönjas. På 1700-talet bar soldaten vanligen på två breda remmar, som korsade hvarandra öfver bröstet, en stor patronväska och ett kortare blankt vapen, ofta kalladt huggare, samt på ryggen ränsel med tillbehör (eller ock en särskild väska, buren i en rem öfver ena axeln). Kappa tillkom vid öfvergången till 1800-talet. Utrustningen vägde då i Preussen omkr. 25 kg. - Infanteristens packning består numera i allmänhet af lifrem med två (stundom flera) patronväskor och balja för sabelbajonetten, mattornister, som bäres i rem öfver axeln, för återstoden af dagens proviant, dricksflaska, ränsel att bära på ryggen för klädesplagg till ombyte och reservproviant för högst tre dagar samt ett på ränseln fäst kokkärl. Kappan bäres antingen rullad utomkring ränseln eller, rullad på längden, öfver vänstra axeln till högra sidan ("en bandouliére"), verktyget på ränseln eller vid lif remmen. Denna packning beräknas jämte kläder och vapen väga 25-29 kg. - Kavalleristens packning föres på hästen och utgöres, förutom af sadelmunderingen, i allmänhet af två packfickor (frampå sadeln), kappa, kokkärl, dricksflaska, hästskoväska med två hästskor, fodertoniister och fodersäck (allt bakpå sadeln), hvartill stundom kommer valtrapp (icke i Sverige). Sabeln bäres i koppel kring lifvet eller fäst vid sadeln, ammunitionen i kartusch med rem öfver vänstra axeln eller i patronväska på lifrem, karbinen (geväret) på ryggen i rem öfver ena axeln eller i fodral på hästens högra sida. Vikten af kavalleristens och hästens hela utrustning uppgår till 55-60 kg. - Artilleristens packning liknar infanteristens eller kavalleristens, allteftersom manskapet skall gå eller rida. I Sverige har allt manskap kappsäck (att föra bakpå sadeln eller på fordonet) i st. f. packfickor eller ränsel. Artilleristen bär ammunition (i kartusch eller patron väska), mattornister och kokkärl. Kappan föres på hästen eller fordonet (undantagsvis på olika sätt;,buren). - Vid öfriga truppslag öfverens-stämmer packningen med infanteristens för gående, med kavalleristens eller artilleristens för ridande eller åkande manskap. C. O. N. Packning, tekn., hvarje medel, som man använder för att åstadkomma en gas- eller vätsketät anslutning mellan ytor. Dessa ytor kunna i förhållande till hvarandra befinna sig i hvila, såsom flän-sarna i rörförbindningar, eller i rörelse, såsom vid en ångmaskin e. d. I senare fallet kan packningen såväl vara anbragt på den rörliga delen såsom på kolfven till en kolfmaskin - som på den fasta (stillastående) delen - såsom i packningsdosan 1. packningsboxen till en dylik maskin, hvarvid kolfstången genomlöper denna dosa, tätt omsluten af i densamma inlagdt packningsmaterial. Till packningar användas företrädesvis ämnen sådana som hampa, läder, bomull, asbest, gummi, metall. För tätning af en kraftmaskins kolf mot cylinderväggen användas bl. a. fjädrande ringar af järn, stål, brons m. m., insatta i motsvarande rännor, som uttagits efter kolfvens omkrets. Packningen vid pumpkannor utgöres af läderringar eller, då högre temperatur hos vattnet förekommer, af hampa. Börande B r a m a h s packning se H y-drauliskapressen. G. H-r. Packvagn, krigsv., kallas i svenska armén sådant fordon, på hvilket truppernas tillhörigheter föras under fältförhållanden. Hvarje stab och hvarje kompani, skvadron och batteri ha enligt vederbörlig utrustningsplan en eller flera packvagnar. Infanteriets och kavalleriets packvagnar äro tvåspända, artilleriets fyrspända. C. O. N. Pacocha [-kå7tja], hamn. Se Moquegua. Pa'cta (jfr Pä k tum), lat., fördrag, öfverens-kommelser. Jfr A f t a l, sp. 301. - Om P. nuda, P. sunt serva'nda och P. vestlta se K o n s e n-sualkontrakt. Pa'ctum, lat. Se P a k t u m. - P. tufrpc, neslig öfverenskommelse. Pacupati. Se Qiva. Paci^vius, M a r c u s, romersk skald, f. 220 f. Kr. i Brundisium, d. omkr. 130 f. Kr. i Tarent, flyttade till Kom på sin morbroders, skalden En-nius', tillskyndelse och sysselsatte sig där med att måla och författa tragedier efter grekiska mönster; äfven skref han en s. k. praetexta (ett historiskt skådespel), Paullus, *om segraren vid Pydna. Jämte A c c i u s (se d. o.) gällde P. som Eoms främste tragiske skald; att döma af fragmenten (se Ribbeek, "Tragicorum romanorum fragmenta", 3:e uppl. 1897) var han något högtrafvande samt svag för sökta vändningar och talesätt. R- Tdh. (H. Sgn.) Paczka [pa'tska], Frans, ungersk målare, f. 1856 i Budapest, studerade därstädes och i Miin-chen, är bosatt i Berlin. Bland hans målningar märkas Bibliskt landskap (1897) och Trappist-klostret (1900, båda m. fl. i museet i Budapest), Kyrkogång (1905, museet i Dessau). P. är äfven grafiker och skulptör. - Hans hustru C o r n e l i a P., född W agn er, f. 1864, målar landskap och porträtt samt är äfven skulptris och grafiker. G-g N. Pädang, hufvudstad i guvemementet Sumatras västkust, holländarnas äldsta och förnämsta koloni på ön och en viktig handelsplats, enär öns rika produkter hufvudsakligen exporteras från denna hamn. 91,440 inv. (1905), hvaraf 1,789 européer, 5,136 kineser, 210 araber och 968 andra främmande österlänningar. Säte för civil-och militärförvaltningen i residentskapen öfre och Nedre P. Staden står genom järnvägar i förbindelse både med hamnplatserna Emmahaven och Poeloe Ajer samt med höglandet. (J- F- N-> Padapätha. Se Indiens språk och litteratur, sp. 535. Padasjoki [paMas-jåki], socken i Tavastehus län, Finland, Hollola härad, Jämsä domsaga, utgör ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Borgå stift,