Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 1221-1222 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Padda ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1221

Padda-Paderborn

1222

HolJola kontrakt. Areal 485 kvkm. Befolkningen,
finsktalande, 5,270 pers. (1911).
A. G. F.

Padda, zool. Se Amfibier, sp. 834–835.

Padda, flod. Se Ganges.

Paddbär och Paddört, bot. Se Actæa.

Paddel l. Pagaj, sjöv., ett slags kort åra med
bredt blad, som i allmänhet användes af vilda folkslag
på sådana farkoster (kanoter, piroger m. fl.), hvilka
äro alltför smala att medge bruket af vanlig åra med
stöd på relingen. Att dymedelst framdrifva en farkost
kallas att "paddla" eller "pagaja", hvarvid roddarna
sitta med ansiktet vändt föröfver och föra paddeln
nästan lodrätt i vattnet utan att vidröra relingen. Är
roddaren ensam, använder han ofta dubbelpaddel,
d. v. s. paddel med blad i båda ändarna, hvarigenom
han slipper öfverföra bladet från den ena sidan till
den andra. Se Caracore, Kanot (fig. c) och Katamaran 1.
R. N.*

Paddelkanot. Se Kanot.

Paddfiskar, Batrachidce, zool., familj af de
tagg-feniga fiskarnas ordning, utmärkt genom bredt
och klumpigt hufvud samt något långsträckt, bakåt
sammantryckt kroppsform. Främre ryggfenan består
af endast två eller tre taggstrålar; den bakre och
analfenan äro långa. Hithörande fiskar förekomma
hufvudsakligast i den tropiska zonens haf samt lefva
vid hafsbottnen bland tången. Samtliga arter äro
tämligen små. Af ett bland de tio hithörande släktena
har en art, europeiska

Europeiska paddiisken, Batrachus didactylus.

paddfisken, Batrachus didactylus Schneider, en gång
anträffats utanför Mölle fiskeläge invid Kullen
i Skåne. Arten tillhör egentligen Medelhafvet och
angränsande haf. Den har, liksom sina samsläktingar,
blott två tagglika strålar i främre ryggfenan
och är till färgen ofvan mer eller mindre mörkt
brunaktig, med många mörka, punktlika fläckar,
af hvilka somliga omges af en hvitaktig ring.
R. L.*

Paddfot, K i f v a, bot., namn på Asperugo
pro-cumbens, en till fam. Borraginacece hörande
snärjande ört med de nedre bladen strödda,
de öfre bladen parvisa eller kransställda och
små djupblå blommor vid bladen. Fodret tillväxer
starkt efter blomningen till två olikformigt tandade
skifvor. Paddfoten växer allmänt på gårdar och odlade
ställen. ,
G. L-m.

Paddington [pä’diŋtən], en af Londons vackraste
stadsdelar, belägen mellan Kensington och S:t
Marylebone. 142,576 inv. (1911).

Paddla. Se Paddel.

Paddock [pä’dək], eng., sportv., benämning på ett
litet inhägnadt område, event. vid ett stall, där
hästen kan röra sig fritt.
B. C-m.

Paddor, Bufonidæ, zool. Se Amfibier,
sp. 834–835.

Paddsläktet, Bufo, zool. Se Amfibier,
sp. 834–835.


Paddtorsk (Paddål), Raniceps raninus L., zool.,
tillhör torskfiskarnas familj bland de mjukfeniga
benfiskarna och är den enda arten af sitt
släkte. Kroppsformen är tjock och klumpig, bakåt
starkt hoptryckt, färgen mörkt brunsvart. Bukfenornas
yttre, förlängda strålar äro i spetsen
hvita. Paddtorsken, som når en längd af 30 cm.,
lefver bland tången företrädesvis på bergbotten och
är ej sällsynt vid bohuslänska kusten samt vid norska
kusten upp till Trondhjemsfjorden. I Öresund och
vid tyska Östersjökusten till Mecklenburg anträffas
den någon gång. Köttet lär vara godt, men till följd
af sin obehagliga lukt användes ej fisken och är ej
föremål för särskildt fiske.
R. L.*

Paddy [pä’di], dim. af namnet Patrick (Irlands
skyddshelgon), är i England öknamn på irländarna.

Paddy [pä’di; eng., af malaj. padi], oskaladt ris.

Paddål, zool. Se Paddtorsk.

Paddödlesläktet, Phrynosoma, zool. Se
Iguanidæ, sp. 389.

Paddört, bot. Se Actæa.

Paderborn. 1. Kretsstad i preussiska reg.-omr. Minden
(prov. Westfalen), vid flera järnvägar, har sitt
namn efter ån Pader, ett litet tillflöde till Lippe,
hvilket upprinner ur flera källor inom staden med
sådan styrka, att det förmår drifva flera kvarnverk i
staden. 29,441 inv. (1910), de fleste katoliker. P:s
förnämsta byggnadsverk är den i sin nuv. form under
1100–1300-talen byggda domkyrkan (en korsformig
hallkyrka med rätvinkligt afslutadt kor). Andra
märkliga byggnader äro den forna jesuitkyrkan, kryptan
under Abdinghofs klosterkyrka samt det på 1600-talet
byggda stora rådhuset (restaureradt 1877–80). Staden
är säte för en katolsk biskop samt har ett katolskt
gymnasium, en teologisk-filosofisk läroanstalt,
en privat realskola, ett lärarinneseminarium, ett
nunnekloster och ett blindinstitut. 1614 erhöll staden
ett universitet (med endast juridisk och filosofisk
fakultet), men detta upphäfdes 1819, och i stället
inrättades ett prästseminarium jämte ett teologiskt
konvikt, hvilka stängdes 1873, men öppnades 1887. –
P. (lat. Paderæ fontes, Patris brunna) var på
Karl den stores tid en by, men gjordes af honom
till biskopssäte. Senare blef P. hansestad och fri
riksstad, men miste 1604 sina privilegier, emedan det
antagit reformationen. – 2. Fordom riksomedelbart
biskopsstift i westfaliska kretsen, stiftadt i
början af 800-talet och lagdt under ärkebiskopen i
Mainz. Det hade en areal af 2,423 kvkm. På 1500-talet
fann den evangeliska läran insteg äfven där, men
undertrycktes af den i århundradets slut inträffande
reaktionen. Genom riksdeputationshufvudbeslutet 1803
upphäfdes stiftet, och dess område gafs som ärftligt
furstendöme åt Preussen, som redan 1802 satt sig i
besittning däraf. 1807 lades det till konungariket
Westfalen, återkom 1814 till Preussen och bildar nu
en del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>