1221 Padda-Paderborn 1222 HolJola kontrakt. Areal 485 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 5,270 pers. (1911). A. G. F. Padda, zool. Se Amfibier, sp. 834--835. Padda, flod. Se Ganges. Paddbär och Paddört, bot. Se Actæa. Paddel l. Pagaj, sjöv., ett slags kort åra med bredt blad, som i allmänhet användes af vilda folkslag på sådana farkoster (kanoter, piroger m. fl.), hvilka äro alltför smala att medge bruket af vanlig åra med stöd på relingen. Att dymedelst framdrifva en farkost kallas att "paddla" eller "pagaja", hvarvid roddarna sitta med ansiktet vändt föröfver och föra paddeln nästan lodrätt i vattnet utan att vidröra relingen. Är roddaren ensam, använder han ofta dubbelpaddel, d. v. s. paddel med blad i båda ändarna, hvarigenom han slipper öfverföra bladet från den ena sidan till den andra. Se Caracore, Kanot (fig. c) och Katamaran 1. R. N.* Paddelkanot. Se Kanot. Paddfiskar, Batrachidce, zool., familj af de tagg-feniga fiskarnas ordning, utmärkt genom bredt och klumpigt hufvud samt något långsträckt, bakåt sammantryckt kroppsform. Främre ryggfenan består af endast två eller tre taggstrålar; den bakre och analfenan äro långa. Hithörande fiskar förekomma hufvudsakligast i den tropiska zonens haf samt lefva vid hafsbottnen bland tången. Samtliga arter äro tämligen små. Af ett bland de tio hithörande släktena har en art, europeiska Europeiska paddiisken, Batrachus didactylus. paddfisken, Batrachus didactylus Schneider, en gång anträffats utanför Mölle fiskeläge invid Kullen i Skåne. Arten tillhör egentligen Medelhafvet och angränsande haf. Den har, liksom sina samsläktingar, blott två tagglika strålar i främre ryggfenan och är till färgen ofvan mer eller mindre mörkt brunaktig, med många mörka, punktlika fläckar, af hvilka somliga omges af en hvitaktig ring. R. L.* Paddfot, K i f v a, bot., namn på Asperugo pro-cumbens, en till fam. Borraginacece hörande snärjande ört med de nedre bladen strödda, de öfre bladen parvisa eller kransställda och små djupblå blommor vid bladen. Fodret tillväxer starkt efter blomningen till två olikformigt tandade skifvor. Paddfoten växer allmänt på gårdar och odlade ställen. , G. L-m. Paddington [pä'diŋtən], en af Londons vackraste stadsdelar, belägen mellan Kensington och S:t Marylebone. 142,576 inv. (1911). Paddla. Se Paddel. Paddock [pä'dək], eng., sportv., benämning på ett litet inhägnadt område, event. vid ett stall, där hästen kan röra sig fritt. B. C-m. Paddor, Bufonidæ, zool. Se Amfibier, sp. 834--835. Paddsläktet, Bufo, zool. Se Amfibier, sp. 834--835.

Paddtorsk (Paddål), Raniceps raninus L., zool., tillhör torskfiskarnas familj bland de mjukfeniga benfiskarna och är den enda arten af sitt släkte. Kroppsformen är tjock och klumpig, bakåt starkt hoptryckt, färgen mörkt brunsvart. Bukfenornas yttre, förlängda strålar äro i spetsen hvita. Paddtorsken, som når en längd af 30 cm., lefver bland tången företrädesvis på bergbotten och är ej sällsynt vid bohuslänska kusten samt vid norska kusten upp till Trondhjemsfjorden. I Öresund och vid tyska Östersjökusten till Mecklenburg anträffas den någon gång. Köttet lär vara godt, men till följd af sin obehagliga lukt användes ej fisken och är ej föremål för särskildt fiske. R. L.* Paddy [pä'di], dim. af namnet Patrick (Irlands skyddshelgon), är i England öknamn på irländarna. Paddy [pä'di; eng., af malaj. padi], oskaladt ris. Paddål, zool. Se Paddtorsk. Paddödlesläktet, Phrynosoma, zool. Se Iguanidæ, sp. 389. Paddört, bot. Se Actæa. Paderborn. 1. Kretsstad i preussiska reg.-omr. Minden (prov. Westfalen), vid flera järnvägar, har sitt namn efter ån Pader, ett litet tillflöde till Lippe, hvilket upprinner ur flera källor inom staden med sådan styrka, att det förmår drifva flera kvarnverk i staden. 29,441 inv. (1910), de fleste katoliker. P:s förnämsta byggnadsverk är den i sin nuv. form under 1100--1300-talen byggda domkyrkan (en korsformig hallkyrka med rätvinkligt afslutadt kor). Andra märkliga byggnader äro den forna jesuitkyrkan, kryptan under Abdinghofs klosterkyrka samt det på 1600-talet byggda stora rådhuset (restaureradt 1877--80). Staden är säte för en katolsk biskop samt har ett katolskt gymnasium, en teologisk-filosofisk läroanstalt, en privat realskola, ett lärarinneseminarium, ett nunnekloster och ett blindinstitut. 1614 erhöll staden ett universitet (med endast juridisk och filosofisk fakultet), men detta upphäfdes 1819, och i stället inrättades ett prästseminarium jämte ett teologiskt konvikt, hvilka stängdes 1873, men öppnades 1887. -- P. (lat. Paderæ fontes, Patris brunna) var på Karl den stores tid en by, men gjordes af honom till biskopssäte. Senare blef P. hansestad och fri riksstad, men miste 1604 sina privilegier, emedan det antagit reformationen. -- 2. Fordom riksomedelbart biskopsstift i westfaliska kretsen, stiftadt i början af 800-talet och lagdt under ärkebiskopen i Mainz. Det hade en areal af 2,423 kvkm. På 1500-talet fann den evangeliska läran insteg äfven där, men undertrycktes af den i århundradets slut inträffande reaktionen. Genom riksdeputationshufvudbeslutet 1803 upphäfdes stiftet, och dess område gafs som ärftligt furstendöme åt Preussen, som redan 1802 satt sig i besittning däraf. 1807 lades det till konungariket Westfalen, återkom 1814 till Preussen och bildar nu en del