af regeringsområdet Minden. Vid sekulariseringen lämnades biskopens andliga myndighet oantastad, och 1821 utvidgades biskopsstiftets område, så att det omfattar omkr. 41,800 kvkm. 1 o. 2. (J. F. N.) Paderewski, Ignacy Jan, polsk pianist, f. 18 nov. 1860 i Podolien, studerade i Warschau och Berlin, senare i Wien för Leschetitzki, och har från 1887 gjort konsertresor i Europa och Amerika, hvarvid han blifvit ofantligt firad, i synnerhet som Chopin-spelare. Han besökte Stockholm 1901, då han här gaf en enda konsert. Mest har han uppehållit sig i London, där han blifvit den finare societetens gunstling. I Amerika har han donerat en P.-stiftelse för amerikanska musiker. P. är en bravurspelare med ytterst förfinad teknik och utvecklar i sitt spel såväl den största vekhet som ljungande kraft. Han har äfven med framgång komponerat åtskilligt för piano, bl. a. en konsert i A moll, operorna Manru (1901) och Sakunlala (1909), sånger m. m. P. blef 1909 direktör för konservatoriet i Warschau. Se biografier öfver P. af engelsmännen Finck (1895) och Baughan (1907) samt tysken Nossig (1901). A. L. (E. F-t.) Padiham [pä'diəm], fabrikssamhälle (urban district) i engelska grefsk. Lancaster, 5 km. n. v. om Burnley. 13,635 inv. (1911). Bomullsspinnerier, stenkolsgrufvor. J. F. N. Padilla [-di'lja], Juan de, spansk skald och kartusianmunk, f. 1468, d. omkr. 1520, efterlämnade två stora dikter, El retaUo de la vida de Cristo, en skildring af Jesu lefnad, och Los doce triunfos de los doce apostoles med Dante som förebild. P. söker däri sammansmälta Dantes stränghet med Petrarcas behag. Ad. H-n. Padilla [-di7!ja], Juan de, spansk ädling från Toledo, f. 1484, erhöll 1520 öfverbefälet i de kastilianska städernas uppror mot Karl V, men tillfångatogs i slaget vid Villalar (apr. 1521) och af rättades. Hans själsstarka gemål, donna Maria Pacheco, född grefvinna af Tendilla, försvarade länge Toledo mot de kejserlige, flydde därifrån i febr. 1522 till Portugal och afled där 1531. De båda makarna ha ofta gjorts till föremål för dramer och dikter. Jfr Höfler, "Der aufstand der kastilianischen städte gegen kaiser Karl V" (1876). - Om de s. k. "Padillas söner" (ett politiskt sällskap i Spanien) seComuneros. Padilla [-di'lja], Pedro de, spansk skald, d. omkr. 1600, var vän till Cervantes och tillhörde den klassisk-italienska skolan, hvars inflytande starkt framträder i hans Eglogas, Sonetos etc. (1582), Romancero (1583) och Tesöro de varias poesias (1587). Ad. H-n. Padilla y Ramos [-di'lja i ra'mås], M a r i a n o, spansk operasångare, f. 1842 i Murcia, d. 1906 i Auteuil, elev af Mabellini i Florens, debuterade först i Messina och sjöng sedermera i Turin, Florens, Milano, Neapel, Madrid, Petersburg, Wien, Berlin, Köpenhamn, Stockholm (1877, 1883, 1887) o. s. v. P. var under sina glansdagar en ypperlig buffasångare med mjuk och böjlig baryton samt outtömlig bonhomie. Från 1869 var han gift med sångerskan Desirée Artöt. A. L.* Padis, cistercienskloster i Revals stift, Estland, grundlades från klostret i Dünamünde 1281 och lydde under abboten i nämnda kloster till 1317, då P. kloster af danskarna, som innehade Estland, utverkade sig tillstånd att bilda eget "abtei". 1561 kom P. under svensk lydnad, dess försvarsverk förstärktes genom Anders målares försorg, och det spelade som fäste under de följande oroliga årtiondena en framstående roll. Det eröfrades af ryssarna 1576, men återtogs af svenskarna 1580 och förstärktes än en gång i början af 1600-talet. Själfva klostret torde upphört redan 1561. -- 1351 öfverlät konung Magnus Eriksson patronatsrätten öfver Borgå socken i Finland med kapellen Sibbo och Perno åt munkarna i P., hvilka innehade rättigheten till 1428, då biskopen och domkapitlet i Åbo tillöste sig densamma. I Finland, Nyland, innehade munkarna dessutom egendomar i Ingo och Kyrkslätt socknar samt laxfisken i Helsingeå (i dåv. Borgå socken). A. G. F. L. W:son M. Padischah (pers., härskare, kejsare), en af de titlar, som tillkomma turkiske sultanen, antingen ensamt, såsom ofta i umgängesspråket, eller officiellt: padischah-i-islam, "islams härskare", eller padischah-i-al-i-osman, "härskaren af Osmans hus". Äfven i Persien är padischah det vanliga namnet på schahen (sjahen) i umgängesspråket och litteraturen, ungefär motsvarande vårt "kungen", medan den officiella titeln är schahinschah, "konungars konung". Af ordet padischah, som hos oss stundom öfversättes med "storherrn", är pascha (pasja) en sammandragning. H. A.* Padma. Se Laksmi. Padogg (Batock), ett fordom i ryska armén och flottan öfligt prygelstraff, som bestod i slag med tunna käppar på bara kroppen. Padouacann, sjöv. Se Paduan. Padova [pādåva]. Se Padua. Padova [pādåva], hertig af (duc de Padoue), fransk adelstitel, buren inom den korsikanska släkten Arrighi (se d. o.), en huset Bonaparte synnerligen hängifven familj. Padovana, en dans. Se Pavane. Padovanino [-dåvaninå], il, eg. Alessandro Varotari från Padua, italiensk målare af den senvenezianska skolan, f. 1590, d. 1650, lärjunge till sin fader, Dario Varotari, utbildade sig själfständigt i Venezia genom studium af Tizian. Med utmärkt begaf ning för form och färg målade han mest existensbilder med figurer i kroppsstorlek, och han är i detta afseende en af de bäste epigonerna efter den venetianska målarkonstens storhetsperiod. Hans arbeten finnas i Venezias och Paduas kyrkor samt i Venezias akademi; på sistnämnda ställe märkes Bröllopet i Kana (1622). Vidare finnas Judit i Dresden och Wien och på det senare stället en karakteristisk skildring af Äktenskapsbryterskan inför Kristus. Äfven Petersburg och Louvre ega taflor af hans hand. C. B. N.* Pädre, it., fader, pater. Padre Antonio [pädre antåniå]. Se G e s a r i, Antonio.