1235 Page-Pagliano 1236 tjänst hos en hög herre. Redan i det gamla Rom, under kejsartiden, sattes vackra slafgossar till lekkamrater och tjänare åt de förnämes barn. Inom medeltidens riddarväsen hade pågen en rang motsvarande lärlingens inom skrået. Om en ädlings son var starkt byggd och liflig, gjorde man honom gärna till page, d. v. s. han togs vid fyllda 7 år ur kvinnornas vård och uppfostrades till manhaftighet. Sedan ett par år egnats åt kroppsöfningar, tog gossen vanligen tjänst vid ett furstligt eller adligt hof. Han lärde där att jaga, handtera falken, föra svärd och lans samt uthärda strapatser. Han ledsagade sin herre på resor och jakt, uträttade hans budskap, passade upp vid bordet såsom munskänk eller förskärare o. s. v. Samtidigt undervisades han af damerna i katekes, höfviska umgängesformer samt dyrkan af Gud och kvinnan. Yid 14-15 års ålder uppflyttades pågen till väpnare. Med riddarväsendet försvann äfven pageväsendet i det närmaste, men fortlefde dock i ändrad form vid de flesta europeiska hof. - I svenska hofstaterna bibehållas ännu för särskildt högtidliga tillfällen några kammarpager. Se arbeten af von Scharfenort (1895) och A. von Muller (1901). Page [péYdj], William, amerikansk målare, f. 1811, d. 1885, blef 1820 lärjunge af Joseph Hoxie i New York, därefter af Samuel Morse, hvarjämte han studerade vid nationalakademien. 1849-60 vistades han i Florens och Rom. Han målade dels porträtt, dels historietaflor: Heliga familjen (galleriet i Boston), Henrik IV:s barndom, Amiral Farraguts forcering af minlinjerna vid Mo-bile m. fl., bilder af mycket växlande innehåll. Han karakteriseras som storartad i uppfattningen, skarpt realistisk i utförandet och utan rädsla för det fula. (G-g N.) Pageant [pärdjont], eng., förr dramatisk föreställning, numera vanligen praktföreställning, lysande skådespel, högtidlig och praktfull procession, festtåg, parad. E. B-n. Pagel, Julius Leopold, tysk läkare, f. 1851 i Pollnow, sedan 1902 e. o. professor vid Berlins universitet, har varit mycket verksam som medicinsk historiker. Hans största arbeten äro Geschichte der medizin (2 bd, 1898) och Biogra-phisches lexikon hervorragender ärzte des 19. jahr-hunderts (1901). Pagellus centrodo'ntus, zool. Se F l ä c k p a-gel len. Pagenstecher [pa'g-], Alexander, tysk ögonläkare i Wiesbaden, f. 1828, d. 1879, gjorde sig mest bekant genom den eiter honom benämnda gula ögonsalfvan (se Kvicksilfveroxidsalfva). Pagenstechers salfva, farm. med. Se Kvicksilfveroxidsalfva. Paget [pärdjit], gammal engelsk släkt, af hvars medlemmar många intagit framskjutna platser inom hofvet, diplomatien, armén och flottan. William P., l:e baron P., f. 1505 eller 1506, d. 1563, var rådgifvare åt Henrik VIII under dennes sista år, tillhörde de inflytelserikaste stormännen under Edvard VI:s omyndighet, hyllade vid dennes död 1553 först Jane Greys tronanspråk, men öfvergaf dem i tid och blef s. å. medlem af drottning Marias råd; vid Elisabets tronbestigning 1558 drog han sig tillbaka till privatlifvet. - Henry P., f. omkr. 1665, d. 1743, var en af de 12 tories, som 1712 upphöjdes till lorder för att skaffa torymini-stären majoritet i öfverhuset; han fick 1714 titeln earl af Uxbridge. Denna värdighet utslocknade 1769 med hans sonson, men återupplifvades 1784 för dennes frände Henry Bayly, f. 1744, d. 1812, som antagit namnet P. Dennes son, sir Arthur P., f. 1771, d. 1840, var en af Napo-leonstidens mest kända engelska diplomater, verkade som envoyé i Wien (1801-06) energiskt för tillkomsten af tredje koalitionen mot Napoleon samt sökte som envoyé i Konstantinopel (1807- 09) förgäfves afhålla sultanen från att ingå allians med Frankrike. Hans äldre broder, Henry William P., sedan 1812 earl af Uxbridge och 1815 upphöjd till markis af A n g l e se y, f. 1768, d. 1854, stred på 1790-talet (då kallad lord P.) mot fransmännen i Nederländerna, deltog sedermera i Pyreneiska fälttåget och 1809 som divisionsgeneral i den misslyckade expeditionen till Walcheren samt anförde Wellingtons kavalleri i slaget vid Waterloo (17-18 juni 1815). Han blef därvid sårad och måste låta amputera ena benet. Han var sedermera som generalfälttygmästare medlem af Cannings kabinett (1827) och af Russells (1846-52) samt var två gånger (jan.-dec. 1828 och dec. 1830-sept. 1833) vicekonung på Irland, där han sökte föra en moderat politik, men till sist kom i häftig konflikt med 0'Connell; 1846 blef han fältmarskalk. Hans son, lord George Augustus P., f. 1818, d. 1880 som general, anförde tredje linjen vid lätta brigadens ryktbara anfall vid Balaklava (1854); han utgaf 1881 sina dagböcker från Krimkriget, Crimean journals. V. S-g. Paget [pä'djit], sir James, engelsk kirurg, f. 1814, d. 1899, "consulting surgeon" vid S:t Bar-tholomews hospital i London, sysslade framför allt med patologisk histologi, utgaf bl. a. Lectures .ön surgical pathology (3:e uppl. 1870) och Lectures ön tumours (1851). Se S. Paget, "Memoirs and letters of J. P." (1901). Paget [päMjit], Yiolet, engelsk författarinna under märket VernonLee, f. 1856 i Normandie, bosatt i Italien sedan lång tid tillbaka, har författat ett stort antal kultur- och konsthistoriska arbeten: Studies of the eighteenth century in Italy (1880; 2:a uppl. 1886), Belcaro (1881), Euphorion (1884; 4:e uppl. 1899), Baldwin (1886), Juvenilia (1887), Althea (1893), Renaissance fancies and studies (1895), Limbo (1897), Hortus vita (1903), Spirit of Rome (1905) m. fi., några romaner m. m. Pagg. Se påg. Paghesh. Se Bitlis 2. Pägi. Se P a g u s. Pägina, lat., sida i en bok eller skrift; äldre dets. som diplom (se d. o.). - Paginéra, med siffror beteckna sidorna i en handskrift eller bok. Jfr Folio. Pagliaccio [palj-a'ttjå], it. Se P a j a z z o. Pagliano [palj-änå], Eleuterio, italiensk målare, f. 1826, d. 1903, studerade i Milano, deltog i krigen 1848 och 1859, målade bataljstycken, genre- och historietaflor: Striden vid Magentas kyrkogård, Flicka, som stickar, Bakhållet} Napoleon I tillkännager för Josephine sin äktenskaps-