1237 Pago-Pagus 1238 skillnadsplan, Damer hos en fornsakssamlare, San-tuzza vid Turiddos lik, och dekorativa kompositioner (Afrika i galleriet i Milano). G-g N. Pago [pāgå], en större oregelbunden ö i Quarneroviken af Adriatiska hafvet, skild från kroatiska fastlandet genom Canale della Morlacca l. della Montagna. Den tillhör distriktet Zara i Dalmatien och har en areal af 289 kvkm. med 7,039 serbokroatiska inv. (1900). Hufvudnäringen är fiske jämte saltberedning, brunkolsbrytning, fårafvel och vinodling. Dess hufvudort, Pago (3,966 inv. 1900), är en liflig sjöstad. (J. F. N.) Pagod (af sanskr. bhagavati, helig dyrkans hus), en sedan äldre tid i de europeiska språken öflig

Fig. 1. Perumal-pagoden i Madura, Indien.

Fig. 2. Pagod i Bangkok, Siam.

Fig. 3. Kinesisk pagod.

Fig. 4. Dagop i klipptemplet i Ajanta, Indien.

benämning på vissa fristående, mer eller mindre tornliknande eller i af satser sig höjande, ursprungligen buddistiska kultbyggnader, som inrymma en eller flera buddastatyer eller en dagop (se nedan). I pagodbyggnadernas yttre utvecklas vanligen en utomordentlig formrikedom och prakt; såväl hufvudformer som detaljer antaga olika karaktär alltefter de material, som kommit till användning, och efter de olika folkens kynne. Pagoder återfinnas nämligen öfverallt, där buddismen varit eller är härskande -- Indien (fig. 1), Burma, Siam (fig. 2), Kina (fig. 3), Japan --, och namnet har öfverflyttats äfven på senare kultbyggnader i dessa länder af likartad karaktär. Pagoden torde icke fullt motsvara begreppet tempel. Från den äldsta buddistiska tiden i Indien (200-talet f. Kr. till 400-talet e. Kr.) finnas numera i behåll endast några, visserligen betydande, ur klippan huggna tempel, som genom sina träimiterande konstruktioner och former låta förmoda, att templen på den tiden eljest utfördes af trä. De liknade i anläggning närmast en treskeppig basilika och skilde sig sålunda bestämdt från pagodformen, som snarare synes vara en utveckling af dagopen (af dhatu, relik, och gobba, skrin), en minnesvård gömmande en relik af Budda. Dagopen har någon gång (Jarang i Indien) formen af en urna på ett fyrkantigt postament, men vanligtvis är den en relativt liten, låg, cylindrisk och kupolformadt afslutad byggnad; öfver särskildt heliga dagoper restes tempel eller pagoder. I klipptemplens allra heligaste (kor) står en dagop, som t. ex. i det på 400-talet e. Kr. utförda klipptemplet i Ajanta (fig. 4). Dagopliknande minnesvårdar öfver andra framstående män och helige kallas toper (sing. tope, eg. sthoopa). I. G. C. Pagod. 1. Ett indiskt guldmynt, som motsvarar ungefär 6 kr. Åtskilliga äldre mynt i Indien ha burit samma namn; man skilde, efter prägeln, mellan stjärn- och månpagoder. -- 2. En indisk guld-, silfver- och juvelvikt = 3,4 gr. Pagopago [pāgåu'pāgåu'], hamn. Se Tutuila. Pagophila, zool. Se Måssläktet, sp. 225. Paguridæ, zool. Se Eremitkräftor. Pagurus, zool. Se Eremitkräftor. Pagus (plur. pagi), latinskt ord med något skiftande betydelse. Det synes urspr. ha användts om de delar af staden Rom, som lågo utanför den egentliga staden, som utgjordes af montes och hvars invånare firade sitt septimontium, då pagani åter hade paganalia (se d. o.). Det betecknade sedan mest landskommuner, ofta hörande till ett municipium (byar, bymenigheter), med en gemensam medelpunkt (forum eller conciliabulum) samt gemensamma föreståndare (magistri), församlingar (eller stämmor) och helgedomar. Äfven synes ordet ha brukats om större afdelningar af ett land, t. ex. de fyra distrikten i Helvetien ("kantoner" eller landskap). Af pagus komma med delvis