Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pahr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1249
Painesville-Paisiello
1250
hans musik till Sofokles’ "Oidipus tyrannos",
då dramat 1881 uppfördes på originalspråket af
Har-vardstudenter. Han tonsatte jämväl slutscenerna
i Aristofanes’ "Fåglarna" och skref Columbus march
and hymn till världsutställningen i Chicago 1893
samt Hymn of the West till S:t Louis-utställningen
1904. Till hans bästa arbeten räknas kantaten
Song of promise (1888), den naturskildrande
symfonien Spring (den mest lyckade amerikanska
symfoni), som spelats äfven flerstädes i Tyskland,
samt de symfoniska dikterna The tempest (efter
Shaksperes drama) och Island fantasy, som återgifva
hafsstämningar. Han har jämväl komponerat en opera
Azara (till librett efter "Aucassin et Ni-colete",
se d. o.), Album of pianoforte pieces (i Schumanns
stil) m. fl. pianosaker, vidare orgelstycken och
åtskillig kammarmusik m. m. P. var den förste, som i
Amerika åstadkom dugande tonverk i de större formerna.
E. F-t.
Painesville [péYnsvil], stad i nordamerikanska staten
Ohio, vid Grand river, 5 km. från Eriesjön och 50
km. n. ö. om Cleveland. 5,501 inv. (1910). Lake Erie
college (för kvinnor, osekteriskt, öppnadt 1859).
Pain-expeller [péVn-ikspele],
eng. (smärtför-drifvare), farm., ett arcanum
1. hemligt medel, användt till ingnidning mot
reumatiska och andra smärtor; beredes af: spansk
peppar, 20 dlr, som digereras med 60 dlr sprit;
härtill fogas 21/4 dlr tvål, lösta i 10 dlr
dest. vatten, hvartill komma ytterligare 30 dlr
ammoniak, 3 dlr kamfer och l del af rosmarin-,
lavendel-, timjan- och kryddnej-likolja samt 0,is
dlr kanelolja. C. G. S.
Painlevé [pälave], Paul, fransk matematiker, f. 1863
i Paris, filos, doktor 1887, professor i rationell
mekanik vid universitetet i Paris. P. har väsentligen
egnat sig åt differentialekvationernas teori. På
grund af sina framstående arbeten inom detta område
inbjöds P. af konung Oskar II att vid Stockholms
högskola hålla föreläsningar höstterminen 1895. Dessa
föreläsningar (L e f öns sur la théorie analytique des
équations différentielles, pro-fessées å Stockholm,
1897) redogjorde för de senaste framstegen inom den
analytiska teorien för differentialekvationer samt
åhördes af ett stort antal matematiker och ha utan
tvifvel varit af stor betydelse för matematikens
studium i Sverige. Kort efter sin vistelse i Sverige
offentliggjorde P. ett af de märkligaste resultat, som
sedan upptäckten af de elliptiska funktionerna blifvit
funnet inom teorien för differentialekvationerna,
i det att P. lyckades ange klasser af icke lineära
differentialekvationer, som definiera väsentligt
nya entydiga transcendenter. Den enklaste af dessa
differentialekvationer är ekvationen
dx»
= 6y2 + x
Äfven inom den rationella mekaniken har P. varit
verksam och bl. a. i sina Lecons sur le frottement
(1895) påvisat otillräckligheten af den traditionella
behandlingen af friktionen. På senare tider har
P. tagit liflig del i det politiska lifvet och
är medlem af deputeradekammaren, där han slutit
sig till de "republikanska socialisternas" grupp.
I- F.
Paion. Se P e ön.
Paiornios, grekisk bildhuggare från Mende i Trä-Tryckt
den l/5 14
cien, verksam omkr. midten och i senare hälften af
400-talet f. Kr., arbetade samtidigt med och under
Fidias i Olympia, men synes ha intagit en mera
själfständig ställning än mästarens egentliga
lärjungar. Enligt Pausanias utförde han för
Zeus-templet i Olympia den östra gafvelgruppen
(förberedelsen till täflingsstriden i kappkörning
mellan Pelops och Oinomaos om besittningen af Elis),
som af tyska arkeologer i midten af 1870-talet
blifvit återfunnen och kunnat nästan fullständigt
sammansättas. Den är dock vida ålderdomligare
och strängare till sin hållning än P:s enda
bevisliga verk, Nike, en kolossalfigur i marmor
af segergudinnan, rest i Olympia af messenierna
omkr. 424 f. Kr. Denna i stympadt skick återfunna
sväf-vande och smidiga vingade kvinnogestalt (se
restaurerad bild däraf å p l’. III till art. B i
l d h u g-garkonst; jfr ock art. Olympia) visar
en djärfhet i framställningen och en frihet i
formbehandlingen, som tyder på en ny uppfattning och
ställer P. som en mästare, som bildar öf-vergång
från Fidias’ tid till den yngre attiska skolans.
C. E. N.*
Paipa [påYpa], stad i sydamerikanska republiken
Colombia, dep. Boyacå. Omkr. 12,000 inv. I närheten
Pantano de Vårgas, där Bolivar slog spanjorerna 25
juli 1819. J- F. N.
Pair [pär], fr. Se Pär.
Paisiello [Vila] 1. P a e s i e 11 o, Giovanni,
italiensk operakompositör, f. 1741 i Tarent,
d. 1816 i Neapel, studerade musik för Durante och vid
Conservatorio Sant’ Onofrio i Neapel, där han efteråt
anställdes som lärare. Genom ett för konservatoriets
skoltea-ter författadt komiskt intermezzo (1763)
uppdagades hans begåfning för opera buffa; ditintills
hade han skrifvit ett antal mässor, psalmer, oratorier
m. m. Bland hans första operor må nämnas II mar-chese
di Tulipano, som vann europeiskt rykte. Sedan L’idolo
Cinese befäst hans anseende i Neapel, räknades P. till
sitt lands främsta tonsättare vid sidan af Piccini
och Cimarosa; dock lär han, för att besegra dessa sina
rivaler, icke försmått använda äfven intriger. 1776-84
vistades han på kallelse af kejsarinnan Katarina
II i Petersburg som teaterkapellmästare och
skref där utom annat II barbiere di Seviglia,
till samma librett, som sedermera användes af
Eos-sini. Efter sin återkomst till Neapel utnämnd
till hof kapellmästare, förstod P. att äfven
efter revolutionen 1799 bibehålla sin ställning,
då med titel af direktör för nationalmusiken. 1802
flyttade han på Napoleons begäran till Paris, men
återvände redan följande år till sin förra plats,
som han förlorade vid restaurationen 1815, likväl
med åtnjutande af pension. Bland P:s omkr. 100
operor må ytterligare nämnas: Nina, II re Teodor o,
La serva padrona, La molinara, I zingari in f era,
Proser-pina och 1’Infante di Zamora. I Stockholm äro
20 b. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
