amerikanske generalen Andrew Jackson (se Jackson, sp. 1132) och stupade själf i striden. - 2. Sir Richard P., den föregåendes kusin, engelsk diplomat, f. 1797, d. 1868, var 1835 -43 engelskt sändebud i Mexico, förde därefter som sändebud i Washington (1843-47) de viktiga förhandlingarna med Förenta staterna i Oregonfrågan samt var 1851-55 envoyé i Lissabon. .- 3. Sir Francis John P., f. 1832 i London, d. 26 jan. 1905 i Alameda i Kalifornien, inträdde 1852 på diplomatbanan, blef 1864 legationssekreterare i Buenos Aires och 1865 i Rio de Janeiro samt utförde 1865 framgångsrikt en mission till Paraguay tor att skydda engelska medborgare under kriget mellan Paraguay, Argentina och Brasilien. P. var en kort tid 1868 legationssekreterare i Stockholm, därefter i Bruxelles, Washington och (1874-78) Köpenhamn, var 1878-85 ministerresident i Chile, 1885-96 envoyé i Buenos Aires och 1896-1902 envoyé i Stockholm samt erhöll 1898 knightvärdighet. Som diplomat utmärktes han genom flegmatiskt lugn. l-3. V. S-g. Pakerort, udde på nordvästra kusten af Estland, strax n. om Baltischport. Fyrtorn. Paket (fr. paquet, af samma rot som svenska verbet packa). 1. Mindre, i omslag inpackadt och för transport afsedt kolli af en eller flera varor eller andra föremål; i särskildt därför afsedt omslag inlagd mindre, bestämd kvantitet af vissa handelsvaror (t. ex. ljus). - 2. Dets. som paketbåt (se d. o.). Paketbåt, Paketskepp (eng. packet-boat, packet-ship, fr. paquebot) 1. endast Paket, ursprungligen ett af regeringen förhyrdt, snabbseglande och lätt bestyckadt fartyg, afsedt att föra post, paket och passagerare. Sedermera har benämningen mera allmänt gifvits åt privata större ångare, som med passagerare och gods göra reguljära resor mellan vissa hamnar. Numera förstår man dock med en paketbåt, ofta äfven kallad paketångare, en för jämförelsevis längre, reguljära resor afsedd större, snabbgående post- och passagerarångare. R- N.* Paketera (fr. paqueter), slå in i paket, inpacka. Paketgods, järnv. Se Järnvägstaxa. Paketladdning, krigsv. Se Handeldvapen, sp. 1314. Paketångare, sjöv. Se Paketbåt. Pakfong l. Packfong, det kinesiska namnet på den legering af nickel, koppar och zink, som i Europa fått benämningarna argentan och nysilfver (se d. o.) och först blef införd dit från Kina. C. A. D.* Pakhoi l. Peihai, en 1876 för utlänningar öppnad hamnstad i Kina, prov. Kwang-tung, på norra kusten af Tonkin-viken. Omkr. 20,000 inv. Hamnen är en öppen, grund redd. I det inre landet odlas största delen af den till Europa exporterade s. k. stjärnanis; dessutom utföras cassia lignea, torkad fisk, indigo, hudar, anis- och jordnötolja, socker m. m. Bland importartiklar märkas bomulls- och sidenvaror, ris, opium, petroleum, tändstickor m. m. - 1911 steg införseln till ett värde af öfver 3,3 mill. kr. och utförseln till 2,2 mill. kr. J. F. N. Paki. Se Mandschu, sp. 743. Pakkala, Teuvo, finsk författare, f. 9 apr. 1862 i Uleåborg, hette först Frosterus, vardt student från Uleåborgs (då) svenska lyceum 1882. - P. gäller som en af den finska realismens mest karakteristiska företrädare. Hans tidigare böcker Lapsuuteni muistoja (Minnen från min barndom, 1885), Oulua soutamassa (1886; "Tjärkarlar", 1895) och Uleåborgsskildringen Vaaralla (1891) utmärkte sig genom sitt bredt målande framställningssätt och sin ytterst detaljerade miljöbeskrifning. I romanen Elsa (1894; sv. öfv. 1895) uppenbarade sig med rätt mycken styrka ett psykologiskt intresse, och detta lät efter hand den yttre världen träda tillbaka för den inre. Denna linje tillhöra de barnpsykologiska studierna i novellsamlingen Lapsia (Barn, 1895) och romanen Pieni elämäntarina (En liten lefnadssaga, 1903). - Som dramatisk författare har P. framträdt med lustspelen Tukki-joella (Stockflottare, 1899) och Kauppaneuvoksen härkä (Kommerserådets oxe, 1901). O. H-en. Paks [pakʃ], stationssamhälle i ung. komitatet Tolna, med stärkelse- och limfabriker m. fl. industriella inrättningar. 12,034 inv. (1900). Paktekuoika [-koåika], öfre och Nedre, ett par smärre fall om 3,s och 2,e m. i Stora Lule älf, mellan Harsprånget och Liggafallen. Trots sin obetydliga höjd utveckla de tack vare den stora vattenmängden (öfver 60 kbm. i sek.) en medelvattenkraft af 2,400 och 1,660 hkr. Paktolos (lat. Pactolus), forntida namn på en flod i Lydien, som rann upp på Tmolos, flöt förbi Sardes och förenade sig med Hermos. Den uppges ha varit guldförande och utgjort källan till Kresus' rikedom. Paktum (lat. pactum, af paci'sci, aftala), jur., öfverenskommelse, aftal, uttrycket af två eller flera personers sammanstämmande vilja rörande ordnandet af ett rättsförhållande dem emellan. I positiv rätt finner man på olika tider olika grundsatser rörande aftals giltighet. Så uppställer den äldre romerska rätten den grundsatsen, att ett blott aftal (pactum nudum) icke kan göras lagligen gällande. (De aftal, åt hvilka den äldre rätten tillerkände lagligen bindande kraft, betecknades med uttrycket contractus.) I den senare rätten fingo emellertid äfven åtskilliga pacta lagligt erkännande. Jämväl i äldre germansk rätt synes den grundsatsen ha gällt, att, för att ett aftal skulle vara lagligen bindande, något ytterligare skulle komma till samtycket, att således en särskild form - om detta uttryck fattas i vidsträckt mening - var erforderlig, öfver hufvud torde kunna sägas, att rättsutvecklingen går i den riktningen, att formens betydelse minskas och den hufvudsakliga vikten fästes vid den uttalade viljan. Emellertid fordrar äfven den moderna rätten för åtskilliga aftals giltighet iakttagandet af särskild form. - I vårt allmänna språkbruk förekommer ordet "paktum" vanligen i en alldeles speciell betydelse, såsom ett förkortadt uttryck för pactum antenuptiale, det "förord", som enligt 8 kap. Giftermålsbalken kan göras "mellan dem, som vilja hjonalag bygga". Se Äktenskapsförord. I. L.* Palachwe. Se Betsjuanaland. Palacio [-lathiå], Manuel del, spansk skald, f. 1832 i Lerida, d. 1906 i Madrid, blef för sina radikala tidningsartiklar deporterad till