1257 Palacio-Palacky 1258 Puerto Rico, men återkom efter revolutionen 1868, utnämndes till minister i Montevideo och blef slutligen bankinspektör. I spanska akademien tog P. 1892 inträde med ett tal öfver "La poesia". P. var en stor verskonstnär, i besittning af mycken esprit, hänförelse och en underbar improvisations-förmåga, som med stormande förtjusning mottogs inom madridsocieteten. Han skref sonetter, legender, satirer, elegier, epigram och var verksam både som tidningsman och öfversättare. Bland P.-s arbeten må nämnas legenderna Adriana och Juan Bravo el comunero, Fruta verde, vers och prosa (1881), Melodias intimas, sonetter, Veladas de otono (1884) och El nino de nieve (1889), en arabisk berättelse. Ad. H-n. Palacio [-la^hiå], Kaimundo Andueza, president 1890-92 i Venezuela (se d. o.; historia). Palacios [-la^hiås], Andres Bernåldez, spansk krönikeskrifvare, 1488-1513 kyrkoherde i Palacios, författade Crönica 1. Historia de los reyes catölicos (publicerad i Rivadeneiras "Biblio-teca de autores espanoles", bd 70), som omfattar tiden 1454-1513 och utförligt behandlar kriget mot Granada samt Columbus, P:s vän och gäst. Ad. H-n. Palacio Valdes [-la'thiå], Ar m an do, spansk författare, f. 1853 i Entralgo (Asturien), studerade juridik och nationalekonomi vid universitetet i Oviedo, men drogs snart till litterära studier och publicerade artiklar i filosofiska och religiösa ämnen, som föranledde hans anställning som redaktör af "Revista europea", ett framstående litterärt och vetenskapligt organ den tiden. P. började som kritiker och fortsatte därmed till 1881, hvarefter han uteslutande egnat sig åt prosadiktning, där han jämte Pérez Galdös och Emilia Pardo Bazån bildar ett triumvirat, som gjort den största insatsen i den spanska romanens glänsande renässans under 1800-talet. Från P:s kritiska verksamhet är att anteckna Los oradores del Ateneo, Los novelis-tas espanoles och Nuevo viaje al Parnaso (samlade i ny uppl. 1908 under titeln Semblanzas literarias). Dessa artiklar omfatta uppsatser om spanska författare och talare, hvilkas silhuetter äro skarpt tecknade, utan öfvermodigt mästrande, utan stränga domslut, men med stänk af ironi. Med La litera-tura en 1881 (i samarbete med Leopoldo Ålas, pseud. Clarin) afslutade P. sin kritiska verksamhet. För spanska förhållanden är P:s produktion icke stor, den inskränker sig utom ofvahnämnda kritiska arbeten till 17 band, romaner och noveller, som i kronologisk ordning äro El senorito Octavio (1881), debutarbete, historien om en ung skalds platoniska kärlek, med många drag af fin psykologisk analys, Marta y Maria (1883; "Marta och Maria", 1895), grundad på verkliga händelser, där uppjagad religiös exaltation står i skarp kontrast mot sund utveckling och där författaren ska- pat ett fint och känsligt konstverk af hög rang, El idilio de un enfermo (1884), en kärlekshistoria med poesimättade målningar af naturen och några episoder ur författarens eget lif, Aguas fuertes (s. å.), en samling miniatyrer (af hvilka "Puritanerna" finns öfv. i "Spanska noveller", 1896), mönster af novellistisk berättarkonst, José (1885; sv. öfv. 1900), en präktig skildring af asturiskt fiskarlif, Riverita (1886) och dess fortsättning Maximina (1887), skildring af det sociala lifvet i Madrid, där kärlek och alla finare instinkter offras för högmod och konvenans (författaren har där ånyo skildrat ett stycke af sitt eget lif), El cuarto poder, hvarmed menas tidningspressen, La hermana San Sulpicio (1889; "Syster San Sulpicio", 1899), en roman i själf biografisk form från Andalusien, ett lyriskt konstverk och ett mästerstycke af karakteristik, som vann allmänt bifall i motsats mot La espuma (1890), en satir öfver konventionell, moraliskt rutten plutokrati, La jé (1892), en religiösfilosofisk konflikt, som icke blifvit lyckligt löst, El maestrante (1893), ett naturalistiskt drama i en enkel och lättflytande stil, en pinsam skildring af en grym moder, El origen del pensamiento (1894), präglad af intensiv humor, Los majos de Cddiz (1896), La alegria del capitån Ribot (1899; "Don Julian Ribot", 1912), La aldea perdida (1903), landtlifvets idyll, Tristdn 6 el pesimismo (1906), ett anfall på pessimismen och på samma gång en djupgående analys af kvinnohjärtat, samt Papeles del doctor Angelico (1911), en samling sociala, vetenskapliga, religiösa etc. berättelser och anekdoter, som han själf skattar högst af sina arbeten. - P. är realist, men en drömmare, som aldrig böjt knä för den ytterliga naturalismens svarta idol. Hans oförbehållsamt uttalade åsikter såväl som hans kyliga och reserverade hållning i det litterära umgänget samt hans tydligt visade antipati mot den litterära bohemen ha ställt honom utom allt kotteri väsen. Fin och nobel till sin karaktär, har han lefvat för sin konst och sin familj. Under det att den spanska kritiken, som öfvervägande är kotterikritik, varit något ensidig mot P., har han till ersättning fått det största erkännande, som kommit någon nu lefvande spansk författare till del i utlandet. Se A. Hillman, "Spansk nutids-litteratur" (i "Svensk tidskrift", 1895). Ad. H-n. Palacky [pa'latsky], Frantisek, "den bömiska historieskrif-ningens fader", f. 1798 i den märiska byn Hod-slavice (Hotzendorf), där hans födelsehus inköptes af bömiska staten 1881, d. 1876 i Prag, fick sin bildning i evangeliska seminariet i Pressburg, var redan som lyceist litterärt verksam, studerade filosofi, nyare språk och litteratur samt väckte uppmärksamhet ge- F- p^ac'k:f- Efter en brons- nom en tjechisk öfver- sättning af några sånger af Ossian (1817). Han bo- satte sig 1823 i Prag. Hans första historiska arbete,