1261 Palaeornis-Pålarnas 1262 laeoblattina), har beskrifvits af Thorell och Lindström, "Ön a silurian scorpion from Gotland" (Vet. akad:s handling., bd 21, n:o 9, 1885). En individ, tillhörande samma släkte, anträffades ungefär samtidigt i öfversiluriska lager vid Lesmahago i Skottland. B. L-n.* Palaeornis, zool. Se Papegojor. Palaeostachya, paleobot. Se C a la m i te s. Palaeotherium, paleont., fossilt däggdjurssläkte, typ för familjen Palceotheridce, tillhörande ordningen Perissodactyla (hofdjuren). P. har 3 tår på såväl fram- som bakfötterna och fullständigt tandsätt, med något framskjutande hörntänder i synnerhet i öfverkäken. Bakre delen af hufvudet äfvensom kindtänderna erinra om Rhinoceros, men annars liknar P. mer tapiren, särskildt med afseende på framtänderna och hufvudets främre del, hvarför P. sannolikt ock varit försedt med en kort snabel. P. tillhör hufvudsakligen den äldre delen af tertiär-systemet. Den största arten, P. magnum, har uppnått storleken af en häst. B. L-n.* Palaeo^ragus, zool. Se Gir af f d jur. Palaeo^yris, paleobot. Se Spirangium. Paläestra. Se Gymnasium 1. Palafox y Melzi [-få'ch i me'lthi], don José d e, hertig af Zaragoza, spansk krigare, f. 1780, d. 1847, kämpade som generalkapten i Ara-gonien mot de i Spanien 1808 inträngande fransmännen. Han försvarade därvid på ett glänsande sätt Zaragoza under två minnesvärda belägringar, till dess han (febr. 1809) måste nedlägga befälet för sjukdom, hvarpå staden föll och P. hölls internerad i Frankrike ända till slutet af 1813. P. var 1814 en tid ånyo generalkapten i Aragonien och bekämpade kraftigt de upproriska rörelserna därstädes. Han anslöt sig efter Ferdinands död (1833) till den unga drottning Isabellas anhängare, men tog icke någon framstående del i de följande händelserna. 1836 upphöjdes han till hertig af Zaragoza. Om P:s bedrifter vid försvaret af Zaragoza se Oman, "A history of the peninsular war", I (1902). Palagomt, petrogr., en löst sammanfogad, gulbrun till svart bergart, utgörande en s. k. asktuff (se Tuff) af basaltsammansättning och bildad i samband med basaltiska magmors eruptioner. Pala-gonit förekommer inom en mängd yngre vulkanområden, t. ex. på Island, Sicilien, Galåpagosöarna, Java, vid Madagaskar m. fl. ställen. I Sverige förekommer en palagonitartad bergart vid Djupadal vid Könneån i Skåne. Namnet härledes från Palagonia på Sicilien. A. G-n. Pala'imon. Se Inö och M e l i k e r t e s. Palaiokastro 1. Palaio-Navarino. Se Navarino. Palaiolög (af grek. palafios, gammal, och lo'gös, lära), en, som hyllar den gamla läran (inom teologien), i motsats till n e o l o g. Palaiolögerna (Palseologerna, Paleolo-gerna), den sista dynastien i östromerska riket (1259-1453). Jfr An dr ön i k os, östromerska kejsare, Johannes, sp. 27, Konstantin, sp. 834, Manuel, sp. 838, Mikael, sp. 462 f., samt östromerska riket. - Genom testamente af markgrefven Johan af Monferrato, som dog barnlös 1305, tillföll markgr ef skåpet Monferrato Konstantin XLs syster Jolanta (som östromersk kejsarinna: Irene), Andronikos ILs gemål, och med hennes andre son, Teodor Komnenos Palaiologos, kom en gren af palaiologernas ätt till herraväldet där. Denna gren dog ut på manssidan 1533. En annan gren af ätten härskade på Morea 1380-1460 och flydde vid dess eröfring af turkarna till Italien. En A n-dreas Palaiologos afträdde (1414) sina anspråk på Östromerska riket till franske konungen Karl VIII och efter dennes död till Ferdinand och Isabella. 1874 dog i Turin furst Giovanni Antonio Laskaris Paleologo, enligt uppgift den siste ättlingen af palaiologernas stam. Bröder till den siste palaiologiske kejsaren voro Demetrios, furste af Morea till 1460, och Thomas, furste af Achaia, d. 1465 i Kom. Den sistnämndes dotter var gift med Ivan III af Ryssland. J- C. Palaio'logos, grek., som följer den gamla läran, tillnamn för flera kejsare i Konstantinopel. Jfr Palaiolögerna. Palaio'poli. Se Gy thion. Palajo'polis. Se Neapel, sp. 652. Palais [påla], fr., palats (se d. o.). Palais, le [la påla], befäst stad i franska dep. Morbihan, hufvudort på Belle-ile, 3,444 inv. (1901). Palais-Royal [påla roaja'1], ryktbart palats i Paris ej långt från Louvre, byggdes ursprungligen af Richelieu 1629-34 och kallades Palais-Cardi-nal. Sedermera beboddes det af Ludvig XIILs Palais-Royals hufvudfasad. änkedrottning, Anna af Österrike, och hennes söner samt kallades efter den tiden Palais-Koyal. Ludvig XIV skänkte det åt sin broder Filip af Orleans. Hans ättling Ludvig Filip (Égalité) lät nästan fullständigt ombygga slottet, och det blef då (1782- 85) den förening af palats, trädgård, basar, fabriksbyggnad och förlustelselokal, som det ännu är. 1801-07 var det säte för tribunalet, börsen och handelskammaren. Efter bourbonernas återkomst (1815) beboddes det af hertig Ludvig Filip af Orleans till hans tronbestigning 1830. 1852 indrogs palatset som statsdomän och beboddes därefter af Jéröme Bonaparte och hans son. 1871 satte kom-munarderna eld på palatset, och hela södra flygeln, med undantag af sydvästra hörnet, där Thé-åtre francais ligger, blef lågornas rof. Denna del af den (1872-76) restaurerade byggnaden är nu lokal för "Conseil d'état". I nordvästra hörnet ligger Théåtre du Palais-Royal. Paläi'stra, grek. Se Gymnasium 1. Palama'8, Gregorios, ärkebiskop af Tessa-lonika 1349-omkr. 1360, visade tidigt böjelse för mystik och blef munk. Sin historiska betydelse vann han som den förnämste försvararen för Athos-