1263 Pålarnas-Palander af Vega 1264 munkarnas hesykasm (se d. o.); han gaf denna grekiska mystik dess dogmatiska underbyggnad, i omkr. 60 skrifter, de flesta ännu otryckta. Hans betydelse för bevarandet af den grekiska kyrkans egenart är mycket stor. Hj. H-t. Pålarnas, K os t i s, grekisk författare, f. 1859 i Påträs, anställd som universitetssekreterare i Aten, tillhörde på 1880-talet kämparna för en folkligare riktning inom poesien och utgaf en naturly-risk samling, Min hembygds sånger (1886), men närmade sig sedan mera franska, i synnerhet par-nassienernas, mönster, påtagligt i Min själs ögon (1892) - med titeln hämtad från en rad af Solomos -, och Jamber och anapester (1897). Sorgen öfver ett älskadt barns död tog sig gripande uttryck i Graf sån ger (1898), som erinra om den inhemska okonstlade formen. I nya diktsamlingar 1904 och 1907 har han mera dragits till Solomos. P. är en fin och skarpsinnig estetisk kritiker (Essayer, 1904 och 1908). Palamcottah [pälemkå^e], hufvudstad i distriktet Tinnevelli, Madras, Indien, vid floden Tam-braparni midtemot Tinnevelli. 39,545 inv. (1901). Det är centralstation för de kristna missionerna i södra Indien och har flera undervisningsanstalter, bl. a. Sarah Tucker college för kvinnor, grundlagdt 1895. Palamedeidae, zool. Se Värnfåglar. Palamédes (grek. naka/urjå^s}, grek. myt., son till Nauplios och Klymene, en af den troiska sagokretsens hjältar, men omtalad först i yngre (efter-homeriska) sagor, deltog i trojanska kriget och utmärkte sig genom tapperhet, vishet och rättrådighet. Då han emellertid ådragit sig Odysseus' hat, uppgjorde denne i förening med Agamemnon och Diomedes en komplott för att störta honom. I P:s tält gömdes hemligen en mängd guld tillika med ett understucket bref från konung Priamos i Tröja, och genom den vid företagen undersökning gjorda upptäckten däraf ansågs P. öfverbevisad om att ha låtit muta sig af fienden, hvarför han stenades af grekerna. P:s tragiska öde bearbetades för scenen af Sofokles och Euripides, och i synnerhet var den mot honom anställda rättegången ett omtyckt tema för retorers och sofisters öfningstal (declamationes). Man älskade att utsmycka honom såsom en af forntidens vise och tillade honom bl. a. uppfinningen af fyrtorn, af mått och vikt, af tärnings- och brädspel äfvensom af skrifkonsten eller åtminstone dess förbättring. A. M. A. Palamedesz. 1. Anthonie P., holländsk genre- och porträttmålare, f. 1601 i Delft, d. 1673 i Amsterdam, blef medlem af Delfts målargille redan 1621. Sannolikt var han elev af den i Delft 1620 bosatte Hendrik Gerritz. Pot, hvilken liksom han målade eleganta "sällskapsstycken", musicerande och frukosterande kavaljerer och damer - förträffligt komponerade grupper, elegant tecknade och med skicklig behandling af kostymer och acces-soarer. Han målar med andra ord samma motiv som exempelvis Dirk Hals och Pieter Gödde och är liksom de i koloristiskt hänseende påverkad af Frans Hals. Därjämte utförde han s. k. "Corps de garde", d. v. s. scener från vaktstugor: rökande eller tärningspelande soldater, som fördrifva tiden, eller sådana, som, alarmerade, ha brådt att draga på sig stöflarna eller justera sin uniform. Hans sirliga porträtt äro af vanligen små dimensioner. Arbeten af P. förekomma talrikt i de flesta offentliga samlingar, i synnerhet i Haag, Amsterdam och Rotterdam. I Hallwylska samlingen i Stockholm ses Förnämt sällskap, herrar och damer, som konversera och dricka, och i bankir John Håkanssons en 1632 daterad Vaktstuga, förr i Scha-gerströmska samlingen, där äfven fanns en annan, Interiör med soldater. - 2. Palamédes P., den föregåendes broder, bataljmålare, f. 1607 i London, där fadern då var bosatt, d. 1638 i Delft, mest verksam i Delft, men en tid äfven i Antwer-pen, där han, trots att han var puckelryggig och ovanligt ful, kom på förtrolig fot med den elegante världsmannen A. van Dyck. Hans ryttarfäktningar, hvilka äro nära besläktade med Esaias van de Veides och Jan Marsen de jonges, äro icke sällsynta. I svenska privatsamlingar, bl. a. i Hallwylska samlingen i Stockholm, finnas arbeten af P. 1-2. O. G-g. Palamidi. Se N a u p l i a. Palamoute, farm. Se R a k a h u. Palander af Vega, Adolf Arnold Louis, sjömilitär, ishafsfarare, f. 2 okt. 1842 i Karlskrona, tillhör en släkt, som räknat flera duktiga sjöofficerare. Han antogs 1856 till sjökadett vid krigsakademien på Karlberg, utnämndes 1864 till sekundlöjtnant vid flottan och kommenderades på den expedition, som korvetten "Gefle" 1864-65 företog till Medelhafvet, Sierra Leone och Libe ria, hvarefter han, med någon tids tjänstledighet, gjorde en koffer-diresa till norra och södra Amerika. Efter två ytterligare sjökorn-menderingar, med korvetten "Norrköping" 1866 och kanonbåten "Ingegerd" 1867, gjorde han sin första arktiska färd under F. V. v. Otter på ångfartyget "Sofia", som deltagare i Nordenskiölds expedition till Spetsbergen 1868 (se Nordenskiöld, sp. 1268). Han tjänstgjorde därefter på fregatten "Vanadis" på dess expedition till Medelhafvet 1869-70 och var därunder närvarande vid Sueskanalens invigning, befordrades 1870 till löjtnant samt förde vintrarna 1870-71 och 1871-72 postångaren "Polhem", den förstnämnda vintern i och för postförbindelsen mellan Gottland och fastlandet, under den senare med uppdrag att sörja för postförbindelsen öfver Öresund i händelse af svåra isförhål-landen. På samma "Polhem" var han 1872-73 den främste nautiske deltagaren i Nordenskiölds öfvervintringsresa till Spetsbergen (se Nordenskiöld, sp. 1268), visade under denna farliga och mödosamma expedition mångfaldiga prof på sin skicklighet som fackman och på sitt mod samt bidrog till samlandet af färdens vetenskapliga behållning, hufvudsakligen i fysikaliskt afseende. Från vinterkvarteret vid Mossel bay åtföljde han med nio man Nordenskiöld på den två månader långa utflykten norr ut (maj-juni 1873). Efter