Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palæornis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1265
Palankin-Palataler
1266
hemkomsten till Sverige erhöll P. 1874 på begäran
afsked med tur och befordringsrätt och tillbragte
de närmast följande åren dels som befälhafvare på
handelsfartyg, som gingo på England, dels i Göteborg
under anställning hos ett ångfartygsaktiebolag. 1877
inträdde han åter i flottans tjänst och erbjöd
sig att bli fartygsbefälhafvare på den beslutade
expeditionen för lösande af nordöstpassagens problem,
ett erbjudande, som med glädje antogs. Sedan han
ombesörjt inredningen och utrustningen af den
för ändamålet inköpta hval-ångaren "Vega" samt
utvalt underbefäl och manskap, afgick han 22 juni
1878 med nämnda fartyg från Karlskrona, ankom 17
juli till Tromsö och tog där expeditionens chef,
Nordenskiöld, om bord. 24 apr. 1880 ankrade han
på Stockholms ström efter lyckligen fullbordadt
värf. öfver denna ryktbara färd (se N o r d e n s
k i ö l d, sp. 1269-70, och Polarexpeditioner),
hvilken mer än något annat bidragit att göra
Nordenskiölds och P:s samt därmed Sveriges namn
frejdadt i polarresornas historia, har P. själf
lämnat en kort redogörelse, Nordostpassagen förbi
Sibiriens nordkust och genom Beringssundet, utförd
under svenska ishafsexpedi-tionen åren 1878-79 (i
"Tidskrift i sjöväsendet", 1879). Bland de särskilda
utmärkelser, som med anledning af den utförda bragden
kommo P. till del, må nämnas, att riksdagen voterade
åt honom liksom åt Nordenskiöld en nationalbelöning
af 4,000 kr. årligen, att örlogsmannasällskapet
i Karlskrona 1879 och Vet. och vitt. samhället i
Göteborg 1880 kallade honom till ledamot samt att han
kort före återkomsten till fäderneslandet befordrades
till kapten och erhöll svensk adlig värdighet (han
introducerades s. å. på riddarhuset), äfvensom
att konung Oskar II upptog den käcke navigatören
bland sina adjutanter. - 1889 kommendörkapten
af andra och 1892 af första graden, invaldes han
sistnämnda år i Krigsvet. akad. och befordrades 1896
till kommendör, 1900 till konteramiral, 1903 till
Viceamiral samt vid sitt afskeds-tagande 1910 till
amiral. 1897-99 var P. varfs-chef i Karlskrona,
1899-1901 chef för marinförvaltningen, 1901-05
statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet
samt 1905-10 stationsbefäl-hafvare vid flottans
station i Stockholm. Som kommendörkapten var han
flera gånger fartygschef, bl. a. på korvetten Saga
under expedition till Syd-Amerika och Syd-Afrika,
samt som kommendör två gånger flaggkapten. 1908
deltog han i utomordentlig beskickning till
London, Bruxelles och Haag för notificering
af konung Gustaf V:s tronbestigning, och 1910
var han representant för svenska flottan vid
konung Edvard VII:s lik-begängelse. P. blef
1896 of verad jutant hos konungen och 1900
hedersledamot af örlogsmanna-sällskapet.
(H. W-l.) Palankin, ett slags i Kina och Indien
nyttjad bärstol, som består af en aflång öppen låda
med fyra fötter, räckverk och ett på hörnstolpar
uppburet tak af bamburör. Inredningen utgöres af
madrass, kuddar och förhängen. Fram- och baktill
utskjuta stänger, som bäras på skuldran af fyra
bärare. Palankinen är af sedd för l-3 personer. Den
nyttjas t. o. m. för längre resor i eländiga trakter,
med station för ombyte af bärare. Detta färdsätt
kallas dak. En enklare palankin ses i fig.
20 å pl. IV till art. Kina; jfr ock fig. 6 å pl. II
till art. Japan.
Palanpur [pälänpö;e], landskap i brittisk-indiska
presidentskapet Bombay, s. om Rajputana, består
af 13 under en agent förenade vasallstater af
tillsammans 16,560 kvkm. med 467,271 inv. (1901), mest
hinduer. Af dessa stater är Palanpur (4,574 kvkm.,
222,627 inv.) den största; dess hufvudstad är P. vid
Bombay-Baroda-A jmere järnvägen, omgifven af vallar,
säte för den engelske agenten. 17,799 inv. (1901).
J. F. N.
Palaprat [-pra7], Jean, fransk lustspelsförfattare,
f. 1650 i Toulouse, d. 1721 i Paris som
sekreterare hos Malteserordens storprior Philippe
de Vendöme, skref i bolag med D. A. de Brueys (se
d. o.) flera lustspel, bland hvilka Le grondeur
(1691; "Tvärviggen", 1768; "Den knarrige", 1799)
och Vavocat Patelin (1706; "Advokaten Patelin",
1818) äro de bäst lyckade. Brueys’ och P:s "Oeuvres"
utgåfvos tillsammans 1735 (i 3 bd) och 1812 (2 bd). -
P. tillhörde en tid drottning Kristinas af Sverige
närmaste omgifning under hennes vistelse i Rom.
Palapye [pälä’pje]. Se Betsjuanaland.
Paläquium Blanco 1. Isonandra, bot. farm.,
trädsläkte af fam. Sapotacece, med omkr. 50 arter
i indomalajiska området. Bladen äro läderartade,
blommorna små, sittande hopade i bladvecken. Af
mjölksaften af flera arter, särskildt P. gutta,
P. oblongifolium, P. borneense och P. Treubii, beredes
guttaperka (jfr Gummifabrikation, sp. 629). Den
mesta guttaperkan erhölls förr af P. gutta, men
denna art är nu utrotad och finnes endast odlad.
ö. L-m.
Palasaträd, bot. Se B u te a.
Pålat [påla7], Barthélemy Edmond, fransk
militärförfattare, f. 1852, blef 1874 underlöjtnant
vid ett infanteriregemente, steg i graderna och
utnämndes 1908 till brigadgeneral, men förflyttades
snart därpå i disponibilitet; sin mesta tid
använde han i generalstabsbefattningar. Under
märket Pierre Lehautcourt har P. utgif-vit ett
synnerligen framstående arbete, Histoire de
la guerre 1870-71 (äfven annan titel, 15 bd,
1886-1911; flera delar i nya upplagor), hvartill
kommer Apercu et commentaires (2 bd, 1911) och Les
origines de la guerre de 1870 (1912). Under eget
namn har P. utgifvit flera krigshistoriska arbeten,
bland hvilka må nämnas La stratégie de Moltke en 1870
(1907) och Bazaine et nos désastres en 1870 (1913).
C. O. N.
Palataler (af lat. palätum, gom), fonet., kallas
sådana konsonanter, som bildas i munnen mellan gommen
och tungans öfre yta. Fattadt i denna betydelse, är
uttrycket liktydigt med dorsaler (i motsats till den
tåler 1. a p i ka ler). De språkelement, som höra till
detta vidsträckta arti-kulationsområde, kunna delas i
fyra grupper: 1) dentipalataler (dorso-gingivaler),
bildade mellan främsta delen af tungans öfre yta
("bladet") å ena sidan, öfre framtändernas baksida
och tandkött å den andra, t. ex. sv. och ry. tj;
2) alveolopala-taler (dorso-alveolarer), bildade
mellan främsta delen af tungans öfre yta ("bladet")
och tandlådorna, t. ex. det ljud, som tecknas med rtj
i förtjäna och som höres i vissa folkmål i en sådan
form som baltjen (för balken), eng. ch, polskt cz; 3)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
