1265 Palankin-Palataler 1266 hemkomsten till Sverige erhöll P. 1874 på begäran afsked med tur och befordringsrätt och tillbragte de närmast följande åren dels som befälhafvare på handelsfartyg, som gingo på England, dels i Göteborg under anställning hos ett ångfartygsaktiebolag. 1877 inträdde han åter i flottans tjänst och erbjöd sig att bli fartygsbefälhafvare på den beslutade expeditionen för lösande af nordöstpassagens problem, ett erbjudande, som med glädje antogs. Sedan han ombesörjt inredningen och utrustningen af den för ändamålet inköpta hval-ångaren "Vega" samt utvalt underbefäl och manskap, afgick han 22 juni 1878 med nämnda fartyg från Karlskrona, ankom 17 juli till Tromsö och tog där expeditionens chef, Nordenskiöld, om bord. 24 apr. 1880 ankrade han på Stockholms ström efter lyckligen fullbordadt värf. öfver denna ryktbara färd (se N o r d e n s k i ö l d, sp. 1269-70, och Polarexpeditioner), hvilken mer än något annat bidragit att göra Nordenskiölds och P:s samt därmed Sveriges namn frejdadt i polarresornas historia, har P. själf lämnat en kort redogörelse, Nordostpassagen förbi Sibiriens nordkust och genom Beringssundet, utförd under svenska ishafsexpedi-tionen åren 1878-79 (i "Tidskrift i sjöväsendet", 1879). Bland de särskilda utmärkelser, som med anledning af den utförda bragden kommo P. till del, må nämnas, att riksdagen voterade åt honom liksom åt Nordenskiöld en nationalbelöning af 4,000 kr. årligen, att örlogsmannasällskapet i Karlskrona 1879 och Vet. och vitt. samhället i Göteborg 1880 kallade honom till ledamot samt att han kort före återkomsten till fäderneslandet befordrades till kapten och erhöll svensk adlig värdighet (han introducerades s. å. på riddarhuset), äfvensom att konung Oskar II upptog den käcke navigatören bland sina adjutanter. - 1889 kommendörkapten af andra och 1892 af första graden, invaldes han sistnämnda år i Krigsvet. akad. och befordrades 1896 till kommendör, 1900 till konteramiral, 1903 till Viceamiral samt vid sitt afskeds-tagande 1910 till amiral. 1897-99 var P. varfs-chef i Karlskrona, 1899-1901 chef för marinförvaltningen, 1901-05 statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet samt 1905-10 stationsbefäl-hafvare vid flottans station i Stockholm. Som kommendörkapten var han flera gånger fartygschef, bl. a. på korvetten Saga under expedition till Syd-Amerika och Syd-Afrika, samt som kommendör två gånger flaggkapten. 1908 deltog han i utomordentlig beskickning till London, Bruxelles och Haag för notificering af konung Gustaf V:s tronbestigning, och 1910 var han representant för svenska flottan vid konung Edvard VII:s lik-begängelse. P. blef 1896 of verad jutant hos konungen och 1900 hedersledamot af örlogsmanna-sällskapet. (H. W-l.) Palankin, ett slags i Kina och Indien nyttjad bärstol, som består af en aflång öppen låda med fyra fötter, räckverk och ett på hörnstolpar uppburet tak af bamburör. Inredningen utgöres af madrass, kuddar och förhängen. Fram- och baktill utskjuta stänger, som bäras på skuldran af fyra bärare. Palankinen är af sedd för l-3 personer. Den nyttjas t. o. m. för längre resor i eländiga trakter, med station för ombyte af bärare. Detta färdsätt kallas dak. En enklare palankin ses i fig. 20 å pl. IV till art. Kina; jfr ock fig. 6 å pl. II till art. Japan. Palanpur [pälänpö;e], landskap i brittisk-indiska presidentskapet Bombay, s. om Rajputana, består af 13 under en agent förenade vasallstater af tillsammans 16,560 kvkm. med 467,271 inv. (1901), mest hinduer. Af dessa stater är Palanpur (4,574 kvkm., 222,627 inv.) den största; dess hufvudstad är P. vid Bombay-Baroda-A jmere järnvägen, omgifven af vallar, säte för den engelske agenten. 17,799 inv. (1901). J. F. N. Palaprat [-pra7], Jean, fransk lustspelsförfattare, f. 1650 i Toulouse, d. 1721 i Paris som sekreterare hos Malteserordens storprior Philippe de Vendöme, skref i bolag med D. A. de Brueys (se d. o.) flera lustspel, bland hvilka Le grondeur (1691; "Tvärviggen", 1768; "Den knarrige", 1799) och Vavocat Patelin (1706; "Advokaten Patelin", 1818) äro de bäst lyckade. Brueys' och P:s "Oeuvres" utgåfvos tillsammans 1735 (i 3 bd) och 1812 (2 bd). - P. tillhörde en tid drottning Kristinas af Sverige närmaste omgifning under hennes vistelse i Rom. Palapye [pälä'pje]. Se Betsjuanaland. Paläquium Blanco 1. Isonandra, bot. farm., trädsläkte af fam. Sapotacece, med omkr. 50 arter i indomalajiska området. Bladen äro läderartade, blommorna små, sittande hopade i bladvecken. Af mjölksaften af flera arter, särskildt P. gutta, P. oblongifolium, P. borneense och P. Treubii, beredes guttaperka (jfr Gummifabrikation, sp. 629). Den mesta guttaperkan erhölls förr af P. gutta, men denna art är nu utrotad och finnes endast odlad. ö. L-m. Palasaträd, bot. Se B u te a. Pålat [påla7], Barthélemy Edmond, fransk militärförfattare, f. 1852, blef 1874 underlöjtnant vid ett infanteriregemente, steg i graderna och utnämndes 1908 till brigadgeneral, men förflyttades snart därpå i disponibilitet; sin mesta tid använde han i generalstabsbefattningar. Under märket Pierre Lehautcourt har P. utgif-vit ett synnerligen framstående arbete, Histoire de la guerre 1870-71 (äfven annan titel, 15 bd, 1886-1911; flera delar i nya upplagor), hvartill kommer Apercu et commentaires (2 bd, 1911) och Les origines de la guerre de 1870 (1912). Under eget namn har P. utgifvit flera krigshistoriska arbeten, bland hvilka må nämnas La stratégie de Moltke en 1870 (1907) och Bazaine et nos désastres en 1870 (1913). C. O. N. Palataler (af lat. palätum, gom), fonet., kallas sådana konsonanter, som bildas i munnen mellan gommen och tungans öfre yta. Fattadt i denna betydelse, är uttrycket liktydigt med dorsaler (i motsats till den tåler 1. a p i ka ler). De språkelement, som höra till detta vidsträckta arti-kulationsområde, kunna delas i fyra grupper: 1) dentipalataler (dorso-gingivaler), bildade mellan främsta delen af tungans öfre yta ("bladet") å ena sidan, öfre framtändernas baksida och tandkött å den andra, t. ex. sv. och ry. tj; 2) alveolopala-taler (dorso-alveolarer), bildade mellan främsta delen af tungans öfre yta ("bladet") och tandlådorna, t. ex. det ljud, som tecknas med rtj i förtjäna och som höres i vissa folkmål i en sådan form som baltjen (för balken), eng. ch, polskt cz; 3)