1267 Palatia-Palau 1268 prepalataler (dorso-alveolarer), bildade mellan främre hårda delen af gommens horisontala del och underliggande parti af tungans öfre yta, t. ex. sv. j, fr. /c-ljud i qui, ty. fcfc-ljud; 4) me-diopalataler (dorso-kakuminaler), bildade ungefär vid gränsen mellan hårda och mjuka gommen med mellersta delen af tungans Öfre yta, som vanliga k, g, ng i t. ex. sv. fco, gå, lång-, 5) postpalataler (velarer), bildade mellan mjuka gommen och tungryggen, t. ex. semit, ga/, schweiz. ch, sp. j. I den historiska grammatiken och hos somliga fone-tiker betecknas blott denti- (alveolo-) och prepalataler som palataler, hvaremot de båda bakre grupperna nämnas g u t tur a ler, hvarvid "främre gut-turaler" är liktydigt med mediopalataler, "bakre gutturaler" med postpalataler. - Med p a l a t a l a vokaler förstås vokaler, som bildas framtill i munnen (Bell-Sweets "front"), således på (dentipalatal-och) prepalatalläget, t. ex. i, e, ä, #, ö. Dessa vokaler ombilda ofta närliggande, i synnerhet följande konsonanter, flytta fram medio- och postpalataler, förändra på olika sätt dentaler (apikaler) och labialer, i det att till deras vanliga artikulations-sätt kommer en höjning af tungans främre del (genom antecipation eller prolongation af vokalläget): "muljering", som senare vanligen leder till "affrikation". Dessa båda processer (muljering och affrikation) betecknas ofta som p a l a t a l i s e-ring, och man säger t. ex., att k "palataliseras" till tj (ts, s o. s. v.). Jfr K o n t a k t s l ä g e och Muljerade språkljud. Lll. Palatia, astron., en af småplaneterna. Palatia, by i Mindre Asien, på platsen för det forntida Miletos (se d. o.). Palätii cömes. Se P f a l z g r e f v e. Palatin (lat. palatinus, af pala'tium, härskarborg). 1. I bysantinska riket titel på hof- och statsämbetsmän inom finansväsendet. - 2. Under medeltiden på flera ställen benämning på de stormän, som bildade härskarens närmaste omgifning (jfr Paladiner). Den inflytelserikaste bland dem var comes palatinus (se Pfalzgrefve). - 3. I Frankrike tillades titeln comte palatin gref-varna af Champagne och Béarn, i hvilkas borgar lagskipning utöfvades. - 4. I forna polska riket titel på provinsståthållare, "landshöfding" (po. vojevod). - 5. I Ungern, så länge det bibehöll sin gamla författning, var palatin (nagy ur ispan) titel på den förnämste bland magnaterna. Bland fyra af konungen föreslagna kandidater valdes han af de församlade ständerna till att vara konungens ställföreträdare samt förmedlare mellan honom och folket. Han var äfven chef för rättsväsendet. - 6. Fruntimmerspälskrage, skinnkrage (fr. pala-tine), så benämnd efter pfalzgrefvinnan Charlotta Elisabet, andra gemål åt Ludvig XIV:s broder, hertigen af Orleans. - P a l a t i n ä t, en palatins värdighet; pfalzgrefskap; polskt provinsståthållar-skåp. Palatina. Se Bibliotek, sp. 272. Palatinätus, lat. Se L i v l a n d, sp. 839. Palatinska berget (Palatinen 1. Palatinus). Se P a l a t i u m och Kom. Pala'tium, lat., urspr, namnet på den först bebyggda af Korns bergshöjder, Palatinska berget (se Påles och Kom). Sedan Augustus där åt sig uppfört en kejserlig boning och de följande kej- sarna ända t. o. m. Septimius Severus byggt eller restaurerat där och i närheten, blef namnet fäst vid det kejserliga residenset eller "palatset", hvarefter ordet småningom började först i de romanska, sedan äfven i andra språk brukas om furstliga boningshus och praktbyggnader i allmänhet. R. Tdh.* Palatoschisis (af lat. palätum, gom, och grek. schizéin, klyfva). Se Missbildning, sp. 660. Palats (ty. palast, fr. palais, it. palazzo, af lat. pala'tium, se d. o.), en furstes slott; storartadt anlagd, praktfull byggnad. Palatsrevolution, en omstörtning, som försiggår utan någon massornas medverkan; vanligen tillställes den vid hofvet eller i den förut maktegandes närmaste omgifning. Dylika omhvälfningar pläga särskildt förekomma i orientaliska länder. Palatum, lat., gom. Se Gom. Palau [palao'], Palau- l. Peljuöarna (eng. Pelew), en till Mikronesien hörande ögrupp i Stilla hafvet, ö. om Filippinerna, mellan 7° och 8° n. br. och på 134° 30' ö. lgd. 450 kvkm. Vanligen räknas de till västra Karolinerna, ehuru deras läge är tämligen skildt från dessa öar, nämligen 330 km. från Ngoli och 450 från Jap, de båda öar i Karolinerna, som ligga P. närmast. P. består af en större och sex mindre bebodda öar samt öfver tjugu obebodda. Invånarna dela dem, efter deras läge till nordostpassaden, i två grupper: Baobeltaob (de öfre öarna) och Aoltaob (de nedre öarna). Det förra namnet (äfven Babeltajob) har också den största och nordligaste af dem (300 kvkm.); näst den äro Uruktabel, Korror och Eilmalk störst. De omgifvas af ett sammanhängande korallref, som på västra sidan på sina ställen är ända till 15 km. aflägset från land och där omsluter en djup lagun, till hvilken åtskilliga inlopp föra. De större öarna äro i allmänhet bergiga, och bergarten består i södra delen af korallkalk, i den norra af ett slags basalt, diorit och hornbländegranit. Ögruppens högsta berg, Rojoss Aremolungui på Baobeltaob, når en höjd af 600 m. De flesta småöar äro korallöar. Vegetationen är yppig: vilda arekapalmer, dracænor, pandanus- och ananasarter karakterisera växtligheten i de lägre trakterna; höjderna i norr äro kala, endast klädda af gräs och ormbunkar. Där invånarna ej gjort röjningar, består växtligheten af ett ogenomträngligt virrvarr af bambu, lianer etc., eller ock, företrädesvis på den största ön, af högstammiga skogar. Af odlade växter har taroroten den största betydelsen som födoämne; f. ö. förekomma kokospalmer, brödfruktträd, oranger, citroner, sockerrör, pisang, jams m. m. Inom djurvärlden äro fåglarna bäst representerade (med 56 arter, hvaraf 25 arter landfåglar). Nötkreatur, får, getter och svin ha införts af européerna. I öfverflöd finnas sköldpaddor; hafvet är rikt på fisk och trepang. Invånarna äro mikronesier och voro 1903 3,101 pers., men lära på 1780-talet ha varit 40--50 tusen. De äro delade i flera små stater. -- Ögruppen upptäcktes 1543 af Villalobos, som kallade den Arrecifes (reföarna). De besöktes sedermera 1710 och 1712 samt 1783, då den engelske kaptenen Henry Wilson led skeppsbrott på en af dem, men vänligt omhändertogs af infödingarna. Berättelsen härom gjorde öarna först allmänt