1271 Palearktiska regionen-Palenque 1272 omkr. 1500 på Komerska kampagnan. Högt uppburen för sin omfattande lärdom och vältalighet, meddelade han på flera olika ställen, företrädesvis i Siena, undervisning i retorik och filologi. Under 1530-talet synes hans religiösa åskådning ha undergått en genomgripande förändring, som trädde i dagen 1542, då han i samband med det stora angreppet på den italienska protestantismen anklagades för kätteri. Anklagelsen grundades mest på hans skrift Della pienezza ... di Christa (1542), som visade frändskap med de tyske reformatorernas evangeliska uppfattning (den blef sedan förväxlad med den italienska protestantismens berömdaste alster, "Del benefizio di Cristo", som ej har P. till författare; se Valdes). Det mästerliga försvarstal, som P. höll, skaffade honom den gången friheten, ehuru han måste lämna Siena. P. vardt 1546 professor i Lucca och 1555 i Milano. Här blef han för andra gången ställd inför inkvisitionen, men fri gaf s äfven nu (1560). Då hans evangeliska åskådning och kritik af inkvisitionens förfarande allt tydligare framträdde, greps han ånyo 1567, släpades till Eom, fick 3 år försmäkta i fängelse; under förhören bragtes den försvagade gamle delvis till återkallelse, hvilken han emellertid godtgjorde genom en modig martyrdöd på bålet som evangelisk kristen 1570. Hans bref visa en alltigenom ädel karaktär. Litt.: främst K. Benraths forskningar till Italiens reformationshistoria. Hj. H-t. Palearktiska regionen. Se Djurgeografi, sp. 568, jämte kartan. Palefroi [palfroa7], fr., paradhäst; paradutstyrsel för häst under medeltiden. Palembang. 1. Fordom (till 1821) konungarike i östra delen af Sumatra, nu holländskt resident-skap, omfattande Moesis flodområde, s. om Bankasundet. Areal tills, med D j a m b i, som förut tillhörde P., men 1906 jämte landskapet Koerintji af-söndrades till ett särskildt residentskap, 138,969 kvkm. 796,354 inv. (1905), hvaraf 678 européer, eljest mest malajer, hvilka dels äro muhammedaner, dels hedningar. I det inre lefva rester af urbefolkningen. Landet är mycket fruktbart; dess produkter (ris, kaffe, tobak, kanel, petroleum m. m.) föras till största delen utför Moesi till hufvudstaden. - 2. Hufvudstad i ofvannämnda residentskap, vid floden Moesi, 90 km. från mynningen, i en sumpig, för öfversvämningar utsatt trakt, till följd hvaraf husen äro byggda antingen på höga pålar eller i själfva strömmen på flottar, som höja och sänka sig med floden. 60,985 inv. (1905), hvaribland 372 européer, 7,304 kineser och 2,420 araber. Tillverkning af siden, vackra dolkar ("kris"; se d, o.), elfenbens- och träsniderier samt guldarbeten. Sjöfart och handel. - 1618 anlade holländarna ett faktori vid kusten, och 1662 börjades mot det mäktiga sultanatet P. ett eröfrings-krig, hvilket slutade först 1821 med landets fullständiga underkastelse. l o. 2. J- F- N. Palembang-bensoe, farm. Se Bensoe. Pålen, Erik Johan af, jurist, f. 15 maj 1716, under det att hans föräldrar voro stadda på flykt för ryssarna i Finland, d. 6 sept. 1788 i Stockholm, studerade i Åbo, inskrefs 1737 i Åbo hofrätt och 1738 i K. M:ts kansli, blef 1757 protokollssekreterare, fick 1762 lagmans titel och blef 1766 lagman i Norrfinne lagsaga. I nov. 1770 adlades han med namnet af P. (han hette förut P a-léen). Sin egentliga ryktbarhet har P. förvärf vät som sekreterare i bondeståndet vid riksdagarna 1755-56, 1760-62 och 1769-70, då han troget gick hattpartiets ärenden. Under den förstnämnda riksdagen ådrog han sig mycken ovilja hos en del af bondeståndet, som var gynnsamt stämd för hof-vets planer på en ökad makt, och 29 nov. 1755 anklagades både han och talmannen (Olof Håkansson) för att genom förfalskning ha åstadkommit ett ståndets beslut, som gaf hattrådet rätt i dess tvister med konungen. De öfverföllos och skulle antagligen blifvit utkastade ur ståndet, om ej en medlem däraf för en stund stillat oväsendet genom att taga upp en psalm och de andre talmännen trädt emellan. Egendomligt nog kom P. att bidraga till hattarnas fall vid riksdagen 1771-72. Som icke adelsman blef han nämligen l maj 1770 af hattrådet utesluten från förslaget till v. president i Åbo hofrätt, och detta föranledde inom de ofrälse stånden en sådan ovilja, att mössorna bland dem erhöllo plura-litet vid valen till den följande riksdagen. S. B. Palencia [-le'nthia]. 1. Provins i spanska landskapet Gamla Kastilien, omges af provinserna San-tänder, Burgos, Valladolid och Leon. 8,434 kvkm. 196,031 inv. (1910). - 2. Hufvudstad i nämnda provins, vid Pisuergas biflod Carrion, järnvägarna från Austurien och Galicien till Valladolid samt nära kastiliska kanalen. 15,940 inv. (1900). P. är en mycket gammal stad, af romarna kallad Pal-lantia, och till en del omgifven af väl bibehållna murar. Biskopssäte, lärarinneseminarium. Vinodling. Förnämsta industrigrenen är tillverkning af ylleväfnader. Ett af Alfons IX därstädes 1208 inrättadt universitet, det första i Spanien, flyttades 1239 till Salamanca. l o. 2. (J. F. N.) Palencia [-le/nthia], Alfonso Fernåndez d e, spansk krönikeskrifvare, f. 1423, d. 1492, gaf genom sin på latin skrifna Gesta hispaniensia en bitande framställning af tidens korruption. P. författade dessutom allegorien Batalla campal entré los lobos y los perros och Perfecciön del triunfo militär, där han häfdar spanjorernas öfverlägsenhet i vapenföring, samt utgaf 1490 det första spansklatinska lexikonet. Däremot är P:s författarskap af "Coplas del Provincial" omtvistadt. Ad. H-n. Palenque [-le'nke], San Domingo de P., departementshufvudort i mexikanska staten Chia-pas, nära Yucatans gräns, vid floden Micol. 9,870 inv. (1900). P. är bekant genom de 11 km. därifrån belägna ruinerna, hvilka äro de viktigaste och mest storartade byggnadsminnena från den amerikanska forntiden, kvarlefvor efter det gamla Huehuetlapallan. De ha ett omfång af 20-30 km. och bestå af ett antal mer eller mindre väl bibehållna byggnader, i hvilka man urskiljer tempel, fästningsverk, terrasser eller terrasserade, stympade pyramider, broar, vattenledningar och boningshus. Märkligast är en regelbunden fyrkantig plats af 90 m. bredd och 420 m. längd, i hvars midt reser sig den omkr. 100 m. långa och 10 m. breda hufvudbyggnaden, hvars inre består af många, blott 3-4 m. breda kamrar. Tornet, som uppstiger i midten af densamma till omkr. 24 m. höjd, består af fyra våningar. Väggarna äro