Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palestine exploration fund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. o.); vidare 5. de trakter, som tillhörde
tetrarken Filippos: Gaulanitis (= Djolan), Batanea
(= En-nukraslätten), Trachonitis (= El-ledja),
och Auranitis (= Hauranbergen med omnejd). De
hellenistiska städerna i landet ö. om Jordan (Gerasa,
Gadara, Pella m. fl.) och Skytopolis v. om Jordan voro
då sammanslutna i ett slags förbund, ursprungligen
omfattande 10 städer: Dekapolis. Agrippa I (37–44
e. Kr.) förenade åter hela Herodes den stores rike i
sin hand, men hans makt var ringa. Under Agrippa II,
som endast rådde öfver några mindre områden i Galiléen
och Peréen, utbröt det judiska kriget, som (70) förde
till Jerusalems fall, och när upprorslågan under
Bar-Kochba åter flammade upp, slöt det hela efter
3 1/2 års strider (132–135) med judiska statens sista
förstöring. Jerusalem blef nu romersk koloni under
namnet Ælia capitolina. Efter romerska rikets delning
tillhörde P. de bysantinske kejsarna intill 614, då
det eröfrades af perserna, och 636 tillföll det genom
slaget vid Jarmuk araberna. Om landets vidare historia
se Jerusalem. – Nu tillhör P. Asiatiska Turkiet och
indelas tillsammans med det i n. belägna Syrien i 6
förvaltningsområden. Trakten mellan Medelhafvet och
Jordan från det gamla Sidon till n. om Jafa tillhör
vilajetet Beirut. Hauran och hela östra Jordanlandet
tillhöra vilajetet Syrien med dess underafdelningar
(med hufvudstaden Damaskus). Den öfriga delen
af västra Jordanlandet bildar ett själfständigt
mutesarriflik med Jerusalem till hufvudstad. Vilajeten
lyda under en generalguvernör (vali) och indelas
i flera mutesarriflik (under en mutesárrif)
och dessa åter i "kasa" (under en kaimmakam). De
själfständiga förvaltningsområdena (såsom Jerusalem)
lyda direkt under regeringen i Stambul. – Befolkningen
(ungefär 700,000 pers.) fördelas etnografiskt
i syrer, araber (bofasta eller nomadiserande),
turkar (fåtaliga), judar och franker (européer);
syrerna äro afkomlingar af den blandade befolkning,
som i början af den kristna tiden talade arameiska
och till en del öfvergick till islam. Af de olika
religionerna räknar islam i Syrien och Palestina
ungefär 3/4 af hela befolkningen. De kristne tillhöra
i öfvervägande grad den grekiska kyrkan. De lyda under
två patriarker, af hvilka den i Jerusalem förenar så
godt som hela P. under sin spira; en del af de honom
underlydande biskoparna (matran) bor i det grekiska
klostret i Jerusalem. Rysslands inflytande öfver
den grekiska kyrkan är, tack vare ifrig propaganda,
i raskt stigande. Arameiska kristna, icke unerade
kopter och jakobiter, finnas blott i Jerusalem. Näst
grekerna komma de romerske katolikerna, som förstått
att med sig förena vissa greker, syrer och armenier
(unerade greker, syrer, armenier), på det villkor,
att deras präster få läsa mässan på folkets språk,
begagna bröd och vin vid nattvarden och ha rätt
att gifta sig. De protestantiska kyrkorna äro
representerade hufvudsakligen i Jerusalem och Beirut,
där de ha storartade missionsanstalter. Judarna äro
afkomlingar dels af sedan gammalt i P. boende judar,
dels af hufvudsakligen från Ryssland invandrade. De
förre äro till större delen sefardim, d. v. s. från
Spanien och Portugal under Isabella I fördrifna, som
till en del tala spanska, till en del arabiska. De
sedan 1800-talet från Ryssland,
Polen, Galizien, Holland m. fl. invandrade
(aschkenazim) tala ett slags judetyska. Dessutom
finnes en grupp buchara-judar, som tala ett mongoliskt
språk eller ryska, och en annan grupp från Jemen,
som talar arabiska. De flesta judiska invandringarna
komma från Ryssland och Rumänien och ha sin grund
i judarnas betryckta läge i dessa länder. – Af den
utomordentligt rika litteraturen öfver P. må här
endast anföras: O. Ankel, "Grundzüge der landesnatur
des westjordanlandes" (1887), Buhl, "Palæstina"
(1890) och "Geographie des alten Palästina"
(1896), Guérin, "Description de la Palestine"
(7 bd, 1868–80), S. A. Smith, "Historical
geography of the Holy land" (13:e uppl. 1907),
"The survey of Western Palestine. Memoirs of the
topography, orography, hydrography and archeology"
(1881–83), "Survey of Eastern Palestine" (1889) och
de periodiska "Quarterly statements" (utg. af det
engelska sällskapet Palestine exploration fund) och
"Zeitschrift des deutschen Palästina-vereins". De
bästa kartorna äro: "Map of Western Palestine"
(utg. af Palestine exploration fund i 26 blad,
1881). Öfver östra Jordanlandet har G. Schumacher
utgifvit en god karta, 12 blad, 1908 ff. En god
bibelatlas utgaf H. Guthe 1911. Bästa resehandboken
är den af Bædeker utgifna (7:e uppl. bearb. af
I. Benzinger 1910). För resultaten af de nyaste
utgräfningarna redogör R. Kittel, "Geschichte des
volkes Israel" I (2:a uppl. 1912). Utförligare
litteraturanvisningar erhållas bäst i de nämnda
periodiska tidskrifterna och sammanfattande
till 1904 i H. Guthes art. "Palästina" i Haucks
"Realencyklopädie".
E. S-e.
Palestine exploration fund [pä’listam eksple-réYjn
fa’nd], en 1864 bildad förening för Palestinas
utforskning. Den har utarbetat en karta öfver landet
i 26 blad (fullb. 1881) med åtföljande text (se
ofvan) och utfört undersökningar rörande Palestinas
fornlämningar, hydrografi o. s. v. Den engelska
föreningen har sedan fått efterföljare i Tyskland
(Deutscher Palästina-verein, bildad 1878), Frankrike
och Amerika.
Pale’stra (lat. palcestra, grek. palätstra;
se Gymnasium 1), brottningsbana, fäktskola;
gymnastikhus. - P a l e s t r i k, f äktkonst;
gymnastik.
Palestrina (forntidens Prceneste), stad uti italienska
prov. Rom, ligger 37 km. ö. om Rom, vid järnvägen
Rom-Neapel, på Monti Prenestinis branta sidor, nästan
h. o. h. på ruinerna af ett antikt Fortunatempel,
af hvilket ännu betydande rester finnas, bl. a. ett
präktigt mosaikgolf, med egyptiska framställningar (nu
i Palazzo Barberini i staden). 3,010 inv. (1901; som
kommun 7,007). Biskopssäte. Ett stycke ofvanför staden
ligger på en brant höjd, med härlig utsikt ända till
hafvet, den antika Arx Prsenestina (nu Castello San
Pietro), förenad med staden genom murar. (J. F. N.)
Palestrina, Giovanni Pierluigi da, katolska
kyrkans störste tonsättare och jämte Orlando di Lasso
den gammalklassiska a-cappellasångens snillrikaste
kompositör, f. sannolikast 1526 (i Italien vidhålles
dock 1514 som födelseår) i Palestrina (det antika
Præneste), hvaraf han tog sitt namn (latiniseradt
Prænestinus), d. 2 febr. 1594 i Rom. Om hans tidigare
ungdom är intet bekant; först 1540 finna vi honom i
Rom. Efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
