vattnets rörelse, ha bekräftats af senare tiders forskning. Palissy-fajanserna tillhöra den europeiska keramikens egendomligaste och mest fulländade arbeten. Gemensamma drag för de sinsemellan ganska olika tillverkningarna äro orneringen med relief och i färger, bland hvilka blått, gult och grått äro de öfvervägande (jämte dem grönt, violett, brunt och hvitt), samt den skäckiga, om sköldpadd påminnande emaljen på baksidan. Föremålen utgöras af fat, skålar, bäcken, korgar, kannor, vaser, men äfven ljusstakar, bläckhorn, rökelsekärl o. d. Mest berömda äro de s. k. rustiques figulines (landtligt, d. v. s. med naturmotiv prydt, lergods), fat, skålar, kannor o. s. v., prydda med afbildningar i relief och färger af smådjur (ormar, ödlor, kräftor, musslor m. m.) jämte blad och blommor, allt formadt direkt efter naturen (se som prof fig. 7 å färgpl. till art. Keramik). I en annan grupp af tillverkningar härska de sedvanliga renässansmotiven: akantuslöfverk, blommor, maskaroner, kartuscher, omväxlande med figurframställningar af bibliskt eller mytologiskt innehåll och konstnärlig hållning. P. sluter sig här till den samtida, ur det italienska måleriet framgångna Fontainebleau-skolan. Han utförde äfven statyer och statyetter samt andra dekorationsstycken för af honom anordnade grottor i de kungliga och furstliga lustgårdarna. -- P:s verksamhet fortsattes af hans anhöriga och andra efterföljare, ehuru med aftagande konstnärlighet och med mindre vårdad teknik. Hans originalarbeten äro ganska sällsynta. Intet finnes i svenska statens samlingar, men en praktpjäs finns på Stafsunds slott. Däremot ha de blifvit på flera håll imiterade med större eller mindre framgång. Statyer af P. äro resta i Saintes, Sèvres och Paris. Se arbeten om P. af Dupuy (1902) och Hanschmann (1903). ^Upk.* Palissya Endlicher, paleobot., ett inom rätiska och liasaflagringar förekommande, efter B. Palissy uppkalladt egendomligt barrträdssläkte, hvars cylindriska eller smalt äggformade kottar uppbyggas af glesa, lansettlika kottefjäll, som på insidans nedre hälft bära en dubbel rad af parvis ställda, ända till 10 frön. De spiralställda, korta bladen äro smala, barrlika. Släktets ställning inom familjen är ännu ganska oviss. ^{A. G. N.} Palitzsch, Johann Georg, tysk amatörastronom, f. 11 juni 1723 i Prohlis vid Dresden, d. 22 febr. 1788, var bonde i sin födelseort, egnade sig på lediga stunder åt naturvetenskap, särskildt astronomi. Han upptäckte 23 dec. 1758, nära en månad tidigare än någon astronom, den Halleyska kometen, hvars återkomst vid denna tid blifvit förutsagd af Halley, och 1782, samtidigt med Goodricke (se d. o. 2), periodiciteten i ljusväxlingarna hos den föränderliga stjärnan Algol (se Variabla stjärnor). ^B--d. Paljett (fr. paillette, af lat. palea, agn, blomfjäll), en liten, glänsande metallskifva, vanligen af rund form (1/2--1 cm.), försedd med ett hål och afsedd att fastsys på tyg, att ingå i ett broderi e. d. Paljetter ha rik användning som garneringsartikel. Palkovič [pa'lkåvitʃ], Jiri, tjechisk-slovakisk författare, f. 1769, d. 1850, blef efter studier vid universitetet i Jena innehafvare af den nyinrättade lärostolen vid evangeliska lyceet i Pressburg för tjechisk-slovakiska språket och litteraturen (1803--37). Han var bland slovakerna målsmannen för den tjechiska renässansen, men på samma gång en ifrig försvarare af traditionen, och han ville ej veta af nytjechernas nya ord och nya stafsätt. Dock förenade han sig senare med dem mot de nya sträfvandena att göra slovakiskan till skriftspråk och lösslita slovakerna från den litterära gemenskapen med tjecherna. P:s förnämsta arbeten äro Musa ze slovenských gor (Sånggudinnan från de slovakiska bergen; en samling dikter, 1801), Známost vlasti uherské (Ungersk topografi, d. I, 1804), den tjechiska bibeln i ny revision (1808) och Böhmisch-deutsch-lateinisches wörterbuch mit beifügung der den slovaken und mährern eigenen ausdrücke und redensarten (1820--21), hvarjämte han skref en mängd böcker för folket. P. var lutheran och må ej förblandas med sin katolske namne, f. 1763, d. 1835, som utgaf en bibelöfv. efter Vulgata. ^Lll.* Palksundet, norra, smalare delen af det hafssund, som skiljer ön Ceylon från Indiens fastland och hvars södra, bredare del kallas Manaarviken. 100 km. bredt. Båda hälfterna af detta sund skiljas genom halfön Ramnad, öarna Rameswaram och Manaar samt en mellan dessa öar löpande rad af sandbankar, klippor och grund, den s. k. Adamsbron (se d. o.). Förnämsta vägen genom sundet går mellan Ramnad och Rameswaram (Pambam-kanalen). (^{J. F. N.}) Pall. 1. Skpsb. Se Bråspel och Gångspel. -- 2. Tekn., afsats vid grufbrytning (se d. o., sp. 390) och sprängningsarbeten. -- 3. Se Ladugård. Pall., vid djur- och växtnamn förkortning för P. S. Pallas (se d. o.). Palla, lat. Se Dräkt, sp. 928 och pl. I. Palladian style [palei'diən stai'l] kallas i engelsk arkitektur den tillämpning af Palladios stil, som har sin främste representant i Inigo Jones och som länge fortlefde. Palladin, Vladimir, rysk botanist, f. 1859 i Moskva, docent i botanik vid landtbruks- och skogsinstitutet i Novaja-Alexandria 1876, professor i växtanatomi och fysiologi i Charkov 1879, i Warschau 1900 och i Petersburg 1901. P. är en produktiv och originell forskare inom växtfysiologiens kemiska branscher och har till hufvudstudium valt andningsföreteelserna och därmed besläktade ämnesomsättningar. Skrifter: Atmung und wachstum (1887), Bildung der organischen säuren in wachsenden pflanzen (1888), Ueber eiweisszersetzung bei abwesenheit von freiem sauerstoff (1889), Kohlenhydrate als oxydationsprodukte der eiweiss-stoffe (s. å.), Recherches sur la corrélation entre la respiration des plantes et les substances azotées actives (1896), Recherches sur la formation de la chlorophylle (1897), Ueber den verschiedenen ursprung der während der atmung der pflanzen ausgeschiedenen kohlensäure (1905), Die arbeit der atmungsenzyme der pflanzen etc. (1906), Anaërobe atmung, alkoholgährung und azetonbildung etc. (s. å.), Die atmungspigmente der pflanzen (1908), Beteilung der reduktase im prozesse der alkoholgährung (s. å.), Die verbreitung der atmungschromogene in den pflanzen (s. å.), Einwirkung ver-