1327 Palladio 1328 schiedener oxydatoren auj die arbeit des proteoly-tischen jerments in abgetöteten pflanzen (1912), Ueber die bedeutung der atmungspigmente in den oxydationsprozessen der pflanzen und tiere (s. å.), Ueber die sauerstoffabsorption durch die atmungs-chromogene (1913), m. m. P. har äfven författat ett flertal större läroböcker på ryska, tyska och franska i växtfysiologi, anatomi, morfologi m. m. - P. blef med. hedersdoktor vid Linné jubileet i Uppsala 1907. C.Lmn. Palladio [-iå], Andrea, italiensk arkitekt, f. 30 nov. 1518 i Vicenza, d. 19 aug. 1580 i Ve-nezia, var en af renässansens mest betydande bygg-konstnärer. Han tillhörde senare delen af 1500-talet och var en af dem, som ersatte den äldre tidens hänförelse genom en mera förståndsmässig och teoretiskt regelrätt uppfattning af de romerskt klassiska formerna. Detta teoretiska intresse, som gaf sig luft äfven i skriftställen, var hos honom förenadt med en storhet i konceptionen samt en harmonisk Fig. i. A. Palladio. skönhet i proportioner och rumfördelning, som förskaffade mästaren det största inflytande på konsten långt utom hans fosterland och äfven långt fram i tiden. P. var verksam i Vicenza och dess närmaste omgifning samt i Venezia. Af offentliga byggnader var basilikan i Vicenza hans första större verk (börjadt 1549, färdigt först 1614). Det gällde att ombygga det medeltida Palazzo Fig. 2. Palazzo Tiene, byggdt af Palladio. della ragione; fastän bunden af den gamla väggindelningen, åstadkom P. här ett af renässansens mest storartade verk. Byggnaden omgifves af öppna, rundtorn gående arkader i 2 våningar, hvarvid det vanliga, af renässansen använda mo- tivet från Colosseum (halfkolonner utanpå murpelare, sammanbundna med bågar) är gjordt rikare än t. o. m. i Sansovinos bibliotek i Venezia genom murpelarens upplösning under bågen medelst dubbla, parvis midt emot hvarandra ställda fria kolonner. En annan byggnad för allmänt ändamål är Palazzo Prefettizio (1571) midt emot basilikan, där han användt stora former på en uppgift med litet utrymme. Till denna grupp kan också räknas Teatro olimpico (fullb, efter P:s död), en intressant efterbildning af den antika teatern, delvis efter Vitruvius, men med moderna tillägg. I palatsbygget slöt sig P. till Bramante och hade i vissa hänseenden som närmaste föregångare Giulio Romano i Mantua. Han höll oftast fast vid åsikten, att för palats endast en ordning skulle användas i pilastrar, halfkolonner eller fristående kolonner, vare sig dessa utgjorde omfattning till en eller till två rader fönster, hvarvid jordvåningen behandlades som basis med kraftig rustik. Så är förhållandet i Palazzo Tiene (1556; fig. 2), det skönaste i denna grupp, med endast en rad fönster mellan pilastrarna, i Palazzo Valmarana (1566), med två fönsterrader och en tredje ofvanför i ättikan, samt i det hus, hvilket anses vara mästarens eget (1566), m. fl. Två ordningar öfver hvarandra ha endast Palazzo Porto-Barbaran (1570), hans rikast dekorerade byggnad, och Palazzo Chiericati (före Fig. 3. Palazzo Chiericati, byggdt af Palladio. 1566; fig. 3), en af hans vackraste arkitektoniska skapelser, med lätta kolonngallerier i bägge våningarna. - Bland hans villor, af hvilka en mängd finnes i trakten omkring Vicenza, är La Rotonda (1570) den mest berömda (en fyrkantig byggnad, inneslutande en cirkelrund midtsal med kupol och från alla fyra sidorna tillgänglig medelst breda trappor, som föra upp till Joniska tempelfronter). Äfven i sina kyrkobyggnader i Venezia fasthöll P. för fasaden en enda genomgående kolonnordning, hvarigenom gafveln öfver kolonnerna kom till sitt rätta värde och en viss likhet med antika tempelfronter efter-sträfvades. I interiören fasthåller P. vid veneziansk tradition (från S. Salvatore m. fl. kyrkor) och åstadkommer en harmonisk och imponerande rumsverkan, uteslutande genom formen. Dekoreringen är sparsam. P. återinför i kyrkoarkitekturen kolonnerna, som blifvit utmönstrade ur de romerska kyrkorna. P:s förnämsta kyrkor i Venezia äro S. Gior-gio maggiore (1565 f.) på ön med samma namn - den tillhörande klosterbyggnaden fanns redan förut - och II Redentore ("återlösarens kyrka",