Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palindrom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1329
Palladion-Pallaner
1330
Bild af ett palladium på ett guldmynt från Perga-mon.
börjad 1579, fasaden byggdes enligt P:s ritning
1602). P:s allvarliga och stilstränga klassicism
stämde i själfva verket föga of verens med
den venezianska smaken för det granna och
effektfulla. Hans stil blef internationell. Hans
inflytande blef, som redan är påpekadt, mycket
stort, det åter-klingar i tysk, holländsk och
engelsk arkitektur samt fortlefver ännu under
1800-talet i Tyskland, England och de skandinaviska
länderna. - P:s förnämsta arbete som författare
är I quattro libri deW architectura (tr. i Venezia
1570), omtryckt gång på gång och öfversatt på flera
språk. - Jfr monografier af Quatremére (2 bd, 1830),
A. Magrini (1845), Zanella (1880) och Fletcher (1902).
C. R. N. (G-gN.)
Palla’dion, grek. myt. Se Palladium. Palla’dium
(grek. palla’’dion) kallades hos forntidens greker
och romare en helig bild af gudinnan Pallas (Athena,
Minerva), af hvars bibehållande statens välfärd
ansågs bero. Sådana bilder funnos i flera städer,
men ryktbarast bland dem alla samt på sätt och vis
urtypen för de öfriga var den trojanska statens
palladion, hvilket enligt sagan nedfallit från
himmelen och af Zeus förärats åt Hos. Emedan Tröja,
så länge denna bild fanns i behåll, ej kunde intagas,
bort-röfvades den af Odysseus och Diomedes, hvilken
senare medförde den till Grekland. Såväl Aten som
Argos och senare äfven Rom gjorde anspråk på att vara
i besittning däraf. Palla-dierna, af hvilka åtskilliga
afbildningar kommit till vår tid, voro i allmänhet
skurna i trä och af en strängt arkaistisk typ. De
framställde gudinnan i upprättstående ställning,
med lans och sköld. -. Figurligt nyttjas ordet
"palladium" om hvarje som helig och oförytterlig
betraktad sak eller inrättning, hvilken anses
vara betydelsefull för det allmännas väl.
A. M. A.
Palladium, kem., ett till platinametallerna hörande
grundämne, som förekommer till V2 å l proc. i rå
platina och upptäcktes 1803 af Wollaston. Metallen,
som uppkallats efter den 1802 upptäckta planeten
Pallas, är silfverhvit och ganska smidig, har
egentl, vikt 11,9, förändras ej i luften vid vanlig
temperatur, men oxideras vid upphettning. Vid
glödgning sönderdelas dock oxiden. Metallen löses,
liksom silfver, i salpetersyra. Om man vid elektrolys
af vatten använder palladium som negativ pol,
upptar metallen väte, och man får väte-palladium,
som har en legerings egenskaper. Legeringen består
af föreningen Pd2H och väte. Yid glödgning afger
palladiumvätet vätgas. Man har lyckats framställa
palladiumväte, som vid glödgning utvecklar ända till
1,000 volymer vätgas. Metallen användes på grund af
sin hårda och glänsande yta till framställning af
graderade skalor på instrument och, i legering med
silfver, att fästa löständer. Palladiums atomvikt
är 106,? och tecknas Pd. Det är ett 2-4-atomigt
grundämne och liknar i kemiska förhållanden
platina. P. T. C.* Palla’diumguld, miner. Se
Porpezit. Palla^ius. 1. Rutilius Taurus Emilia n u s,
romersk skriftställare, författade i mid-
ten af 4:e årh. e. Kr. ett i medeltiden mycket användt
arbete om landthushållningen (De re rustica) i 14
böcker, af hvilka den l:a bildar inledningen, de 12
följande skildra landtmannaarbe-tena under årets 12
månader och den 14:e innehåller en i elegiska verser
affattad lära om ymp-ning. Arbetet, som är skrifvet
utan talang och blott utgör en kompilation, har dock
ett visst värde genom sina från äldre källor samlade
uppgifter och meddelanden. Utg. bl. a. i Schneiders
"Scrip-tores rei rusticse" samt af Schmitt (1898). -
2. Galatisk kyrkohistoriker, f. 368, d. 430 e. Kr.,
författade 420 en samling munkbiografier (Historia
Lausiaca). Jfr Butler, "The lausiac history of P." (2
bd, 1898-1904). 1. R. Tdh.* 2. J-C.
Palla’dius, Peter, dansk biskop, f. 1503 i Ribe,
d. 1560, son till en skomakare och fick därför i
skolan öknamnet "pläd" (lapp), som han latiniserade
till Pladius. Han var 1527 skolmästare i Odense,
men drog 1531 till Wittenberg, där han studerade
under Luther och Me-lanchthon, som ändrade hans
namn till Palla-dius (" Miner vason"). Efter vunnen
teol. doktorsgrad 1537 vände han tillbaka till
Danmark, där han blef biskop på Själland och tillika
professor vid universitetet. För reformationens
genomförande verkade han med stor kraft icke blott
inom sitt stift, utan äfven i Norge och på
Island. 1537-43 genomreste han hela sitt stift
och besökte alla dess 390 kyrkor, bortskaffade
helgonbilderna och andra påfviska kvarlefvor,
ordnade gudstjänsten och vägledde prästerna i deras
kall, medan han därjämte arbetade på en sträng
kyrkotukt och höll disputationer med de katolske
kanikerna. Äfven på universitetets ombildning
och den nya kyrkolagstiftningen hade han stort
inflytande. P. öfversatte Luthers lilla katekes
1537 och hans Enchiridion (handbok för präster)
1538 samt kyrkoordinansen af 1539, granskade den nya
bibelöversättningen af Kristiern Pedersen ("Kristian
III:s bibel", 1550) och författade altarboken
1556. P. var dessutom en alsterrik författare och
utgaf 65 större och mindre skrifter, dels lärda,
på latin, dels folkliga, på en ypperlig danska,
bl. a. kyrkohistoriska betraktelser om S:t P eder s
skib (1554), djärfva förmaningsskrifter mot ocker,
dryckenskap, svordom och klädlyx. Märkligast är hans
Visitatsbog (omkr. 1540; funnen 1866 och utg. 1872
af S. Grundtvig; folkupplaga 1884), med värdefulla
upplysningar om dåtida seder och bruk. P. var
äfven psalmförfattare. Hans danska skrifter äro
under utgifning af Lis Jacobsen (1911 ff.). Se
A. C. Heiberg, "P. P." (1840). - En yngre broder,
Nils P., d. 1560, studerade äfven i Wittenberg, blef
1547 kyrkoherde i Köpenhamn och 1552 biskop i Lund.
E. Ebg.
Palla dominica. Se Corporale.
Pallaner. Se Ko r j a k er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
