1331 Pallantia-Pallin 1332 Pallantia, lat. Se P a lene i a. Palla'nza [-dsa], stad uti italienska prov. No-vara (Piemont), på en i Lago maggiore utskjutande landtunga, midt emot Borromeiska öarna. 3,968 inv. (1901). Mycket besökt turistort. J- F. N. Pallas, astron., den, i afseende på tiden för upptäckten, andra bland de mellan Mars och Juppiter kretsande småplaneterna. P. upptäcktes i mars 1802 af Olbers i Bremen. P. hör till de planeter, hvilkas banplan ha den största lutningen mot ekliptikan. Pallasbanans lutning uppgår till nära 35°. E. J. (B-d.) Pallas (P. A t h e n e), grek. myt. Se A t h e n a. Pallas, slaf och sedermera frigifven hos Antonia, kejsar Claudius' moder. Under Claudius' regering (41-54 e. Kr.) åtnjöt P. stort förtroende och var sekreterare för finanserna eller i själfva verket finansminister. Efter Messalinas död öfvertalade han kejsaren att äkta Agrippina samt att adoptera Nero. Själf blef han kejsarinnans förtrogne och älskare. P., som var ofantligt rik - han skall ha egt 300 mill. sestertier (öfver 50 mill. kr.) -, afslog en af senaten honom tillbjuden nationalbelöning på 15 mill. sestertier, hvarefter kejsaren tillkännagaf, att hans frigifne helst ville förbli i sin fattigdom. I början af Neros regering aflägs-nades P. från hofvet och blef någon tid därefter anklagad för att ha deltagit i en sammansvärjning. 59 blef han dödad, efter uppgift, på befallning af Nero, som ville komma åt hans skatter. P. var broder till Judéens ståthållare Felix. R. Tdh.* Pallas, Peter Simon, tyskfödd naturforskare, f. 1741 i Berlin, d. där 1811, skref redan 1759 sin dissertation om parasitmaskarna, De infestis viven-tibus inträ viventes, och efter de zoologiska arbetena Elenchus Zoophy-torum (1766), Miscel-lanea zoologica och Spicilegia zoologica (1767) hälsades han som en af den jämförande anatomiens grundläggare. Efter studieresor i skilda länder antog han Petersburgs-akademiens kallelse att som dess medlem ställa sig i spetsen för en stor sibirisk expedition 1768 och egnade sedan större delen af sin lef-nad åt det ryska rikets utforskande inom naturhistoriens olika grenar. Hans resa i Sibirien 1768 -74 har förskaffat honom ett berömdt namn som en af århundradets förnämsta forskare och mångsidigaste lärde. Han var därunder en af Linnés mest värderade korrespondenter. Under de följande två årtiondena sysselsatte han sig med bearbetning af sina reseanteckningar och samlingar. Efter en forskningsresa i södra Ryssland slog han sig ned på Krim och vistades där 1795-1810 med frikostigt underhåll af kejsarinnan Katarina. P. var som faunistisk och floristisk författare lika framstående. Hans större arbeten äro Reise durch verschiedene provinzen des russischen reiches (3 bd, 1771-76), Neue nordische beiträge zur phy-sikalischen und geographischen erdbeschreibung (7 bd, 1781-96), Sammlungen historischer nachrichten uber die mongolischen völkerschajten (1776-1802), Spicilegia zoologica (14 hftn, 1767-1804), Flora rossica (1784-88), monografien Species Astragalo-rum descriptce et iconibus coloratis illustratce (1800), Illustrationes plantarum imperfecte vel nondum cognitarum (1803) samt Bemerkungen au} einer reise in die siidlichen statthalterschaften des russischen reiches in den jahren 1793 und 17 9å (1799, 1805). C.Lmn. Palla^ch (ry. paldsch), en tung huggvärja, som inom kavalleriet nyttjas vid kyrassiärregementena. Pallaschens klinga är ungefär l m. lång samt antingen rak (rysk modell) eller nästan rak (fransk modell) och försedd med korgfäste. H. W. W.* Pallasiter, ett efter P. S. Pallas uppkalladt slag af meteoriter. Se Meteorsten. PaMlastunturi [-tontori]. Se M a a n s e l k ä, sp. 330. Pallavicini [-tjini], en förnäm och rik italiensk släkt, hvars namn är välbekant för turister uti Italien genom den vid Genua belägna Villa Pallavicini. - 1. Sforza P., kardinal, f. 1607, d. 1667, inträdde 1638 i jesuitorden, verkade som lärare vid Collegio romano och erhöll 1659 kardinalshatten. Han utgaf 1656-57 på italienska en historia om Tridentinska mötet (god uppl. 1792-99; äfven öfv. till ty. och lat.). - 2. Fe r rån te P., satiriker, f. 1618, d. 1644, ingick i augustinorden och vistades mest i Venezia. Genom elaka satirer mot kurian och det mäktiga huset Barberini väckte han en sådan förbittring i Rom, att han fängslades och halshöggs. Pallbrytning, bergsv. Se Grufbrytning, sp. 390. Palle Block pseudonym för F. T. Hedberg. Palle'ne, zool. Se Hafsspindlar. Palle'ne. Se Chalkidike. Palle'ske, Emil, tysk föreläsare och skriftställare, f. 1823 i Pommern, d. 1880, vann rykte som föreläsare af Shaksperes och andra klassikers dramer samt Fritz Reuters berättelser. P. författade den omtyckta biografien Schillers leben und werke (2 bd, 1858-59; 16:e uppl. 1906) samt Die kunsl des vortrags (1880; 3:e uppl. 1892) och ett par skådespel. Palliäta fäbula. Se Fabula p al Ii a t a. Palliativ, Palliativkur, Palliativme-d e l (af lat. palliätus, betäckt med mantel, pal-lium], med., en behandling, som af ser att bekämpa en sjukdoms yttre, synliga tecken utan att i grund bota den. Så är t ex. bråckbandet ett pal-liativ mot bråck. I figurlig mening betyder ordet hjälp för ögonblicket. F. B.* Pallikär, nygrek. Se P a l i k a r. Pallin, Johan Rudolf, skolman, historiker, f. 17 juni 1830 i Karlstads landsförsamling, d. 3 aug. 1910 i Stockholm, blef 1848 student i Uppsala, 1860 filos, kandidat och s. å. filos, doktor på afhandlingen Underhandlingar mellan Sverige och Liffland 1554-1560. 1861 blef han adjunkt vid Nya elementarskolan i Stockholm, 1864 lektor i historia och geografi vid Högre lärarinneseminariet samt 1868 lektor i samma ämnen vid förstnämnda läroverk. Från lektoratet tog han afsked 1897. Han var medlem af 1866-68 års kommission för behandling af frågor rörande undervisnin-