1333 Palliot-Palm 1334 gen i historia och geografi vid elementarläroverken. - P. är känd företrädesvis genom sina af mycken klarhet och reda utmärkta läroböcker i allmän historia: Lärobok i medeltidens historia jör elementarläroverken (1872, 2:a uppl. 1874; förkort, uppl. 1875, 4:e uppl. 1890; omarbetad under titeln "Lärobok i medeltidens historia för elementarläroverkens högre klasser" af J. R. Pallin och S. J. Boéthius, 1898; ny uppl. 1900), Lärobok i Allmänna historien för elementarläroverkens mellanklasser (1874; ll:e uppl. 1902), Lärobok i Nya tidens historia för elementarläroverkens högre klasser (1878; förkort, uppl. 1879, 6:e uppl., utgifven af S. J. Boéthius 1910), Hufvuddragen af Allmänna historien. Lärobok för allm. läroverkens mellanklasser (1881; 5:e uppl. utgifven af S. J. Boéthius 1903). - Hans syster Regina Otto-nie P., f. 8 sept. 1834 i Karlstads landsförsamling, d. 28 maj 1889 i Stockholm, var från 1868 föreståndarinna för Högre lärarinneseminarium. Hon utöfvade i denna egenskap ett ej ringa inflytande på seminariets utveckling och hade genom sin fina och ädla personlighet en i hög grad fruktbärande, inverkan på många generationer af lärarinnor. Palliot [-iå;], Pierre, fransk boktryckare och genealog, f. 1608, d. 1698, utgaf bl. a. den af Louvan Geliot (d. 1641 i Dijon), advokat vid parlamentet i Bourgogne, författade Indice armo-rial (1635) i en betydligt tillökad upplaga under titeln La vraye et parfaite science des armoiries ou Vindice armorial (2 bd, 1660; faksimileuppl. 1895), en ordbok, som är ett hufvudarbete inom den heraldiska vetenskapen. Pallium, lat., täcke, mantel. 1. Romarnas benämning på grekernas himation (se Dräkt, sp. 926), ett mantelliknande öfverplagg, som motsvarade romarnas toga och af män och kvinnor bars öfver kitonen. - 2. En hvit, med 6 svarta kors sirad yllekrage (se fig.), som ursprungligen i Västerlandet utgjorde ett af påfvens äretecken, men som denne sedan 500-talet började of versända till Västerlandets nyvalda ärkebiskopar såsom tecken till, att han egde stadfästa dem i deras andliga ämbetsvärdighet och förläna dem befogenhet att som hans ställföreträdare utöfva en del af den honom egentligen tillkommande kyrkliga öfveruppsikten. Så tidigast i Gallien. Redan på 800-talet betraktades det såsom alla ärkebiskopars plikt att hos påfven begära pallium, innan de öfvertogo sitt ämbetes rättigheter och åligganden. Allt fortfarande är för ärkebiskoparna besittningen af palliet, hvilket skall begäras af påfven och erhålles mot betalning efter fastställd taxa, villkoret för utöfvandet af jura ordinis och för sammankallandet af synoder. Det är bundet vid metropolitansätet, användes endast i kyrka vid högtidliga pontifikalförrättningar och följer sin bärare i graf ven. - 3. Anat. Se H j ä r-nan, sp. 830. - 4. Teol. P. c or por a le. Se Corporale. 2. H. W. T. (B. M. E.) Pallkrans, skpsb. Se Gångspel. Pall Mall [pe'l me'l; af it. palla, boll, kula, och maglio, klubba], en i en af de finaste delarna af London belägen gata, hvarest fordom det krocket-liknande mailspelet idkades. Namnet är fäst äfven vid platser i Lyon, Utrecht, Altona m. fl. städer. Jfr P é l e - m é l e. Pall Mall gazette [perl me'1 g9se't], en aftontidning, som uppsattes i London 1865. Från 1877 öfvergick den från liberal till radikal och gjorde sig ryktbar genom åtskilliga sensationsartiklar. 1892 bytte den ånyo egare och drifver nu en mo-derat-konservativ politik. Palloda. Se B er l a d. Pallor, myt. Se Fobos och Mars, myt. Pallotti [-å'-], Vincenzo. Se Pallottiner. Pallottiner (lat. Pia Societas Missionum, förk. P. S. M.), en 1835 stiftad romersk-katolsk kongre-gation för inre och yttre mission. Grundläggaren, Vincenzo Pallotti (1795-1850), är f. n. under kano-nisationsprocess för beatificering. Kongregationens statuter ha definitivt fastställts af Pius X 1909. Den består af sekulära präster och lekmannabröder och har kongregationernas lösare form och "enkla" löfte, som dock efter 3 år blir bindande för lifvet för prästerna, hvaremot lekmännen blott aflägga löfte på viss tid om kyskhet; de senare förrätta husliga arbeten och medverka vid undervisning och hednamission. Först verkade pallottinerna i Italien som folkmissionärer och exercitieledare, men utbredde sig småningom öfver England, norra och södra Amerika och Tyskland med Kamerun (centralhus i Limburg). Största framgången ha de haft under Pius X. De verka nu mest genom hednamission och själavård för utvandrare. 1910 voro de omkr. 500 i 55 sammanslutningar. En kvinnlig gren, pallottinerinnor 1. katolska apostolatets systrar, som har franciskan-tertiariernas regel, är verksam i Italien, Tyskland (med Kamerun) och Nord-Amerika. Jfr L. Nider-berger, "V. Pallotti" (1900), och Heimbucher, "Orden und kongregationen" (2:a uppl., III, 1907). Hj. H-t Pallring, sjöv. Se B r å s p e l och Gångspel. Pallsprängning, tekn., nedsprängning af en jämn af sats vid gruf brytning (se d. o.). Palm, bot. Se Palmer. Palm, ett längdmått. Se P a l m u s. Palm, Gustaf Vilhelm, målare, f. 14 mars 1810 på Herrelöf vid Kristianstad, d. 20 sept. 1890, blef 1828 elev vid akademien i Stockholm, började 1831 utställa små landskap, gjorde 1833 en studieresa till Norge och utgaf 1837 två häften litograferade Croquier efter naturen. För att söka bot för en ögonsjukdom reste han 1837 till Berlin, fortsatte med ett litet understöd hemifrån resan söderut, genom Ungern, Wien, Venezia till Rom, dit han anlände sommaren 1840. Där gjorde han stora framsteg och fick afsättning för sina taflor - flera af dem såldes till Ryssland, England och