1337 Palma 1338 trade, syndikus Holzschuher, inför marskalk Bernadotte i Ansbach. Sedan han underrättats om, att häktningen grundade sig på omedelbar befallning från Paris, fördes han vidare till Braunau, beröf-vades rättegångshjälp, dömdes af en utomordentlig militär kommission till döden (25 aug.) och arkebuserades på ett brutalt sätt redan följande dag på befallning af den franske fästningskommendanten S:t Hilaire. Den upprörande tilldragelsen bidrog i väsentlig mån att i Tyskland skärpa det växande hatet mot Napoleon. En staty öfver P. restes 1866 i Braunau. P:s öde är ämne för sorgespel af L. Eckardt (1860) och A. Ebenhoch (1906). Jfr J. Kackl, "Der Niirnberger buchhändler Joh. Ph. P." (1906). Parlma, astron., en af småplaneterna. Palma (holl. palmen), sjöv., vid hissning eller halning genom oafbruten rörelse växelvis längs tåget flytta den ena handen förbi den andra. R. N.* Palma. 1. Hufvudstad i spanska prov. Baleares och biskopssäte, ligger på sydvästra kusten af ön Mallorca i bakgrunden af den stora, hästskoformiga Bahia de Palma, skyddad af moderna kustbefästningar. 68,359 inv. (1910). P. består af en högre liggande gammal stadsdel med trånga gator och den regelbundna nya staden med öppna platser och promenader. De gamla stadsmurarna ha delvis raserats. Märkligaste byggnaderna äro katedralen, en under Jakob I af Aragonien 1230 påbörjad, men först 1601 fullbordad gotisk praktbyggnad, med de vidaste hvalfspann i medeltiden, enär midtskeppet, enligt uppgift, har en bredd af 56 m., vidare f. d. börspalatset (Lonja; en stor gotisk byggnad från 1400-talet), nu konsthistoriskt museum, stadshuset samt det kungliga palatset (Castillo de la Almudaina), fordom residens för moriska furstar, nu säte för generalkaptenen och andra myndigheter. Utom dessa offentliga byggnader har P. många adelspalats, bland dem flera med värdefulla konstsamlingar och bibliotek. Hamnen är numera tillgänglig äfven för de största krigsskepp och skyddas af en 385 m. lång stendamm. Järnväg utgår från P. till Inca och Manacor, Felanitx och La Puebla. P. har textil- och annan industri, ett instituto (sedan 1836 i st. f. det 1503 stiftade universitetet), ett lärar- och lärarinneseminarium, navigationsskola, konstakademi musikskola, 2 bibliotek samt provinsarkiv. P. skadades af en jordbäfning 1905. 1908 anlades vid P. af staten och Museo de ciencias naturales i Madrid en biologisk station (filial i Malaga) för biologiska hafsundersökningar vid spanska och marokkanska medelhafskusterna. -- 2. (P. del Rio) Stad i spanska prov. Córdoba, nära Genils förening med Guadalquivir. 7,914 inv. (1900). Koppargrufvor. -- 3. (La Palma) Kretsstad i spanska prov. Huelva (Andalusien), vid järnvägen Sevilla--Huelva. 6,669 inv. (1900). Vin- och olivodling. -- 4. (P. Campania) Stad uti italienska prov. Caserta (Kampanien), 40 km. ö. om Neapel, vid järnvägen Neapel--Avellino. 5,660 inv. (1901). -- 5. (P. di Montechiaro) Stad på södra kusten af Sicilien, italienska prov. Girgenti, 21 km. s. ö. om Girgenti. 14,101 inv. (1901). Export af vin, torkad frukt, soda och svafvel. -- 6. (La Palma) Stad i sydamerikanska republiken Colombia, departementet Cundinamarca, vid Rio Negro. Guld- och koppargrufvor, mineralkällor och kaffeodling. 1--6. (J. F. N.) Palma (fullständigt San Miguel de la Palma), den nordvästligaste af de spanska Kanarieöarna, har en areal af 715 kvkm., med 41,994 inv. (1900). Ön är af vulkaniskt ursprung och mycket bergig, med ett stort antal toppar (den högsta är Pico de la Cruz, 2,358 m.) och djupa klyftor. I öns bredaste del ligger en ofantlig krater, Caldera, från hvars sydvästra sida en ravin löper ut till hafvet. Vid kusten och i dalarna odlas vin, sydfrukter, sockerrör m. m. Tillverkning af brännvin och socker. Staden Santa Cruz de la Palma, med 7,024 inv. (1900), ligger vid öns bästa ankarplats, på östra sidan. (J. F. N.) Palma, Jonas Germund i, präst, teolog, f. efter midten af 1500-talet i Göteryds socken, Småland, d. 1642, vardt, efter att ha blifvit filos, magister vid utländsk högskola, af Karl IX 1611 förordnad till superintendent i Jämtland och Härjedalen. Då denna befattning indrogs, utnämndes P. 1615 till kyrkoherde i Kiddarholmens församling. 1617 blef han kyrkoherde vid Stora Kopparberget. Där synes han råkat ut för ovänner, som genom falska beskyllningar drefvo det därhän, att han 1624 på ett prästmöte af sattes från prästämbetet. Då sanningen kom i dagen, återfick han ämbetet och blef 1627 kyrkoherde i Torstuna af ärkestiftet. P. var en af 1600-talets flitigaste teologiska författare. Han utgaf bl. a. Himmelsk apotek (1610), Kosmoskopia eller werdennes beskodhelse (1613) och Mikrokosmotalaiposkopia (på latin, 1614; öfv. på svenska 1674). -m.* Palma. 1. Giacomo (Jacopo) P., vanligen kallad Palma v e c c h i o, d. v. s. P. den äldre, italiensk målare af venezianska skolan, f. omkr. 1480 i Serinalta vid Bergamo, d. 1528 i Venezia, var en af skolans bästa målare under högrenässansen. Om hans lif är intet kändt, utom att han var ogift, men han lär tidigt ha kommit till Venezia och där studerat under Giov. Bellini. Af hans verk finnas mer än 50 i behåll, hvilka lägga i dagen hans konstnärliga karaktär. P. är en äkta venezian däri, att han . ^ .i ,01 j £.. Fig. 1. Palma vecchio. Efter med strålande färger ha|s (förmodade) själfpor. OCh varmt ljus framstäl- trätt i Munchens pinakotek. ler kroppsligt mäktiga gestalter. Och utan något slags dramatisk sammanställning skildraj han dem blott i en enkel och lugn situation, hvarvid han dock får dem att verka med en egen poetisk makt endast genom färg och form, ungefär som italiensk musik. Han är häri icke ensam, men han är en af de mest typiske målsmännen för detta venezianska framställningssätt, som fått det betecknande namnet "existensmåleri". Man urskiljer i hans utveckling tre olika stilperioder. Han är i den första mera fast i form och färg och står närmare sin lärare, Bellini. I'den andra når