1353 Palmengarten-Palmer 1354 äfven utg. i fransk öfvers. på Finska litteratursällskapets förlag). P. har meddelat bidrag till "Nordisk familjebok", "Biografinen Nimikirja", "Hi-storiallinen arkisto", "Atlas öfver Finland" (texten) och det under utgifning varande finska konversationslexikonet "Tietosanakirja". Han var 1888-91 ansvarig utgifvare af tidskriften "Val-voja". Under en lång följd af år var han ledamot i Arkeologiska kommissionen (dess ordf. 1902- 11). Från universitetsprofessuren tog han afsked 1911. P. var under landtdagarna 1877-78, 1882 och 1885 medlem af ridderskapet och adeln, där han hörde till den fennomanska minoriteten, men 1888 bereddes honom genom universitetets valmän och från 1897 af Kuopio stifts skollärare plats i prästeståndet, till hvars verksammaste medlemmar han hörde under alla de följande ståndsmötena. Äfven tillhörde han de två första enkam-marlandtdagarna, vid hvilka han var andre vice-talman. Bland utskott, i hvilka han satt, må nämnas järnvägs-, bevillnings- och statsutskotten. Han blef bankfullmäktigsuppleant, bankfullmäktig och slutligen bankfullmäktiges ordförande, hvilket uppdrag han fortfarande innehar. 1897 blef han medlem och sekreterare samt slutligen ordförande i kommittén för framtida järnvägsbyggnader. Han har deltagit i grundläggningen och ledningen af flera af det fennomanska partiet upprätthållna bildnings- och affärsföretag. - P. har varit en flitig medarbetare i tidskrifter och tidningar, "Kir-jallinen Kuukauslehti", "Morgonbladet", "Finland", "Kyläkirjaston kuvalehti" och "Göteborgs handels- och sjöfartstidning" samt därjämte författat ett antal politiska broschyrer. Vanligen skref han på finska, men vid tillfälle på svenska, t. ex. då han polemiserade i språkfrågan mot de svensksinnade, bland hvilkas mest stridbara motståndare han räknades. I finskspråkiga publikationer meddelade han ett stort antal populära uppsatser af historiskt innehåll. 1907-12 utgaf han jämte andra det som läsning för hvar dag under året uppställda verket "Oma maa" (Eget land), i sex band, innehållande artiklar i finska ämnen, bland dem många författade af honom själf. Ett själf biografiskt utkast ingår i "Från brytningstider" (1913). lo. 3. M.G.S. 2. E.R.E. Pa'lmengarten (ty., palmträdgård), trädg. Från att ursprungligen ha användts som beteckning för ett växthus eller en komplex af flera sådana, hufvudsakligen innehållande palmer, har ordet i Tyskland öfvergått till att användas i ungefär samma betydelse som det svenska stadsträdgård, i synnerhet där sådana anläggningar omfatta större växthus. Mest bekant är Palmengarten i Frankfurt a. M. med stor vinterträdgård (förbunden med en restaurationslokal), ett flertal kulturhus med dyrbara och välskötta samlingar af varm- och kallhusväxter, rätt betydande park med stora blomsterparterrer m. m. Dessa anläggningar påbörjades 1869 enligt plan af H. Siesmayer (se A. Sie-bert, "Der palmengarten zu Frankfurt a. M."). Liknande anläggningar finnas i Leipzig, Köln, Stuttgart m. fl. städer. C. G. D. Palmenorden [-å'rden], ty. Se P a 1m or den. Palmer, bot., kallas en högst egendomlig typ af vedväxter, som utgöra en egen, väl begränsad familj, Palmce, p a l m f a m i l j e n, af Linné kal- lade Principes, "växtvärldens furstar", med anledning af sitt majestätiska utseende och sin utomordentliga nytta för mänskligheten. Familjen är den enda inom ser. Principes. Stundom förenas den med Cyclanthacece till en serie, Palmales. De flesta palmer äro träd. Några ha buskform, och andra ha klättrande stammar, t. ex. rotang- (rotting-) palmerna, Calamus, hvilkas mellanleder äro långsträckta, då däremot den vanliga palmstammen har mycket korta mellanleder samt är täckt med bortvissnade bladrester eller ärr af sådana. Den jämtjocka, högresta, i regel ogrenade stammen, hvars under groningen af det enhjärtbladiga fröet utvecklade pålrot snart dör bort och ersattes af en mängd starka birötter, bär endast i toppen en krona af väldiga, tättstående blad. Den egyptiska dhoom- 1. doumpalmen, Hyphcene thebaica, har grenig stam. Bladen ha i knoppen hela skif-vor, hvilka sedermera splitsas mer eller mindre djupt, så att, alltefter nervernas förgrening, de fullt utvecklade bladen bli antingen fjäderlikt eller fingerlikt ("solfjäderlikt") delade (se Borassus med fig.). Blomställningen utgöres af en ofta mycket stor, grenig kolf, som vanligen är sidoställd, men undantagsvis, såsom hos sagopalmen, ställd i stammens topp och sålunda afslutande dess tillväxt, hvarför sådana palmer dö efter blomningen. Blom-kolfven är före utsprickningen innesluten i ett ofta vedhårdt båtformigt bolster. Blommorna äro i regel ytterst talrika och nästan alltid enkönade (sambyggare eller tvåbyggare), med 6 oansenliga kalkblad i 2 kransar samt 6 ståndare och 3 pistiller, som antingen äro fria eller sammanvuxna. Frukten är bär, nöt eller stenfrukt, hvars frö vanligen innehåller en stor, hård (af de tjockväggiga cellerna), t. ex. hos dadelpalmen, eller köttig, oljerik frö-hvita, såsom hos kokospalmen. Palmfamiljen indelas i följande underfamiljer: Coryphoidece med fria fruktblad och bärfrukt (Phcenix, Chamcerops, Li-vistona, se dessa ord med fig., Copernicia), Boras-soidece med trerummigt fruktämne och stenfrukt (Hyphcene, Borassus, Lodoicea, se d. o. med fig.), Lepidocaryoidece med nötfrukt, omgifven af ett pansar af glänsande fjäll (Metroxylon, Calamus, Raphia, Coelococcus, Mauritia), Ceroxyloidece med bär eller stenfrukt utan pansar (Ar eng a, se d. o. med fig., Oreodoxa, Euterpe, Areca, se d. o. med fig., Elceis, se d. o. med fig., Attalea, se fig 4 b å pl. till art. Beklädnadsväxter, Cocos, Ceroxylon), Phytelephantoidece med hufvudlik honblomställning och sammansatt nötfrukt (Phytelephas) och Nipoidece med sammanväxta ståndare och stenfrukt (Nipa). Af palmerna äro öfver 1,200 arter be-skrifna. De tillhöra egentligen jordens varmaste trakter och finnas i synnerhet i Syd-Amerikas tropiska länder. Hos många arter resa sig stammarna högt öfver de andra trädens kronor, så att de bilda liksom en skog ofvan den undre skogen. Endast en art, dvärgpalmen, Chamcerops humilis, finnes vild i sydligaste Europa. På norra Afrikas torra slätter bildar denna vanligen busklika palm nästan ogenomträngliga snår. Norra Afrika är äfven hemlandet för den bekanta dadelpalmen (se Phoenix), hvars angenäma frukter, "dadlar", äro ett så viktigt näringsmedel för folken därstädes. Andra palmer ha stor, stärkelserik märg och ge s. k. sågo (se Sagopalm). Somliga lämna fett ur sina