1355 Palmer 1356 frukter, Cocos nucifera, Elceis guineensis, Oenocar-pus m. fl. Några af sön dra vax, såsom Ceroxylon och Copernicia (se dessa ord); af andra fås "drakblod" (se d. o.) och garfämnen, kateku (se d. o. och A r e c a) samt af de späda skotten hos flera slags s. k. palmkål (se Corypha med fig. och Kålpalmer), en redan af romarna värderad läckerhet, af dem kallad cerebrum palmce, "palmhjärna". Af den sockerhaltiga saft, som finnes i blomkolfvarna och erhålles genom dessas afskärande, kan hos fler-faldiga palmarter erhållas dels socker, genom saftens inkokning, dels "palmvin" (se d. o.), genom saftens jäsning (jfr Kokospalm med fig.). Njutningsmedlet betel erhålles af Areca catechu. Palmernas sega fibrer ur de stora bladslidorna, blad-skifvorna eller frukternas omhöljen lämna material till starka tåg och grofva väfnader (jfr A 11 a l e a, Borassus och Beklädnadsväxter). Många palmer lämna ett värdefullt virke, rotting fås af Calamus och Oncocalamus, s. k. vegetabiliskt elfenben till fabrikation af knappar m. m. af Phyt-elephas och Coelococcus. En mängd palmer odlas som prydnadsväxter. Af det här i största korthet anförda framgår, huru palmerna kunna fylla en mängd mänskliga behof. Palmträdet har sedan längst förflutna tider betraktats som sinnebild af segern, och en palmgren ("se ger palmen") gafs hos greker och romare åt dem, som segrat i kämpaspelen och kappränningarna. I konstframställningar från den äldsta kristna tiden förekommer också palmen bredvid Kristus för att beteckna honom som den, hvilken öfvervunnit döden. Därigenom blef palmen, liksom fågeln Fe-nix (grek. foi'nix betyder äfven palm), en sinnebild af uppståndelsen eller odödligheten Senare blef palmgrenen jämväl martyrdödens symbol, enär för en kristen död och seger äro ett. Den är tillika ett vanligt attribut för änglarna. De "palmblad", som användas till begrafningskran-sar, erhållas ej af palmer, utan af Cycas. Om skrufpalmer se Pandanaceae, om kottepalmer se Cycadales med fig. O. T. S. (G. L-m.) Palmer kallas stundom i svenska folkmål blom-hängena af pilträden (Salix), hvilka blomma omkr. palmsöndagstiden. Fordom brukade man i Sverige pryda kyrkorna på palmsöndagen med dylika "pal-me>r"3 liksom i de varma länderna detta gjordes med verkliga palmer. Palmer [pä^me], stad i nordamerikanska staten Massachusetts, vid Chicopee river. 8,610 inv. (1910). Tillverkning af tapeter, vagnar, halmhattar m. m. J. F. N. Palmer [pä^me], Samuel, engelsk målare, f. 1805, d. 1881, studerade i London och i Italien. Hans ideala landskap berömmas för ädel uppfattning, känsla och kolorit, t. ex. En dröm i Apenninerna (1864), Pompeji, Paulus landar uti Italien (1868), Söndagsafton i gamla England. Han var äfven berömd för sina raderingar. Jfr monografi af A. H. Palmer (1891). Palmer, Christian David Friedrich, tysk protestantisk teolog, en af 1800-talets mest inflytelserika lärare i praktisk teologi och tillika en ansedd predikant, f. 1811, d. 1875, blef 1845 e. o. och 1852 ord. professor i teologi vid universitetet i Tubingen. För den praktiska teologien har P. haft icke ringa bety- delse. På ett i många hänseenden lyckligt sätt förband P. teori och praktik. Dock kommo i hans skrifter de vetenskapliga synpunkterna något till korta. Homiletikens tyngdpunkt ansåg han ligga i framställningen af det bibliska stoffet. Därjämte framhöll han, härvid följande Schleiermacher, predikans gudstjänstliga karaktär och dess egenskap af personligt vittnesbörd, som genom sanningens inre makt verkar öfvertygande. Inflytande från Schleiermacher kan också påvisas i hans kateketi-ska arbeten. P., som hyllade en mild ortodoxi, författade på sin tid synnerligen flitigt använda läroböcker i praktisk teologi (äfven i sv. öfv. "Evangelisk homiletik", 1846, 3:e uppl. 1879; "Evangelisk katechetik", 1848, 3:e uppl. 1872, "Evangelisk pastoraltheologi", i sammandrag, 1862). E. M. E. Palmer, Fr., pseudonym. Se Hartman n, sp. 18. Palmer [pä^me]. 1. Ko un de 11 P., l:e earl af Sel bor n e, engelsk jurist och statsman, f. 27 nov. 1812 i Mixbury, Oxfordshire, d. 4 maj 1895 i Petersfield, blef efter grundliga akademiska studier advokat i London 1837 och vann som sådan stort rykte för lärdom, skarpsinne och klar framställningskonst. Han tillhörde 1847-52 och 1853- 57 underhuset som moderat konservativ och strängt högkyrklig medlem af den "pee-litiska" gruppen, närmade sig liksom sin meningsfrände Glad-stone alltmer det liberala partiet och inträdde 1861 i Palmerstons ministär som so-licitor general (krön jurist). S. å. erhöll han knightvärdighet. P. var ånyo underhusmedlem från 1862 till 1872, då han - som 1863 -66 varit attorney general - blef peer (baron Selborne) och inträdde i Gladstones första ministär som lordkansler. Han hade af motvilja mot Gladstones irländska kyrkopolitik vid ministärens bildande (1868) afböjt detta ämbete och sedermera inför skiljedomstolen i Geneve fört Englands sak i den s. k. Alabamafrågan (se d. o.). Som lord-kansler genomförde P. genom Judicature act af 1873 en betydelsefull och djupt ingripande rättegångsreform, som bl. a. skapade en enhetlig öfver-domstol, gjorde slut på en mängd fristående små-domstolar och väsentligt främjade en sammansmältning af de båda rättssystem, som betecknas af termerna common law och equity (se dessa ord). Han afgick med Gladstone 1874, var lordkansler äfven i dennes andra ministär (1880-85) och upphöjdes 1882 till earl af Selborne. Gladstones benägenhet för inrättande af irländsk själfstyrelse med eget parlament ("home rule") och för upphäfvande af den engelska kyrkans ställning som statskyrka vållade en brytning mellan honom och P. Denne af böjde därför den honom erbjudna lordkanslersposten i Gladstones tredje ministär (jan. 1886), slöt sig s. å. till den mot home-rule-planerna stridande liberal-