1359 Palmfamiljen-Palmgren 1360 di Antonio P.), italiensk målare af den tos-kansk-umbriska skolan, f. 1456 i Forli, var enligt data på bibehållna bilder af hans hand verksam ännu 1537. Han var lärjunge till Melozzo da Forli och tecknade sig i sina äldre arbeten ofta "Marchus d© Melotius", d. v. s. Marco, lärjunge af Melozzo. Liksom denne utmärkte han sig för sin skicklighet att måla hvalfbilder, med figurer sedda i förkortning nedifrån, men lyckades bättre i det arkitektoniska än i figurerna (t. ex. freskerna i S. Girolamo i Forli). Altartaflor af honom finnas, utom i hans fädernestad, äfven i Brera (Milano): Madonna med 4 helgon (1493), i Lateranen i Rom: Madonna med 6 helgon (1537), i München: Madonna med helgon (1513), i Berlin: Kristi födelse och Den uppståndne Kristus, och i London Grafläggningen m. fl. C. R. N.* Palmfamiljen, bot. Se P a 1m er. Palmfelt. 1. Gustaf P., friherre, riksråd, vitterhetsidkare, f. 1680 i Stockholm, d. där 14 sept. 1744, blef 1714 krigsråd, 1729 landshöfding i Blekinge, s. å. i Skaraborgs län och 1733 i Stockholms län samt 1737 president i Kammarkollegium. P. var en skicklig ämbetsman och vid flera riksdagar medlem af sekreta utskottet, till hvars nyttigaste krafter han på grund af sina ekonomiska insikter räknades. I politiken ansågs han vara anhängare af Arvid Horns parti (det s. k. mösspartiet) och författade under partistriden före 1738 års riksdag en ströskrift, i hvilken han uppmanade till endräkt. Han uppställdes som regeringspartiets kandidat till landtmarskalksplatsen vid samma riksdag, men besegrades vid valet med stor majoritet af Tessin och blef ej ens insatt i sekreta utskottet. Efter den olyckliga utgången af ryska kriget funderade hattarna själfva på att uppställa den foglige P. som landtmarskalkskandidat vid riksdagen 1742. P. blef då åter invald i sekreta utskottet och strax därefter utnämnd till medlem af rådet, i hvilket han dock ej tog inträde förrän närmare riksdagens slut. Han verkade ifrigt för en försoning af partierna och bidrog därigenom att undanrycka de mer hämndlystna mössorna den väntade definitiva segern öfver deras motståndare vid samma riksdag. Af konung Fredrik, som P. stod nära, utsågs han 1743 till rikskansliråd eller vice president i kansliet. 1731 erhöll han friherr-lig värdighet. Som vitterhetsidkare förvärfvade P. sig namn egentligen genom sina öfversättningar af Moliéres "Qvinnoscholan" (uppf. 1738; tr. 1739) och af Vergilius' "Ecloger eller Herdekväden" (1740), den senare med sträng tillämpning af de latinska positionsreglerna. I Någre oförgriplig e reglor, hvilka afsluta sistnämnda tolkning, framställde han sitt prosodiska system. P:s vittra skrifter äro omtryckta i Hansellis samling (19:e delen). - 2. August Fredrik P., sonson till den förres broder, militär, ämbetsman, f. 3 sept. 1767, d. 20 apr. 1814 under ett besök i Stockholm, deltog i 1788-90 års svensk-ryska krig och hade 1796 avancerat till öfverste vid Åbo läns regemente och generaladjutant. 1803 blef han vice landshöfding i Åbo och Björneborgs län, deltog i 1807 års krig i Pommern och blef vid det finska krigets utbrott 1808 chef för den första af den svensk-finska arméns 5 brigader, men utmärkte sig ondast i striden vid Alavo (17 aug. 1808). Efter Finlands utrymmande synes P. ha slutit sig till sträfvandet att skilja detta land från Sverige. Han trädde i liflig förbindelse med ryska officerare, och det synes ha varit han, hvilken såsom H. H. Gripenbergs närmaste man förmådde denne att 25 mars 1809 afsluta den sorgligt ryktbara kapitulationen i Kalix (se Gripenberg 1), för hvars tillkomst han sålunda främst bär ansvaret. Efter fredsslutet kvarstannade P. i Finland, blef 1810 rysk generalmajor och 1812 ledamot af kejserliga regeringskonseljen för Finland samt inspektör för finska milisen. 1. S. B. -rn. (L. S.) 2. S. B. (S. C.) Palmgren, Olof, sektledare. Se Läsare, sp. 231. Palmgren, Karl Edvard, skolreformator, f. 28 apr. 1840 i Vrigstad, Jönköpings län, d. 7 febr. 1910 i Stockholm, gjorde sig ett aktadt namn genom införande af samskolan i Sverige och genom det samband, hvari han inom skolan satte slöjdundervisningen med den bokliga bildningen. Efter aflagd studentexamen i Lund 1861 tjänstgjorde P. 1862-72 vid åtskilliga städers läroverk. Redan i hemmet hade han fått ögonen öppna för handarbetets betydelse äfven för gossar. 1872 fick han tillfälle att i Mosaiska församlingens skola i Stockholm införa slöjd (enklare snickeri, papparbeten, sömnad, tenngjuteri). Efter stora svårigheter kunde P. slutligen, med understöd af för undervisning intresserade män och kvinnor, 16 okt. 1876 öppna "Praktiska arbetsskolan för barn och ungdom", som i början ej kunde disponera mera än två rum i "Brunkebergs hotell", med 83 barn, uppdelade i lag, hvartdera med två timmars uteslutande handarbetsundervisning. Redan i denna lilla skola voro P:s ledande idéer genomförda: ingen skillnad mellan könen och valfrihet i fråga om ämnen. Hösten 1877 öppnades en särskild afdelning för läsämnen och skrifning, hvilken slutligen (1886) blef ett fullständigt realläroverk för båda könen med obligatoriskt slöjd- och handarbete. 1891 ändrades läroverkets namn till P a l m-g r e n s k a samskolan; det är fr. o. m. 1889 fullständigt äfven på latinlinjen. Läroverket fick 1883 ett statsunderstöd på 5,000 kr., som numera stigit till 15,980 kr. Det eger dimissionsrätt för studentexamen (fr. 1888) och för realskoleexamen (fr. 1908). Våren 1914 hade samskolan 270 lärjungar. Från och med 1880 förenades med skolan ett slöjdseminarium. 1912 infördes af skolan ledda idrottsöfningar. P. utgaf många skrifter, delvis (se H. Lindegren, "Palmgrenska samskolan 1876 -1901") öfversatta på tyska (Erziehungsfragen i "Internationale bibliotek fiir pädagogik", 1904), hvilka i sin mån öfvat inflytande på den allmänna pedagogiska utvecklingen. P., som 1907 på grund af försvagad hälsa lämnade samskolan i andra händer, hade äfven stora förtjänster om den enande unisona sångens införande och utveckling hos oss samt om skollokalernas konstnärliga prydande, hvarjämte han nedlagt ett intensivt arbete på att skapa en rationell språkundervisning. - Hans dotter Alfhild Valfrid Matilda P., f. 3 juni 1877 i Stockholm, lärarinna vid Palmgrenska samskolan 1896-1907, filos, doktor 1905, e. o. amanuens vid K. biblioteket s. å., stadsfullmäktig i Stockholm 1910-11,