1361 Palmgren-Palmlilja 1362 gift 1911 med docenten J. Munch-Petersen i Köpenhamn, har företagit resor bl. a. i Förenta staterna och idkat framgångsrika studier i folk- och barnbiblioteksväsendet där samt visat stort intresse för folkbiblioteken i Sverige. 1911 stiftade hon "Stockholms barn- och ungdomsbibliotek", det första i sitt slag här i landet. Af hennes skrifter må nämnas det på offentligt uppdrag afgifna Förslag ang. de åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för främjande af det allmänna biblioteksväsendet i Sverige (1911). J. C. Palmgren, Johan Henrik Herman, ämbetsman, f. 8 okt. 1865 i Forsa, Gäfleborgs län, aflade filos, kandidatexamen i Uppsala 1886 och juris kandidatexamen 1891 samt blef vice härads-höfding 1893. Adjungerad ledamot i kammarrätten 1894, utnämndes han 1901 till notarie därstädes och befordrades till sekreterare 1902, advokatfiskal 1906 och kammarrättsråd 1906, men öfvergick vid Regeringsrättens bildande maj 1909 till densamma som regeringsråd, hvilken befattning han ännu innehar. Dessutom har P. varit kanslist, notarie och slutligen sekreterare (1902-08) i Andra kammaren samt sekreterare hos 1901 års kommitté för afgif-vande af förslag till bestämmelser om inkomstskatt och obligatorisk s j älf deklaration. P. var äfven tillkallad som sakkunnig för att inom Finansdepartementet utarbeta förslag till beskattningsförfattningar 1906-09. P. är ordförande i sällskapet för folkundervisningens främjande (sedan 1912), led. (1910) af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor (numera Stockholms folkskoledirektion) och ordförande där sedan 1914 samt sedan 1911 ordförande i centralstyrelsen för flick- och samskole-föreningen. Skrifter: Medlemmar af Gestrike-Helsinge nation i Upsala 1811-91 (1892), Själf-deklaration. Praktisk handbok för skattskyldige och beskattningsmyndigheter (1902; 8:e uppl. 1912; med 0. Bodin eller C. Carleson), Bevillningsförord-ningen (1905; 4:e uppl. 1909, med 0. Bodin), Lagen om skogsaccis. Med förklarande anmärkn. (1910; 2:a uppl. 1913), K. förordn, om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering (1911; 2:a uppl. 1914) och Matrikel öfver Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala 1811-1912 (1913) m. fl. T-s. Palmgren, S e l i m, finsk tonsättare, f. 16 febr. 1878 i Björneborg, blef student 1895, utbildade sig vid Helsingfors' musikinstitut 1895-99 och därefter i Tyskland hos K. Ansorge, W. Berger och F. Busoni samt har sedan verkat i Helsingfors som konsertspelare, lärare och kördirigent. P. är en pianist med högt uppdrifven teknik och eger som tonsättare en beaktansvärd, af modernismen påverkad talang. Han har komponerat för piano Suite, Fantasi, Ballad, en sonat i D moll, Finnische lyrik, Kevät (Maj; 7 n:r), Lyriskt intermezzo, 24 preludier och smärre häften, för piano med orkester konsert i G moll och tonmålningen Floden, vidare manskörer (bl. a. Sjöfararen vid milan och Klun-kom, Welam Welamsson), solosånger (till dikter af Fröding o. a.) samt musik till sagospelet "Tuh-kimo". P. konserterade i Stockholm 1914. Han har äktat sångerskan Maikki Pakarinen (se under Järnefelt 3) i hennes andra gifte. E. F-t. Palmgrenska samskolan. Se Palmgren, K. E. Palmhus. Se Växthus. Palmi, kretsstad i italienska prov. Reggio di Calabria, på en höjd vid Tyrrhenska hafvet och nära järnvägen till Reggio. 10,348 inv. (1901; som kommun 13,297). Gymnasium, vin-, oliv- och orangeodling; fiske. Staden har lidit mycket genom jordbäfningarna 1783, 1894 och 1905. J F. N. Palmi, lat. och it. Se P a l m u s. Palmiéri, Luigi, italiensk fysiker, f. 1807, d. 1896, vardt 1847 professor i fysik vid Neapels universitet och sedermera direktor för observatoriet på Vesuvius. 1860 upprättades för hans räkning en professur i terrester fysik, och han sysslade särskildt med iakttagelser öfver vulkanens utbrott. Bland P:s arbeten märkas Annali delV osserva-torio meteorologico vesuviano och Geschichte des Vesuvs (1880). P. konstruerade seismograf, regnmätare m. fl. instrument. Palmiett, bot. Se Prionium. Palmin. Se Kokospalm. PalmFra, stad i sydamerikanska republiken Colombia, i Caucas floddal. Omkr. 14,000 inv. Högre skolor, tobaksodling. J. F. N. Palmitin, kem., en i fett och oljor (i synnerhet palmolja; däraf namnet) allmänt förekommande ester af glycerin och palmitinsyra (se d. o.) med sammansättningen C3 H^ (C16 H31 02)3. Utom denna neutrala ester, s. k. tripalmitin, förekomma äfven glycerinestrar, som innehålla endast l resp. 2 pal-mitinsyrerester (mono- och dipalmitin). Tripal-mitinet bildar små, hvita, vid 66° smältande kristallblad. P. T. C. (H. E.) Palmitinsyra, kem., en enbasisk, organisk syra, C15 H31 COgH, hvars glycerinester är palmitin (se d. o.j. Tillsammans med denna ester förekommer den fria palmitinsyran i palmolja, myrtenvax och kinesiskt växtfett. Dess cetylester utgör hvalrafs-fett. Palmitinsyran bildar små, hvita kristallfjäll, utan lukt och smak samt olösliga i vatten. Den smälter vid 62° och utgör jämte stearinsyra huf-vudmassan i stearinljus. P- T. C.* Palmkakor. Se O l j e k a k o r och P a l m o l j e-k a k or. Palmkaksmjöl. Se Palmoljekakor. Palmkapitäl, ett inom den senare egyptiska byggnadskonsten (18:e dynastien och följande saitiska period) förekommande slag af kolonnhuf-vud, nära besläktadt med det s. k. öppna lotus-kapitalet (se d. o.). Palmkapitälet visar en korg-eller bägarformig kärna, omgifven af en krans vertikalt ställda palmblad, med utböjda spetsar, som bilda framspringande halfrunda flikar. Tidigast äro bladen endast medelst målning angifna på kärnan; sedermera utföras de plastiskt och målas. Under en senare period förekomma äfven kapital med flera hvarf af blad, stundom med dadelklasar, nedhängande mellan bladen. TJpk.* Palmkateku. Se Areka-nöt och Kateku. Palmkål. Se Corypha och Kålpalmer. Palmkärnkakor. Se Palmoljekakor. Palmkärnmjöl, husdjurssk., biprodukt vid extrak-tion af fett ur oljepalmens kärnor, är ett godt kraftfoder för våra husdjur, särskildt mjölkkor. Det innehåller mindre fett än palmoljekakor (se d. o.). Jfr E l se i s. H. F. Palmkärnolja, bot. Se E l ge i s. Palmlilja, bot. Se Yucca.