Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
student i Uppsala 1668, filos. magister 1685 och
filos, adjunkt s. å. På kunglig bekostnad företog
han 1689–92 en resa genom flera europeiska länder
och besökte därunder hufvudsakligen Wittenberg, Kom,
Paris och Hamburg. P. erhöll 1695 Börje till prebende
och befordrades 1696 till professor i österländska
språk, för hvilkas studium han intresserade en stor
åhörarskara. 1703 vardt han teol. professor och 1705,
efter disputation, teol. doktor. Han inlade mycken
förtjänst om den teologiska bildningen. P:s skrifter
utgjordes uteslutande af filologiska disputationer.
-rn.*
Palmskiöld (Palmschiöldh), adlig
ätt, härstammande från häradsskrifvaren i Åkers och
Selebo härad i Södermanland Lars Eriksson, f. 1584,
d. 1620, hvars son Erik Larsson Runell (se P. 1)
jämte sin son Elias Runell (se P. 2) adlades 1681
under namnet P. Släkten utdog med den sistnämnde 1719.
1. Erik Runell-P., arkivman, f. 7 okt. 1608
å Runsö, Öfverselö socken, Södermanland,
d. 4 juni 1686 i Stockholm, blef
student i Uppsala 1625, kanslist i Riksarkivet
1631, aktuarie 1641 och sekreterare (eller
"archivarius"), d. v. s. arkivets föreståndare,
1651. Under hans tid blef Riksarkivet för första
gången systematiskt ordnadt och förtecknadt, sedan
detsamma på 1640-talet erhållit en ny rymlig lokal
i östra delen af Stockholms slott. Själf uppgjorde
han med egen hand en mängd arkivförteckningar,
däribland öfversiktsförteckningar med angifvande
af handlingarnas plats i arkivet samt digra register
öfver s. k. "förnämliga handlingar" (riksdagsbeslut,
fredsfördrag, stadgar och förordningar m. m.) från
slutet af 1100-talet till 1685, dels i kronologisk
ordning, dels alfabetiskt efter vissa titlar.
P. har för sin långa, förtjänstfulla verksamhet
i Riksarkivet kallats "restaura-tor archivi".
Han var äfven under åtskilliga riksdagar och möten
(1647–60) förordnad att mottaga och skriftligen
uppsätta allmogens besvär och dess svar på de kungl.
propositionerna. 1654–66 förvaltade han kassan i
K. M:ts kansli.
2. Elias P., den föregåendes son, arkivman,
samlare, f. 18 juli (juni?) 1667 i Stockholm,
d. där 7 apr. 1719, blef student i Uppsala 1679,
vistades där tidtals till 1689, blef kanslist i
Riksarkivet 1685, aktuarie där 1693, aktuarie
i K. M:ts kansli 1697 och sekreterare i
Riksarkivet 1702. P. var 1713–14 sekreterare i
defensionskommissionen. Han adlades 1681 samtidigt
med fadern. Redan 1692 började P. sina berömda
samlingar, från början ämnade att bli grundvalen för
en omfattande text till Dahlberghs "Suecia". Med
oaflåtlig omsorg och otrolig flit hopade han
tryckta och skrifna bidrag till Sveriges politiska,
lärda och vittra historia, biografi, genealogi,
topografi m. m. Mycket upptecknade eller af skref
han egenhändigt, ej sällan efter numera förlorade
original. Han var äfven sedan 1713 sekreterare
i Defensionskommissionen. Hans samlingar, näst
Nordins säkerligen bland de största enskilda i
Sverige, inlöste Uppsala universitets bibliotek
1724 för den ringa summan af 3,000 dal. kmt. De
afhämtades 1725, men det dröjde i nära 20 år,
innan något gjordes för att ordna dem, och
först omkr. 1788 voro de fullständigt ordnade,
registrerade och bundna. Det kräfvande arbetet härmed
utfördes af professor K. F. Georgii och amanuensen
J. N. Hageman. Katalogen öfver Palmskiöldska samlingen
uppräknar ej mindre än 497 volymer fördelade på
20 olika ämnesgrupper. Denna oskattbara samling
innehåller, utom många originalakter, af skrifter af
en mängd handlingar, hvilkas original gingo förlorade
vid slottsbranden i Stockholm 1697. Dessutom finnas i
dessa dyrbara och fortfarande lifligt använda volymer
talrika svenska och äfven utländska tryckalster af
stor sällsynthet och högt värde. Äfven i Riksarkivet
finnas åtskilliga volymer af P:s afskrifter.
1. S. B-h.
2. –rn. (G. R–ck.)
Palmskiöldska samlingen. Se Palmskiöld 2.
Palmsocker, Jaggery 1. Jaggarasocker erhålles
genom inkokning af den söta saft, som utrinner
genom borrning dels ur många palmers blomkolfvar,
dels ur vissa arters stammar, t. ex. Attalea
Cohune Mart., Acrocomia vinifera Oerst.,
Borassus flabelliformis L. och Cocos nucifera L.
O. T. S.*
Palmstedt. 1. Erik P., arkitekt, f. 16 dec. 1741
i Stockholm, d. 12 juni 1803, blef elev hos
Adelcrantz och stadskonduktör samt utförde 1773
ritningar till Börsbyggnaden i Stockholm, med
utgångspunkt i de af K. J. Cronstedt uppgjorda och
1768 stadfästa ritningarna. Cronstedts börsbyggnad
var hållen i tre våningar och utan lanternin öfver
midtpartiet. De smakfulla interiörerna äro P:s
verk. Vid denna tid gaf han äfven ritningar till
brunnsbyggnaden på Stortorget, sedermera flyttad till
Brunkebergstorg. Under tiden hade han 1773 befordrats
till vice stadsarkitekt i hufvudstaden. 1775
utgaf han i förening med K. J. Cronstedt Samling
af beskrifningar på åtskilliga eldstäder. 1778-80
gjorde P. en studieresa till Italien och Paris. Sina
iakttagelser under densamma nedlade han i sin
dagbok (4 band) samt i den likaledes handskrifna
afhandlingen Om de antique monumenterne i Rom (1780)
och i en mängd studieritningar (allt i Konstakademiens
bibliotek). Hans konstnärliga utveckling leddes
genom denna resa in i helt nya spår. Hans arbeten
efter resan tillhöra den antikiserande riktning, som
uppstått efter midten af 1700-talet i Frankrike och
Italien, och han var lika mycket påverkad af denna
som af direkta antikstudier. Han utförde strax efter
sin hemkomst inredningen af teatern på Grips-’holm,
där han lyckats ge det ganska lilla rummet ett både
ståtligt och förnämt utseende (1781, delvis förändradt
1785). Som vice stadsarkitekt, en befattning, som han
innehade till 1803, användes han flitigt. Så uppgjorde
han ritningarna till Tullpackhuset (färdigt 1788),
till den utsökt nobla Riddarholmsbron (1784, rifven
1867), nya slaktarhuset (1785, äfven försvunnet),
Tyska brunnen (1787) m. m. Samtidigt omgestaltade
han från 1783 gamla Torstensonska huset till Sofia
Albertinas palats, där dock fasaden bildades efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
