student i Uppsala 1668, filos. magister 1685 och filos, adjunkt s. å. På kunglig bekostnad företog han 1689--92 en resa genom flera europeiska länder och besökte därunder hufvudsakligen Wittenberg, Kom, Paris och Hamburg. P. erhöll 1695 Börje till prebende och befordrades 1696 till professor i österländska språk, för hvilkas studium han intresserade en stor åhörarskara. 1703 vardt han teol. professor och 1705, efter disputation, teol. doktor. Han inlade mycken förtjänst om den teologiska bildningen. P:s skrifter utgjordes uteslutande af filologiska disputationer. -rn.* Palmskiöld (Palmschiöldh), adlig ätt, härstammande från häradsskrifvaren i Åkers och Selebo härad i Södermanland Lars Eriksson, f. 1584, d. 1620, hvars son Erik Larsson Runell (se P. 1) jämte sin son Elias Runell (se P. 2) adlades 1681 under namnet P. Släkten utdog med den sistnämnde 1719. 1. Erik Runell-P., arkivman, f. 7 okt. 1608 å Runsö, Öfverselö socken, Södermanland, d. 4 juni 1686 i Stockholm, blef student i Uppsala 1625, kanslist i Riksarkivet 1631, aktuarie 1641 och sekreterare (eller "archivarius"), d. v. s. arkivets föreståndare, 1651. Under hans tid blef Riksarkivet för första gången systematiskt ordnadt och förtecknadt, sedan detsamma på 1640-talet erhållit en ny rymlig lokal i östra delen af Stockholms slott. Själf uppgjorde han med egen hand en mängd arkivförteckningar, däribland öfversiktsförteckningar med angifvande af handlingarnas plats i arkivet samt digra register öfver s. k. "förnämliga handlingar" (riksdagsbeslut, fredsfördrag, stadgar och förordningar m. m.) från slutet af 1100-talet till 1685, dels i kronologisk ordning, dels alfabetiskt efter vissa titlar. P. har för sin långa, förtjänstfulla verksamhet i Riksarkivet kallats "restaura-tor archivi". Han var äfven under åtskilliga riksdagar och möten (1647--60) förordnad att mottaga och skriftligen uppsätta allmogens besvär och dess svar på de kungl. propositionerna. 1654--66 förvaltade han kassan i K. M:ts kansli. 2. Elias P., den föregåendes son, arkivman, samlare, f. 18 juli (juni?) 1667 i Stockholm, d. där 7 apr. 1719, blef student i Uppsala 1679, vistades där tidtals till 1689, blef kanslist i Riksarkivet 1685, aktuarie där 1693, aktuarie i K. M:ts kansli 1697 och sekreterare i Riksarkivet 1702. P. var 1713--14 sekreterare i defensionskommissionen. Han adlades 1681 samtidigt med fadern. Redan 1692 började P. sina berömda samlingar, från början ämnade att bli grundvalen för en omfattande text till Dahlberghs "Suecia". Med oaflåtlig omsorg och otrolig flit hopade han tryckta och skrifna bidrag till Sveriges politiska, lärda och vittra historia, biografi, genealogi, topografi m. m. Mycket upptecknade eller af skref han egenhändigt, ej sällan efter numera förlorade original. Han var äfven sedan 1713 sekreterare i Defensionskommissionen. Hans samlingar, näst Nordins säkerligen bland de största enskilda i Sverige, inlöste Uppsala universitets bibliotek 1724 för den ringa summan af 3,000 dal. kmt. De afhämtades 1725, men det dröjde i nära 20 år, innan något gjordes för att ordna dem, och först omkr. 1788 voro de fullständigt ordnade, registrerade och bundna. Det kräfvande arbetet härmed utfördes af professor K. F. Georgii och amanuensen J. N. Hageman. Katalogen öfver Palmskiöldska samlingen uppräknar ej mindre än 497 volymer fördelade på 20 olika ämnesgrupper. Denna oskattbara samling innehåller, utom många originalakter, af skrifter af en mängd handlingar, hvilkas original gingo förlorade vid slottsbranden i Stockholm 1697. Dessutom finnas i dessa dyrbara och fortfarande lifligt använda volymer talrika svenska och äfven utländska tryckalster af stor sällsynthet och högt värde. Äfven i Riksarkivet finnas åtskilliga volymer af P:s afskrifter. 1. S. B-h. 2. --rn. (G. R--ck.) Palmskiöldska samlingen. Se Palmskiöld 2. Palmsocker, Jaggery 1. Jaggarasocker erhålles genom inkokning af den söta saft, som utrinner genom borrning dels ur många palmers blomkolfvar, dels ur vissa arters stammar, t. ex. Attalea Cohune Mart., Acrocomia vinifera Oerst., Borassus flabelliformis L. och Cocos nucifera L. O. T. S.* Palmstedt. 1. Erik P., arkitekt, f. 16 dec. 1741 i Stockholm, d. 12 juni 1803, blef elev hos Adelcrantz och stadskonduktör samt utförde 1773 ritningar till Börsbyggnaden i Stockholm, med utgångspunkt i de af K. J. Cronstedt uppgjorda och 1768 stadfästa ritningarna. Cronstedts börsbyggnad var hållen i tre våningar och utan lanternin öfver midtpartiet. De smakfulla interiörerna äro P:s verk. Vid denna tid gaf han äfven ritningar till brunnsbyggnaden på Stortorget, sedermera flyttad till Brunkebergstorg. Under tiden hade han 1773 befordrats till vice stadsarkitekt i hufvudstaden. 1775 utgaf han i förening med K. J. Cronstedt Samling af beskrifningar på åtskilliga eldstäder. 1778-80 gjorde P. en studieresa till Italien och Paris. Sina iakttagelser under densamma nedlade han i sin dagbok (4 band) samt i den likaledes handskrifna afhandlingen Om de antique monumenterne i Rom (1780) och i en mängd studieritningar (allt i Konstakademiens bibliotek). Hans konstnärliga utveckling leddes genom denna resa in i helt nya spår. Hans arbeten efter resan tillhöra den antikiserande riktning, som uppstått efter midten af 1700-talet i Frankrike och Italien, och han var lika mycket påverkad af denna som af direkta antikstudier. Han utförde strax efter sin hemkomst inredningen af teatern på Grips-'holm, där han lyckats ge det ganska lilla rummet ett både ståtligt och förnämt utseende (1781, delvis förändradt 1785). Som vice stadsarkitekt, en befattning, som han innehade till 1803, användes han flitigt. Så uppgjorde han ritningarna till Tullpackhuset (färdigt 1788), till den utsökt nobla Riddarholmsbron (1784, rifven 1867), nya slaktarhuset (1785, äfven försvunnet), Tyska brunnen (1787) m. m. Samtidigt omgestaltade han från 1783 gamla Torstensonska huset till Sofia Albertinas palats, där dock fasaden bildades efter