Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmstierna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1377 Palmsöndag–Palmyra 1378
Palmsöndag (lat: dies l. dominica palmarum,
någon gång dies florum, dies ramorum, i anslutning
till dagens hymner), den söndag, med hvilken
den s. k. heliga eller stora veckan (dymmelveckan)
börjar, firades tidigt till minne af Jesu
inridande i Jerusalem, då folket strödde palmblad
på vägen. En karakteristisk egendomlighet för
palmsöndagen, påvisbar redan på 500-talet, är
invigningen af palmer och palmprocession. Man
sökte nämligen så dramatiskt som möjligt afbilda
Jesu intåg i Jerusalem. Processionen skred från
en kyrka till en annan: den senare skulle helst
vara belägen utanför stadsmuren. Här invigdes
palmkvistarna. Man återvände sedan till utgångspunkten.
Vid stads- eller kyrkoportarna hyllade
man krucifixet. Långt in i nyare tiden brukade
man mångenstädes i Tyskland i procession
medföra ”palmåsnan”, en på hjul rullande träåsna,
på hvilken en Kristusbild var placerad. Genom
invigningen af palmerna (oliv- och pilkvistar
användes också), som härigenom fingo en
undergörande kraft, sökte kyrkan ursprungligen
undantränga hedniska föreställningar om vissa
trädgrenars demonfördrifvande verkan. Invigning och
procession ha nu inom romerska kyrkan mist mycket
af sin dramatiska karaktär. Bägge ega rum
i en och samma kyrka. De invigda kvistarna
betraktas som ett sakramentale, genom hvilket kyrkan
vill ge de troende allehanda nådegåfvor. Härvid
bör ihågkommas den symboliska betydelsen af
palmen som ett segertecken, oliven som ett
fridstecken. – Den evangeliska kyrkan har med kyrkoåret
för öfrigt bibehållit också palmsöndagen. I
Sverige afskaffades själfva vigningen af palmer i
Örebro 1529, men den gamla traditionen fortlefde
än en tid. Under 1500-talet använde man som
evangelietext berättelsen om Jesu intåg i Jerusalem,
samma text således som på första adventssöndagen.
Skärtorsdagen var då predikodag och
dag för nattvardsgång. Under 1600-talet fick
palmsöndagen sin nuvarande evangelietext, handlande
om nattvarden, ursprungligen skärtorsdagens
episteltext. Skärtorsdagen fortfor dock att vara ett
slags half helgdag ända till 1772.
E. M. R.
Palmus, lat., tvärhand, handsbredd; fornromerskt
längdmått, som motsvarade 0,074 m. Tre
gånger större var palmus major = 0,222 m. –
Längdmåttet palmo har länge bibehållit sig i
romanska länder, växlande efter olika trakter; det
har t. ex. i Spanien räknats till 0,209 m. (s. k.
”stor palmo”), i Nizza till 0,261 m. – Af samma
härledning är måttet palm, som i Holland är
= 0,094 m., i England 0,076 m. Den svenska
palmen, som nyttjades vid mätning af vidden af
master, timmer o. d. (måttet taget på ett bestämdt
afstånd från trädets storända), var = 4 verktum
= 0,099 m. (”Underrättelser till 1818 års
Tulltaxa”).
Palmvax, bot. Se Ceroxylon.
Palmvin kallas en af vissa palmers, bl. a. många
kålpalmers (se d. o.), sockerhaltiga saft (malajernas
toddy) genom jäsning beredd rusdryck, som hos
olika folkslag är känd under olika namn, såsom
malafou hos Kongonegrerna, cogal i Central-Amerika
o. s. v. Jfr Arenga, Borassus,
Kokospalm, Mauritia och Nipa.
O. T. S.*
 |
Fig. 1. Stora kolonnadens midtparti, del af Palmyras ruiner. (Utsprången midtpå kolonnerna ha uppburit statyer af förtjänta medborgare.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
