1381 Palomena-Paludamentum 1382 dagen alltid första dagen i fjärde månkvarteret eller dagen före denna, timmen alltid kl. 4 på morgonen. Det finnes således ett omisskännligt samband mellan palolons könsmognad och de olika månfaserna. Man har också kunnat öfvertyga sig om, att hvarken ebb och flod eller ljusförhållanden spela någon roll vid denna företeelse. Äfven på andra ställen (såsom Amboina, Florida) har man iakttagit ringmaskar, som visa ett bestämdt samband mellan månens faser och maskens svärmningsperiod. Arten af detta samband är ännu obekant. L-e. Paloména, zool. Se Sköldskinnbaggar. Palomino y Velasco [-amma i vela'skå], don Acisclo Antonio, spansk målare och författare, f. 1653, d. 1725, idkade i Cördoba vetenskapliga studier, men studerade därjämte konst. Sedan han 1678 begett sig till Madrid, blef han 1688 hof målare och utförde åtskilliga arbeten, som anses vittna om skicklighet. Sin största betydelse har han som skriftställare genom El museo picto-rico (3 bd, 1715-24), innehållande dels måleriets teori, dels biografier öfver spanska konstnärer, hvilken förskaffat P. namn af Spaniens Vasari. C. R. N.* Pa'lophus, zool. Se Phasmidae. Palos de la Frontera [pa'lås de la frånte'ra], stad i spanska prov. Huelva (Andalusien), vid Rio Tinto, 10 km. från dess mynning i Cådizviken. 1,621 inv. (1900). Den hade fordom en god hamn, i hvilken Columbus 3 aug. 1492 inskeppade sig till sin första stora upptäcktsfärd till Amerika. J- F. N. Palpäbel (af lat. palpäre, röra, klappa), kännbar, handgriplig. - Subst. Palpabilitet. Palpatiön (lat. palpätio, klappning, smekning), med., den undersökningsmetod, som består däri, att man medelst fingrarnas applicerande mot huden söker sluta sig till beskaffenheten af kroppsdelar, som ligga under denna. Palpebra [pa'lpebra, palpebra], lat., ögonlock. Papper (lat. palpi), zool., känselspröt, hos insekterna de l-7-ledade trådar, som sitta fästa en på utsidan af hvardera underkäken (maxilla), nära dess spets, och likaledes ett par på underläppen (labium), hvarför de förra vanligen kallas m a x i 1-larpalper och de senare labialpalper. Palperna kunna vara förkrympta eller alldeles saknas hos vissa insekter. Sålunda saknas labialpalper t. ex. hos många odonater samt hos hemipterer och dipterer. Hos insekter med väl utvecklade palper ser man, huru dessa vid näringsupptagandet användas att prof vande undersöka födan. Sista palp-leden visar sig också besatt med hvarjehanda slags sinnespapiller, i somliga fall, såsom hos fjärilar, delvis belägna inuti en insänkning och därför oåtkomliga för beröring. Vid sidan af sin otvifvelak-tiga roll af känselorgan torde palperna därför möjligen tjänstgöra som smak- och luktorgan, ehuru insekterna i sina antenner äfven ega andra organ för luktsinnet (se Insekter, fig. 2-4). Hos öfriga klasser af ledfotingar finnas likaledes palper, som dock stundom äro utbildade för helt andra ändamål än hos insekterna. Så äro underkäkspalperna hos spindlarnas hannar danade till kopulations-organ, och hos skorpioner och klokrypare äro samma palper ombildade till tångformade grip-organ. G. A-z. PalpicoYnia. zool., i den nyaste systematiken en underafdeining af de polyfaga skalbaggarnas grupp, omfattande de förut till en enda familj, Hydrophilidce (se Y a 11 e n b a g g a r), räknade släktena. G. A-z. Palpitatiön, Palpitätio cordis (af lat. palpitäre, spritta, klappa), med., hjärtklappning (se Hjärtsjukdomar). F-B.* Palsgrave [på^sgréiv], John, engelsk foneti-ker, d. 1554, var präst och lärare. Bland hans arbeten kan särskildt nämnas Lesclarcissement de la langue francoyse (1530; ånyo utgifven 1852). Pålsson [päul-], Gunnar, isländsk författare, f. 1714, d. 1791, var lektor vid Hölars lärda skola och därefter präst i HjarÖarholt. Han sysslade med tolkningar af fornnordisk litteratur, latinsk diktning m. m. Pålsson [päul-], G e s t u r, isländsk författare, f. 1852, d. 1891, vistades i Köpenhamn som student 1875-82, var sedan tidningsman på Island och i Amerika, skref naturalistiska berättelser (fyrjår sögur, 1888, m. fi.) under påverkan af Turgenev, Kielland och Heyse. Palsternacka (förvrängning af lat. Pastinaca), Pastinaca sativa, bot., en ört inom fam. Umbelli-ferce, underfam. Apioi-dece, allmänt odlad för sina hvita, tappformiga, köttiga rötter, hvilka ofta användas jämte andra rötter i köttsoppor, stufvas eller stekas på olika sätt. Den vilda eller vid odlade ställen och vägkanter förvildade palsternac-kan har träaktig rot. Palsternackans rötter måste noga skiljas från de giftiga rötterna af bolmört ("vild palster-nacka" ; se H y o s c y a-mus). O. T. S.* Palta. Se C a l c u 11 a. Paltamo [pa'ltunå]. Se Paldamo. Pa'ltaselkä. Se U le träsk. Palteboken, kam., en samling anteckningar om skånska prästerskapets jordagods. Denna i kamerala mål stundom åberopade urkund började utarbetas af de prästerliga myndigheterna 1374 till skydd mot adelns och kronofogdarnas anspråk. Originalet förvaras i Kammararkivet. Kbg. Paltothyreus, zool. Se Myror, sp. 104. Paludamentum var hos de gamle romarna en vanligen röd mantel, som fältherrar buro of-vanpå rustningen, medan soldaterna hade sagum (se d. o.). Den sammanfastes på skuldran med Kejsar Trajanus ett spänne (fibula), som man kan iklädd se af relieferna på åtskilliga - triumfbågar och pelare, särskildt nuskoionnen.) Hoten af palsternacka.