1395 Pan- Panajev 1396 stämma. Men äfven hela krigshärar grepos stundom af den "paniska skräcken", och på sådant sätt skall P. i slaget vid Marathon (490 f. Kr.) ha främjat grekernas seger. Detta säges ha varit anledningen till införandet af hans dyrkan i Aten, där den något råe naturguden förut var föga be- Pan lär Olympos (se d. o.) spela herdeflöjt. Marmorstaty från antiken. (Florens.) aktad. En grotta vid foten af Akropolis helgades åt honom och bar framgent hans namn. Äfven på själfva valplatsen vid Marathon erhöll han en helgedom. Hans dyrkan var dock företrädesvis hemmastadd i herdelandet Arkadien. Efter hand utbildade sig föreställningen om ett flertal af paner eller P:s maka och barn, alla af samma natur som han själf och stundom kallade panisker (panifskoi, småpaner). Forntida afbildningar af P., dels i den nämnda dubbelgestalten af bock och människa, dels äfven mera mänskliga, men dock med bockhorn, finnas i stort antal (se ofvanstående fig.; jfr äfven fig. i art. Echo). Den förstnämnda typen torde ha legat till grund för den af kristendomens religiösa konst skapade djäfvulsbilden. En senare filosoferande myttolkning tillade P. betydelsen af en hela världsalltets gud ("den store Pan"), därvid utgående från en falsk förklaring af namnet (grek. pan, allt, det hela, universum). Efter all sannolikhet är namnet att härleda från stammen i ett obrukligt verb pao (lat. pasco, jag betar). Under den grekisk-romerska tiden sammansmälte P. med den romerske Faunus (se d. o.), hvartill äfven namnlikheten torde ha bidragit. Litt.: Wernicke, art. "Pan" i Roscher, "Ausfiihrliches lexicon der griechischen und römischen mythologie", och Wie-seler, "De Pane et paniscis" (1875). A. M. A. Pan, po. och tjech., "herr", adlig godsegare. Pan, tysk konstvetenskaplig och litterär tidskrift, som utgafs 1894-1900 med fyra häften årligen och var organ för moderna riktningar. Redaktörer voro först 0. J. Bierbaum och J. Meier-Grsefe, sedan Cäsar Flaischlen. Pan- (af grek. pan, allt), förekommer ofta i sammansättningar, motsvarande sv. all-, hel-, t. ex. pangermanism. Pana [péYne], stad i nordamerikanska staten Illinois. 6,055 inv. (1910)._ Stenkolsgruvor. Panabäd, myntv. Se Kran, sp. 1208. Panacé (af grek. pan, allt, och a'kos, läkemedel), läkemedel, som föreges bota allt; "universalmedel". (I Sverige har stundom ordet panacé nyttjats som skämtsam benämning på varmt kaffe med tillsats af konjak eller brännvin; "uddevallare", "gök".) Jfr A l kem i och Panakeia. Panacéa lapsörum. Se Ami c a. Panacea mercuriälis. Se Kalomel 2. Panachering (af fr. panache, brokig fjäderbuske), bot., brokbladighet, förekomst af hvita, gula eller röda fläckar, strimmor eller kanter på blad. De hvita och gula fläckarna bero på fullständig eller nästan fullständig saknad af klorofyll i de icke gröna delarna, de röda fläckarna på partiell antokyanbildning, på den omständigheten att antokyanfärgning tydligare framträder på de klorofyllfria partierna eller därpå att det röda färgämnet företrädesvis bildas i dessa. Hos många växter är panachering en normal företeelse. Röd-fläckiga blad förekomma t. ex. i regel hos Hypo-chceris maculata, Hieracium-aiter, Orchis macu-lata, former af Polygonum lapathifolium, Pedicu-laris Sceptrum carolinum m. fl.; Silybum maria-num har hvitfläckade blad. En abnorm panachering, beroende på partiell kloros, är iakttagen hos många vilda och odlade växter. Denna sjukdom är i vissa fall smittosam, t. ex. hos malvacéer och tobak (den s. k. mosaiksjukan) och kan öfverföras till en frisk planta genom ympning. Det gift, som förorsakar denna sjukdom, tycks vara toxinartadt. Det bildas i ljus i de klorotiska partierna, utbreder sig från cell till cell och gör, att alla på ett visst utvecklingsstadium stående unga blad bli infekterade. Panacherade växter användas mycket som prydnadsväxter, t. ex. former af Abutilon, Aucuba, Amarantus, Aspidistra, Chlorophytum, Caladium, B egonia, Godiceum, Coleus, Fittonia, Mesembrianthemum, Pelargonium, Phalaris, Evo-nymus, Zea, Sambucus och många fler. G- L-m. Panäd (fr. panade, af lat. pänis, bröd), kokk., deg af h vetemjöl eller h vetebröd att blanda till färser. Panagae^S, zool. Se Jordlöparfamiljen. Panai tios (grek. Uavainog), grekisk filosof i 2:a årh. f. Kr., f. på Rhodos, ledde en tid den stoiska skolan i Aten och vistades länge i Rom. Små rester af P-s verk finnas kvar (se Fowler, "Pa-naetii et Hecatonis librorum fragmenta", 1885). Panajev, Ivan Ivanovitj, rysk författare, f. 1812, d. 1862, debuterade 1834 i den sentimentala romanstilen, men öfvergick snart till den realistiska novellistiken och blef litteraturkritiker i den ansedda tidskriften "Otetjestvennyja zapiski". Hans enda längre roman Lvy v provincii (Landsortslejon, 1852) är en satirisk skildring af små-stadslifvet. Sina ämnen valde han företrädesvis ur den lägre samhällsklassen och lyckades bäst i teckningen af kvinnliga karaktärer. Jämte Nekrasov öfvertog han 1847 efter Pletnev den af Pusjkin uppsatta tidskriften "Sovremennik", i hvilken han